helenesj

Okej. Nu är jag proppmätt. Vi skulle gå och äta. Men David var långsam och när han väl var klar så skulle vi vänta på James och hans flickvän också. Alla hade sagt att hon var väldigt trevlig och rolig. Och nu efter många timmar på restaurangen så måste jag hålla med. Hon är från Tyskland också så hon kan hjälpa till med språket.

Hur som helst. När vi väntade i köket så kom det plötsligt in ett obekant ansikte. Det var en ny invånare i vårat hus. En svensk. Jösses. Lisa heter hon. Den här gången var det inte lika svårt att prata svenska. Men ändå lite konstigt. Jag tycker inte om när alla andra pratar franska eller japanska eller så så jag känner mig lite elak om jag ska prata svenska. Det var väldigt svårt att gå tillbaka till att prata tyska sen också. Jag började säga meningar på svenska till Diane. Hm.

Nu ska jag försöka mig på läxan en sista gång och sen ska jag sova. Jag förstår inte själva uppgiften. Jag tror att jag kan lösa det om jag bara visste vad jag ska göra. Suck. Kanske struntar jag i det. Vi har Albert imorgon, han är snäll. Han kanske inte tänker på att det är Hausafgabe heller för det var Alex som gav oss det. Å andra sidan har de rätt bra koll på varandra.

Nu blev det mycket skitsnack. Oh förresten. Imorgon ska jag berätta om tågövergången. Det glömmer jag ju alltid. Men nu orkar jag inte.