The closest thing to crazy.


Jag skulle gå ned och äta. Dagen till ära - sallad. Alltså slapp jag laga så mycket och behövde mer bara hälla upp allt på en tallrik. Skönt, lat som jag är ibland. Sen blev jag fast. Man lär sig mycket om olika kulturers mat här. Federica kokade italiensk varm choklad till alla, fast hon ville inte ha själv. Det var jättegott. Sen smakade jag även på någon sydkoreansk vad det nu kan ha varit. Det såg ut som ostbollar fast det var sött. Gott. Något mer? Nej. Men Diane hade köpt te som luktade gudomligt. Det måste jag köpa. Jordgubb och mango.

Jag ändrar mig lite om att jag alltid går upp sist. James brukar sova bort första lektionen i skolan nästan varje dag. Eller så går han upp fem minuter innan skolan börjar och cyklar fort och kommer fram precis i tid. Men imorgon ska jag försöka vara uppe tidigt. Jag tänkte gå en promenad. Jag måste röra på mig. Jag har inte gjort något alls sen jag kom hit. Jo. Jag har gått mycket. Och jag har ätit massvis med choklad. Det är ju så billigt. Jag har blivit chokladberoende.

Igår när jag skulle gå och lägga mig upptäckte jag också att det här huset är skitläskigt på nätterna när ingen annan är vaken. För det första är det fyra våningar. Och på bottenvåningen bor ingen, där ligger bara köket och sånt. Och sen bor jag på nästa våning. För att komma till toaletterna och duscharna måste jag gå förbi trapporna genom en lång mörk korridor. Allt är helt nedsläckt och ingen är vaken. Precis utanför mitt rum finns en rörelsedetektor dock så lite ljus fanns det men sen är det lång till nästa lampknapp. Det var inte kul. Hädanefter måste jag gå och lägga mig medan folk är vakna.

Nu ska jag försöka mig på lite grammatik. Bis später.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0