helenesj

Milen är avklarad. Ungefär såhär gick det till:

I fredags gick jag säkert en mil eller mer, sen drack jag ett glas vin, såg på Orup på Gröna Lund och drack en öl innan jag kom hem och somnade klockan halv tre på morgonen. I lördags gick jag upp, åt frukost, åkte till stan och mötte Madde, åt lunch, väntade ut ett brandlarm, köpte en träningsjacka, gick en bit längs banan för att kolla in värsta backen, gick ännu längre, åkte ut till Djurgården, tog en paus i Rosendals trädgård, köpte mat, åkte hem, åt mat, vilade en timme, bytte om och åkte för att återigen möta Madde, denna gång för att faktiskt springa den där milen.

Uppladdningen var kanske inte helt hundra, det kunde jag erkänna redan då, men vad tusan.

Vi höll ihop till det var dags att ställa sig i startfållan (vi stod i olika eftersom Madde faktiskt kan springa). Sen dröjde det evigheter innan starten gick. Jag hann tro flera gånger att det var vår grupp som startade innan vi faktiskt gjorde det. När vi väl startade behövde jag gå på toa och var snustorr i hela munnen. Sprang över startlinjen och ville bara ge upp. Femtio meter senare tänkte jag "om jag går redan nu (vilket ser aslarvigt ut), då kommer jag aldrig komma i mål". Sen gick det lite lätt utför och jag intalade mig själv att en kilometer skulle jag i alla fall klara. Så kom den där första kilometermarkeringen. Sen kom den andra och vid den tredje väntade vätskekontroll (efter typ en kilometer på kullersten, inte helt okej underlag att springa på). Nåväl. Vätskan gav håll och inte alls nya krafter. Sprang förbi fjärde kilometern och insåg att snart kommer den där femte som är det längsta jag någonsin sprungit (i alla fall sen jag slutade spela handboll, på den tiden sprangs det endel), sen är det bara resten kvar. Börjar springa uppför den tuffaste backen, springer hela vägen upp, är skitglad och nöjd med mig själv, inser att backen fortsätter, att vi har missat halva backen när vi har kollat in banan. Springer tills det tar stopp, alla andra går upp och det mycket folk i banan. Tar mig upp till toppen och börjar springa nedför. Där väntar även markeringen för fem kilometer.

Nu är det snart dags att ta sig upp till Fjällgatan och utsikten vi tidigare under dagen har beundrat. Först lite kringelkrokar bara på andra vägar. Jobbig backe även upp till Fjällgatan men jag tänker att för varje meter jag springer kommer jag fortare i mål. Dessutom inser jag att de flesta andra går så ju länge jag springer är jag bättre än dem. Kommer upp och snart går det nedför igen. Sex kilometer nu. Där framme väntar nytt vatten. Dricker lite mest för att inte bli torr i munnen. Fortsätter framåt på gator som aldrig tar slut. Tror mig hela tiden veta vart jag är, tills jag springer runt hörnet och inser att DÅ befinner jag mig där jag trodde att jag nyss var. Någonstans här är även sjunde kilometern avklarad och snart också åttan. Vägen mellan åttonde och nionde kilometern måste dock ha varit mycket lång (förstår orimligheten i detta resonemang). Springer upp till och förbi Mosebacke innan det går utför igen. Sista kilometern nu, herregud, jag klarar ju det här! Springer runt hörnet in på Mariatorget, nu är det inte långt kvar. Fylls med energi när jag svänger ut på Hornsgatan (som jag senare refererar till som Götgatan, måste ha varit lite trött). Ser målet därframme och tar i allt jag har hela vägen fram.

Sen är det slut. Helt plötsligt tar bara allting slut. Mantrat i huvudet har hela vägen varit "jag kommer vara så jävla nöjd med mig själv när jag har gjort det här, jag kommer sitta hemma, äta några godisar och bara vara så fruktansvärt nöjd". Under loppets andra hälft tänkte jag även "först var jag på spinning i tre timmar trots att jag bara testat en enda timme innan, nu har jag sprungit en mil trots att jag inte sprungit en kilometer på flera år, vad ska nästa grej bli?".

