helenesj

Igår var jag så trött. Och imorse också. Och hela tiden. Jag tror att det beror på vädret och luften. För jag sover hur bra som helst på nätterna. Åh vad jag sover bra. Hur som helst. Jag beslutade att följa med till skolan på Schulkino i alla fall. Det kunde ju vara kul. Jag fick skjuts av en schweisisk (hur nu det kan stavas) tjej och en asiatisk tjej åkte också med. Skönt. Då slapp jag gå i det konstiga vädret. Vi såg på Goodbye Lenin. Det var femte eller sjätte gången jag såg den. Lite långtråkigt blev det och jag kunde knappt hålla ögonen öppna på slutet, ungefär som vanligt när jag ser på film. Sen var det bara att åka hem och sova på en gång. Imorse orkade jag inte gå upp i tid. Så jag gick väl upp kvart i åtta ungefär. Sen gick jag med asiattjejerna till skolan. De är så små. Till och med jag är över ett huvud längre än dem. Det regnade lite också så alla hade paraply (förutom jag för jag har inget) och jag kunde se över deras paraplyn. Sen var det en tjej som propsade på att jag skulle gå under hennes paraply för att mina glasögon blev blöta (det duggade bara ute). Stackarn var ju så kort så hon fick hålla upp armen det högsta hon kunde. Men jag fick inte hjälpa henne och hålla paraplyet, det skulle hon göra själv. De är väldigt envisa. Idag gick skolan bättre. Nu har jag vant mig vid allt och nu förstår jag. Albert, läraren, ritade en fin kurva på tavlan om hur svenskar hänger med. Först går det trögt en dag eller två och sen går kurvan spikrakt uppåt på bara en dag. Det kändes så idag. Vi gjorde inte så mycket roligt i skolan. Fick jobba med verb och prefix och skriva meningar. Sen lite grammatik och så innan vi slutade skulle vi berätta för någon annan om en resa vi gjort och återberätta det som en historia för resten. Det gick bra.

Sen tog jag en tur längs vattnet på väg hem för att fota lite. Men nätverket är så instabilt och långsamt. Det tar för lång tid att lägga upp bilder just nu. Mina bilder är för stora också. Min kamera är superbra, jag är nöjd som få, undrar hur länge den håller bara.

En kulturskillnad också. I det här landet, och antar jag många andra länder i världen, så måste man hela tiden vara artig och trevlig. Man måste säga "morgen" till alla på morgonen (vilket kankse inte är så konstigt, godmorgon säger man väl för det mesta på morgonen), Sen måste man säga danke (tack) hela tiden. Vad man än gör. Det kan vara minsta lilla grej. Och då måste den som gjort något säga bitte (varsågod). Och varje gång man lämnar ett rum måste man säga Tschüss eller bis dann (bis morgen, bis später osv). Det spelar ingen roll om man kommer in en sekund senare igen. Det ska nog gå bra det där. Det sätter sig fort. Men alla andra verkar liksom ha det i sig. Kanske för att alla andra är från Schweiz.

Imorgon ska vi ha en ny lärare. Han verkar bra. Ikväll är det välkomstkväll (det lät ju inte som ett ord) på ett uteställe. Därför ska jag sova lite nu så att jag är pigg. Imorgon är det Schulsport också som jag sa att jag skulle vara med på. På fredag är stadsvandring i gamla stan (ön alltså), det kunde vara intressant kände jag, lära sig hitta i alla gränder och veta vad allt är för något. På lördag är det utflykt till Schweiz. Det kan nog bli kul.

Bis später.