Day 1.
Första passet avklarat.
Schemat sa att jag skulle springa 10 minuter och sen gå 2 minuter och så göra om det två gånger till. Jag slängde in en tiominuters promenad på bandet innan för att värma upp. Och herrejösses vad benen gjorde ont efteråt. På väg dit hade jag så mycket energi i kroppen, trodde att det skulle bli bit av kaka. Så blev det inte riktigt. Men en lång stretch hemma på golvet och en timme i badkaret gjorde benen lite gladare.
Nu blir det pasta. Man ska inte låta bli att laga mat tills man håller på att gå sönder av hunger i magen. Då tar man dåliga beslut.
Schemat sa att jag skulle springa 10 minuter och sen gå 2 minuter och så göra om det två gånger till. Jag slängde in en tiominuters promenad på bandet innan för att värma upp. Och herrejösses vad benen gjorde ont efteråt. På väg dit hade jag så mycket energi i kroppen, trodde att det skulle bli bit av kaka. Så blev det inte riktigt. Men en lång stretch hemma på golvet och en timme i badkaret gjorde benen lite gladare.
Nu blir det pasta. Man ska inte låta bli att laga mat tills man håller på att gå sönder av hunger i magen. Då tar man dåliga beslut.
Någon gång...?
Vad ska bli målet efter milen? Efter en dag med marathon på tv så känns det ju väldigt lockande. Men ett steg i taget nu.
En mil. Here we gooooo!
Jajemen. Here we go again.
Sprang (eller kanske joggade) mig runt Vår Rusets bana på Djurgården i veckan. 5 kilometer lång var den. Allt för att jag på något sätt var tvungen att motivera mig själv till att börja springa. Det är ju kul och så att träna träna träna olika pass som jag har gjort hela våren (det har faktiskt varit vårens grej), men man måste ju kunna springa också tänkte jag och anmälde mig alltså utan att ha sprungit en meter på flera år.
Nu är det över och jag tog mig runt alla 5 kilometer utan att gå. Behövde alltså ett nytt mål för att inte lägga ned det här med att springa igen. Från flera olika håll kom önskemål om att springa Midnattsloppet i augusti. Min spontana tanke när detta först kom på tal för en dryg månad sen var "herregud, är du dum i huvudet, det är ju en mil, 1 MIL!". Det var då och nu är nu. Så med flera andra peppiga vänner som också vill/ska springa har jag nu anmält mig till midnattsloppet.
Jag inser att detta kräver av mig att jag faktiskt börjar springa oftare än en gång i veckan och att jag dessutom måste springa mer än en kvart när jag väl gör det om jag någonsin ska palla en mil. Igår blev därför veckans första träningspass en lätt liten runda på 5 kilometer på löpbandet med utsikt över en parkering. Nu har jag hittat ett program att följa som ska få mig att springa den där milen. Jag kommer vara klar veckan innan loppet. Och sen jävlar.
Sprang (eller kanske joggade) mig runt Vår Rusets bana på Djurgården i veckan. 5 kilometer lång var den. Allt för att jag på något sätt var tvungen att motivera mig själv till att börja springa. Det är ju kul och så att träna träna träna olika pass som jag har gjort hela våren (det har faktiskt varit vårens grej), men man måste ju kunna springa också tänkte jag och anmälde mig alltså utan att ha sprungit en meter på flera år.
Nu är det över och jag tog mig runt alla 5 kilometer utan att gå. Behövde alltså ett nytt mål för att inte lägga ned det här med att springa igen. Från flera olika håll kom önskemål om att springa Midnattsloppet i augusti. Min spontana tanke när detta först kom på tal för en dryg månad sen var "herregud, är du dum i huvudet, det är ju en mil, 1 MIL!". Det var då och nu är nu. Så med flera andra peppiga vänner som också vill/ska springa har jag nu anmält mig till midnattsloppet.
Jag inser att detta kräver av mig att jag faktiskt börjar springa oftare än en gång i veckan och att jag dessutom måste springa mer än en kvart när jag väl gör det om jag någonsin ska palla en mil. Igår blev därför veckans första träningspass en lätt liten runda på 5 kilometer på löpbandet med utsikt över en parkering. Nu har jag hittat ett program att följa som ska få mig att springa den där milen. Jag kommer vara klar veckan innan loppet. Och sen jävlar.
