Söndagspromenad.
Igår var jag på väg att gå och lägga mig vid halvtio-tiden. Skulle bara gå ned och diska min tekopp. Då mötte jag Diane i trappan och i köket satt David och åt så vi blev kvar. Diane hade också tänkt sova. Vi var ju helt slut allihop igår. Sen tog Diane fram någon jättegod äppeldricka. Det var något slags alkoholhaltig dryck som smakade äpple. Jättegott. Sen spelade vi biljard och fussball, jag vann båda. Men det var mest tur. Så hade klockan helt plötsligt blivit halv tolv. Inte så farligt mycket då jag kunde sova hur länge jag ville idag.
Jag vaknade vid elva. Jag tror att min granne har besök här av något slag. Eller, hon pratar alltid väldigt mycket. Speciellt på mornarna. Jag tror att hon pratar i telefon varje morgon eller så pratar hon med sig själv. Men idag tror jag att det är någon här. Nåväl, jag var ändå utsövd. Åt frukost och sen hamnade jag i sängen där jag läste ut Brott och Straff. Äntligen. Den var riktigt bra. Bättre än förväntat. Och det var inte alls någon jobbig bok att läsa. Sen började jag på en ny bok. Men jag gav upp och såg på Magnus Ugglas program från SVT istället där han letar efter ett band. The world wide web var äntligen på min sida så jag kunde se det utan större problem. Sen gick jag iväg. Jag tänkte se om någon affär hade öppet såhär på en söndag. Det är nackdelen med att bo här. Man kan inte handla. Inte ens mat. Det var så skönt ute dock så jag fortsatte förbi Lindau Park richtung Bregenz. Tänkte att om jag kom ända dit kunde jag ta tåget tillbaka, det kostar bara några euro sa taxichauffören förra veckan. Jag kom inte så långt som till Bregenz. Men jag kom halvvägs. Där fanns en skylt. Det stod att jag hade gått 5 km och att det var lika många kvar. Då vände jag. Men det var en härlig promenad nere vid stranden. Sen var jag så hungrig och jag har inte så mycket mat hemma så jag gick tillbaka hela vägen, bakvägen så att jag inte skulle slinka in i huset och sen ut till ön där jag åt mat. Sen blev det så himla kallt så jag skyndade mig hemåt. Och nu är det lugn och ro och vila som gäller. Kanske kollar jag igenom lite grammatik och lär mig några ord med artiklar också. Kanske.
Jag tror att jag kanske inte riktigt passar i sådana här land där man måste vara trevlig hela tiden. Jag glömmer alltid bort att man ska säga "wie, bitte?" när man inte förstår/hör. Jag säger alltid ?was? för jag blir så förvirrad. Och sen när jag åt idag satte det sig några bredvid mig. Och helt plötsligt säger en av dem ?guten appetite? (hur det nu stavas) till mig. En total främling. Det är ju väldigt trevligt men det är inte så mycket jag. James sa i veckan att ?jag skiter fullständigt i om ni tycker om er mat som ni äter. Ni behöver inte vara trevliga mot mig för jag skulle inte säga så?. Fast på sin engelska med en massa svordomar.
En sak bara till bara. Det är så fint i det här landet. Eller här i alla fall. Inget hus ser ut som det bredvid. Alla hus är alldeles egna. Och varje hus har en massa olika former och vinklar och är bara jättefina. Ett sånt hus vill jag ha. Inte ett massproducerat hus från en katalog (fast jag antar att detta är katalog-hus också, dock så står inte alls bredvid varandra så det ser ut som roliga, speciella hus).
Jag vaknade vid elva. Jag tror att min granne har besök här av något slag. Eller, hon pratar alltid väldigt mycket. Speciellt på mornarna. Jag tror att hon pratar i telefon varje morgon eller så pratar hon med sig själv. Men idag tror jag att det är någon här. Nåväl, jag var ändå utsövd. Åt frukost och sen hamnade jag i sängen där jag läste ut Brott och Straff. Äntligen. Den var riktigt bra. Bättre än förväntat. Och det var inte alls någon jobbig bok att läsa. Sen började jag på en ny bok. Men jag gav upp och såg på Magnus Ugglas program från SVT istället där han letar efter ett band. The world wide web var äntligen på min sida så jag kunde se det utan större problem. Sen gick jag iväg. Jag tänkte se om någon affär hade öppet såhär på en söndag. Det är nackdelen med att bo här. Man kan inte handla. Inte ens mat. Det var så skönt ute dock så jag fortsatte förbi Lindau Park richtung Bregenz. Tänkte att om jag kom ända dit kunde jag ta tåget tillbaka, det kostar bara några euro sa taxichauffören förra veckan. Jag kom inte så långt som till Bregenz. Men jag kom halvvägs. Där fanns en skylt. Det stod att jag hade gått 5 km och att det var lika många kvar. Då vände jag. Men det var en härlig promenad nere vid stranden. Sen var jag så hungrig och jag har inte så mycket mat hemma så jag gick tillbaka hela vägen, bakvägen så att jag inte skulle slinka in i huset och sen ut till ön där jag åt mat. Sen blev det så himla kallt så jag skyndade mig hemåt. Och nu är det lugn och ro och vila som gäller. Kanske kollar jag igenom lite grammatik och lär mig några ord med artiklar också. Kanske.
Jag tror att jag kanske inte riktigt passar i sådana här land där man måste vara trevlig hela tiden. Jag glömmer alltid bort att man ska säga "wie, bitte?" när man inte förstår/hör. Jag säger alltid ?was? för jag blir så förvirrad. Och sen när jag åt idag satte det sig några bredvid mig. Och helt plötsligt säger en av dem ?guten appetite? (hur det nu stavas) till mig. En total främling. Det är ju väldigt trevligt men det är inte så mycket jag. James sa i veckan att ?jag skiter fullständigt i om ni tycker om er mat som ni äter. Ni behöver inte vara trevliga mot mig för jag skulle inte säga så?. Fast på sin engelska med en massa svordomar.
En sak bara till bara. Det är så fint i det här landet. Eller här i alla fall. Inget hus ser ut som det bredvid. Alla hus är alldeles egna. Och varje hus har en massa olika former och vinklar och är bara jättefina. Ett sånt hus vill jag ha. Inte ett massproducerat hus från en katalog (fast jag antar att detta är katalog-hus också, dock så står inte alls bredvid varandra så det ser ut som roliga, speciella hus).
Kommentarer
Trackback
