helenesj

Har ju börjat tycka bra om Stockholm. Diskuterade det på fest i fredags att Stockholm liksom inte känts som hemma nu när man varit borta så länge. Men nu är jag ju tillbaka för att stanna. Med några undantag. Bland annat så åker jag iväg på torsdag för att åka skidor för första gången på flera år och alldeles nyss köpte jag biljett till Göteborg i slutet av månaden. Ska bli så himla kul att hälsa på Lisa. Det känns som om det var evigheter sen som vi packade ihop våra saker och lämnade Luleå och sen dess har vi inte setts. Åh så kul. Man behöver roliga saker om man ska ta sig igenom alla tråkiga måsten.

Och så fyllde jag ju år också. Det var kul det med. Firade in födelsedagen på hejdå-fest (eftersom jag och Lisen aldrig kan bo i Stockholm samtidigt), sov några ynka timmar, öppnade paket som C skickat ändå från Malmö, fixade middag till släkt och familj, åt tårta och avslutade allt i soffan. Härligt. Idag, min andra dag som 25-åring har jag knappt rest mig ur soffan, precis så som en söndag ska vara tycker jag!

Jag älskar Stockholm men just nu känner jag att stan har mycket att leva upp till. Jag har längtat (och inte längtat) efter det här sen jag lämnade stan för fem år sedan. Man hinner glorifiera en plats väldigt mycket under så lång tid. Så nu måste Stockholm visa sina bästa sidor och jag måste vara öppen för att bli visad. Har gått ut stenhårt den senaste tiden. Kryssat fram på Kungsholmen, på Östermalm, i City och på Söder, hängt en hel dag på café (fikat många fler gånger än så), ätit middagar ute och druckit öl på både trevliga hak och sunkhak. Jag gillar det. Nu ska bara alla andra pusselbitar falla på plats så kanske jag snart kan njuta av det på riktigt - att vara tillbaka.