Det är precis det som jag sitter och funderar på här i natten: vad ska nästa grej bli. Jag vill ha en ny grej att satsa på. Tänkte någon kortare form av Vasalopp i vinter. Har inte åkt skidor sen jag var jätteliten och kommer ihåg att jag hatade det och att jag ramlade hela tiden. Det vore alltså en utamning. En utmaning också att köpa ett par skidor och se till så att det kommer mycket snö i vinter så att man kan öva. Men herregud vad sugen jag är!

En gång tränade jag på Åland. Bättre än ingen. Vi uppskattade sträckan till ungefär fem kilometer och det blev lite av en intervallträning måste jag erkänna. Men ändå bättre än inget. Nu blir det snart core och spinn igen. Har svårt att komma igång med att springa märker jag. Dessutom vet jag inte hur mycket jag ska träna om jag ska orka jobba hela natten (inte för att det är speciellt jobbigt på jobbet nuförtiden men för att det blir jobbigt att stå länge/röra på armarna om man har tränat ben/armar jättemycket precis innan). Måste nog få i mig någon mat innan jag sticker iväg. Det innebär även att jag måste ta av min nya favoritklänning som jag köpte för alldeles för många kronor igår. Men jävlar vad jag älskar den!

Tillbaka efter en vecka i Grekland. Åker vidare till Åland, sen jobb och sen tillbaka till Malmö. All grekiskt mat och tidigare resor den här sommaren har inte varit bra för träningsmotivationen. Idag däremot gick jag med lätta steg till gymet och körde core och spinn. Ska verkligen verkligen verkligen springa på Åland nu också. Kommer bara vara där ett par dagar men jag får inte hamna i den där svackan igen! Mindre än en månad kvar nu till loppet.

Rehab idag. Allt mat de senaste veckorna gör mig inte längre gott. Idag blev det en liten liten frukost för att jag inte hade så mycket hemma. Nu kurrar magen och huvudet värker. Tänkte säga att det är för att jag gick upp så förbaskat tidigt men jag somnade ju förbaskat tidigt också så det har nog ingenting med någonting att göra.

Gick upp tidigt för att gå till doktorn. Men sen orkade jag inte ta mig dit. Väntar till det mer passande klockslaget 13 istället. Så nu sitter jag här och klockan är bara halv elva. Ja men vad bra, då kan jag gå till gymet tänkte jag! Men så ser jag att gymet av någon anledning öppnar först klockan 15. EH?!

På Åland när jag skulle vara så himla duktig blev det en runda runt kvarteret. 8 minuter tog det och sen kunde jag inte andas när jag kom tillbaka. Hade tänkt att jag skulle springa och springa och springa och sen köra rundan innan jag åkte hem och vara snabbare då. Det gick alltså inte bra alls.

Nej. Det här  med träning är bannemej svårt på sommaren. Inga rutiner i vardagen. Kanske för att det aldrig lyckas bli vardag när jag blandar dygnsrytm hej vilt och åker både hit och dit och överallt och fram och tillbaka.

Men att gymet öppnar 15, är det något slags skämt eller?

Jag har varit i Skåne och ätit gott i en vecka. Det har varit godis, glass, god mat, mackor, jordgubbar, allt man någonsin kan tänka sig. Idag skulle jag därför börja om på mitt braiga spår jag var inne på förut. Sätta igång med bra mat och träning. Midnattsloppet närmar sig med stormsteg men jag har inte sprungit en meter på två veckor. Idag blev det hur som helst ingen träning. Det var aldrig läge för det när jag först lyckades sova halva dagen inför natens jobb och sen satte igång med att göra sånt som inte blivit gjort när jag har varit borta. Typ söka jobb, kolla internet, titta på tv, ladda över alla femhundra bilder från veckan som gått och så vidare. Till slut tvingade jag mig i alla fall till affären för att kunna laga en bra middag och köpa frukt till jobbet. Bra så. Nu ska jag bara göra mig själv klar och sen är det dags att åka. Jag ska inte klaga för nu ska jag bara jobba två nätter, sen ska jag till Åland och så jobbar jag två nätter till och sen åker jag till Grekland. Dessutom ska jag nog få jobba på proffs-avdelninge inatt om de inte ändrat sig. Imorgon ska jag träna, hoppas jag. Om inte annat har jag en träningsdejt på onsdag och springskorna följer med i packningen till de åländska grusvägarna.

