helenesj

Som jag trodde så visste inte Albert om läxan eller så struntade han i den. Skitsamma. Idag kom en helt ny till vår grupp. Gilles och Jonathan började också i vår grupp. Nu är vi rätt många. Nu vill jag inte att det blir fler. Det var en bra dag i skolan. Känns inte ens som att det var idag. Jag vilade lite när jag kom hem och sen skulle jag gå och handla. Mötte Fred och Diane här utanför mitt rum, de var dygnsura för det regnade massor ute. Sen gick vi allihopa och handlade för de skulle också gå. Jag har upptäckt hur bra det är med paraplyer. Jag ska alltid ha ett paraply från och med nu.

Ikväll ska Diane göra schweisisk mat. Kanske nu till och med. Jag får gå ned och kolla när jag är klar här.

Men jag skulle ju berätta om tågspåret. Jag är lite nojig nämligen att jag ska vara mitt på spåret när bommarna fälls ned. En gång hade jag precis gått över och var förbi bomen när den började åka ned. Puh, tur det, tänkte jag. Men så var jag i Lindau Park i lördags och skulle gå tillbaka när jag ser en man uppe i det lilla huset bredvid spåret. Det är nämligen den mannen som sköter allt. Han kollar så att ingen är på spåret och sen drar han ned bommarna för hand med hjälp av någon slags anordning i sitt lilla hus. Det är helt galet. Sen när tåget har passerat så drar han upp dem igen. Vilket tråkigt jobb. Fast det kommer rätt många tåg.

Många bilar kommer det också. Precis utanför mitt fönster går den största (och nästintill enda, det finns en väldans omväg också) vägen ut från Lindau. Om man varit på ön. Och på söndagar kommer alla från alla små städer runtomkring hit till Lindau. Så kommer det ett tåg eller något och det blir stopp i trafiken och hela vägen är full med bilar. Det låter inte bara lite.

Men det går an det också. Läxa till imorgon. En ganska lätt läxa visserligen, den gör jag alltså senare. Imorgon är det heldag. Sen Schulkino och sen kanske en cocktail på Röstbar. En. Nu ska jag se om det är dags att äta snart.