helenesj

Tur i oturen. Jag kom fram till Sverige till slut trots att flyget blev inställt i torsdags. Nu är det kaos i hela Europa och folk kommer ingenstans alls. Men jag och Linn hade som sagt var tur. Vi stod i kö en stund som kändes som en evighet (men som säkert bara var en kvart) och sen fick vi nya biljetter till morgonflyget och så fick vi ett hotellrum, middag och taxi alldeles utan några som helst problem. Linn undrade om man inte fick stanna på flygplatsen "men varför vill du det, vi ordnar ju ett hotellrum åt er?" sa kvinnan på Lufthansa. Luftahansa förresten, jag undrar om det var deras förtjänst att allt gick så bra. Biljetterna var bokade med SAS men det känns som att vi hade tur att det var Lufthansa som hjälpte oss istället.

Hur som helst så åkte vi från hotellet redan klockan fem på morgonen och ändå blev det stressigt eftersom incheckningen inte fungerade. Vi hann hur som helst och jag slapp betala för allt mitt extrabagage som jag hade. På flyget, klockan 07 på morgonen säger jag "Om en vecka är det julafton" och Linn svarar "Ja, då har de ju varit Kalle Anka vid det här laget". Haha, jag vet inte riktigt men jag går inte upp och kollar på Kalle Anka klockan sju på morgonen. Inte hon heller tror jag :) En timme försenat kom vi fram och efter att ha släpat mina väskor hela vägen till Centralen lämnade jag en av dem där och åkte på sightseeing runt hela södra Stockholm för att först få en nyckel och sen åka hem. Sen somnade jag på soffan och på kvällen var vi på China och såg på Magnus Betnér. Sen var jag ganska ganska trött kan jag lova.

På tunnelbanan tyckte jag att Stockholm var grått och trist och smutsigt och att alla var högljudda och att det var jobbigt att jag var tvungen att lyssna på folk och inte bara kunde koppla bort deras samtal för att de pratade svenska. Men så helt plötsligt kommer en man som pratar i mobil, på tyska. Då kände jag mig konstigt nog lugn igen. Även om det gick över så fort han gick av och en man på bussen skällde på mig. Man kan inte få allt.