När jag fick börja jobba helt plötsligt tänkte jag att jag minsann visst kommer ha tid att träna. Jag sover till 15 eller 16 och sen kan jag träna efter att ha fått i mig lite mat och vaknat till liv. Men sen var det så himla varmt förra veckan och jag var inte alls pigg och utvilad när jag vaknade, trots att jag hade sovit sju eller åtta timmar. Så det blev inte så mycket med den där träningen. Igår skulle jag iväg på ännu ett träningspass men då hade jag fullt upp med annat så jag tänkte helt enkelt att jag får väl klämma in träning fyra dagar i rad nu innan jag åker till Malmö. Men idag vaknade jag inte förrän klockan var 16, gud vad skönt det var, och nu ska jag alldeles strax åka iväg och inte kommer jag hinna träna innan jag åker och jobbar, jag kommer inte ens hinna hem emellan och jag har ingen aning om när jag ska få i mig mat och vad jag ska få i mig för mat och det känns kaotiskt inför natten. Men det är ändå den sista natten den här perioden och imorgon när jag vaknar är jag helt ledig. Då ska jag bannemej hinna träna och skicka iväg mina ansökningar jag knåpat på och shoppa lite sommarkläder (för tredje gången ska jag försöka mig på det i alla fall) och mest av allt ser jag fram emot att få sitta hemma i en fåtölj imorgon och titta på tv och inte behöva åka iväg till jobbet mitt i ett program. Åh vad jag längtar efter det.

3 dagar, 3 träningspass, det blir löpning och minst 1, kanske 2 styrkepass. Sen blir det himla slappt innan jag kommer tillbaka till Stockholm. Hoppas på att kunna få ihop det med jobb, sömn och träning till nästa period.

Det ska erkännas att jag fuskade i veckan. Första passet skulle jag springa 20, gå 2 och sen springa 10 till men jag ägnade de sista fem minutrarna åt att dricka upp varenda droppe av mitt vatten. Det var så varmt och så jobbigt, jag var tvungen att ge upp. Däremot gick det bättre i fredags, då samma sak stod på schemat förutom att farten skulle höjas de sista 10. Det var jobbigt det med redan efter några hundra meter men jag stod ut. Puh. Idag skulle jag egentligen också ge mig iväg men jag vet inte. Jag orkar inte med den här värmen riktigt, jag behöver snygga till det här hemma, har helt kommit av mig efter att ha fått vända på dygnet helt plötsligt. Och så försöker jag mig på den otroligt lustiga uppgiften att söka jobb (att jobba på Posten ökar motivationen betydligt, men det är fortfarande så himla svårt att bara sätta igång). Kanske att jag skulle ta mig förbi en affär också för att köpa frukt till natten, kanske att jag skulle vilja hinna sova en timme eller två till. Men imorgon hoppas jag hinna/orka iväg. Innan lördag morgon skulle jag behöva hinna med fyra pass. Det jag inte gjort den här veckan plus nästa veckas tre. Sen åker jag till Skåne. Där blir det nog inte mycket mer träning än att gå promenader i solen, äta glass, bättra på solbrännan (den icke-existerande som jag skulle förbättrat på Åland om jag hade åkt dit idag) och dricka drinkar. Ungefär lika nyttigt som den langos jag åt igår på Gröna Lund :)

Sådärja. Idag var det bara att ramla ur sängen i tid. På schemat stod löpning 30 minuter med väääärldens träningsvärk (träningsvärken stod inte på schemat i och för sig, den är ett minne från fredagens långa träningspass). Halvvägs in på mina 30 minuter hade jag glömt bort träningsvärken. Den gjorde sig dock påmind när jag var tvungen att gå uppför hela vägen hem. Sen var det full fart. Dusch, lunch och fyra timmars tenta. Så himla roligt att skriva tenta. Denna tenta skrevs på Clarion Sign och handlade om bostadsrätt. Några OH-bilder och en lagbok hade jag med mig och sen var det bara att sätta igång och klura. Eftersom jag inte pluggat något var det bara att leta sig fram till rätt svar. Man lär sig mycket under fyra sådana timmar. Efteråt fick det bli sushi, trots allt är man rätt körd i huvudet efter fyra timmars klurande.

Första veckans schema är härmed avklarat. Lätt som en plätt. Dagens pass var dock mycket lättare än 10 minuters-intervallerna tidigare. Nästa pass väntar 20 minuter, 2 gå och sen 10 minuter till. Hujedamej.

Det här med att först gå på bodypump och sen ge sig på att springa efter med sjukt trötta ben, kanske inte var jättesmart. Men jag gjorde det ändå. Hur jobbigt det än var att springa alla de där 30 minutrarna. I 10-minuters-intervaller med 2 min gå emellan. Jajemen. Jag var riktigt glad när det var över och riktigt nöjd med mig själv. Har så trötta ben nu att jag knappt orkar stå upp. Tur att jag inte behöver göra det om jag inte vill då. Det var alltså andra passet på schemat. Nu är det bara ett kvar den här veckan och sen 10 veckor till.

Tiden räckte inte till när jag planerade att göra precis allt på en och samma dag. Så schemat sprack redan innan den andra träningen. Men efter en lång natt och en tung dag så kommer jag vakna utvilad och pigg imorgon och då är det dags för pass två. Så får jag slänga in pass tre på söndag innan tentan (haha, den ja, kanske skulle man plugga lite?).

Har ju börjat tycka bra om Stockholm. Diskuterade det på fest i fredags att Stockholm liksom inte känts som hemma nu när man varit borta så länge. Men nu är jag ju tillbaka för att stanna. Med några undantag. Bland annat så åker jag iväg på torsdag för att åka skidor för första gången på flera år och alldeles nyss köpte jag biljett till Göteborg i slutet av månaden. Ska bli så himla kul att hälsa på Lisa. Det känns som om det var evigheter sen som vi packade ihop våra saker och lämnade Luleå och sen dess har vi inte setts. Åh så kul. Man behöver roliga saker om man ska ta sig igenom alla tråkiga måsten.

Och så fyllde jag ju år också. Det var kul det med. Firade in födelsedagen på hejdå-fest (eftersom jag och Lisen aldrig kan bo i Stockholm samtidigt), sov några ynka timmar, öppnade paket som C skickat ändå från Malmö, fixade middag till släkt och familj, åt tårta och avslutade allt i soffan. Härligt. Idag, min andra dag som 25-åring har jag knappt rest mig ur soffan, precis så som en söndag ska vara tycker jag!

Jag älskar Stockholm men just nu känner jag att stan har mycket att leva upp till. Jag har längtat (och inte längtat) efter det här sen jag lämnade stan för fem år sedan. Man hinner glorifiera en plats väldigt mycket under så lång tid. Så nu måste Stockholm visa sina bästa sidor och jag måste vara öppen för att bli visad. Har gått ut stenhårt den senaste tiden. Kryssat fram på Kungsholmen, på Östermalm, i City och på Söder, hängt en hel dag på café (fikat många fler gånger än så), ätit middagar ute och druckit öl på både trevliga hak och sunkhak. Jag gillar det. Nu ska bara alla andra pusselbitar falla på plats så kanske jag snart kan njuta av det på riktigt - att vara tillbaka.