Utflykt till Schweiz.
First thing first. Vi gick ut igår. Till Citypub. Det är så satans billigt på det stället. Det är nästan billigare än på systembolaget och då är det ändå en pub. Helt galet. Vi kom hem klockan två. Scheisse. Sen lagade Diane makaroner och James gjorde österrikiskt pannkaka igen och jag gick och la mig vid tre-tiden. Det gick ändå ganska bra att gå upp imorse. Förutom att jag trodde att det var morgon hela natten så jag försökte få mig själv att vakna för att en kvart senare inse att klockan var många timmar från morgon. Så kan det gå. Jag drack inte alltför mycket i alla fall.
Precis innan vi skulle gå spelade de Ace of Base. Valentina börjar digga musik och dansa. Och efter ett tag säger hon "du förstår ju vad det handlar om, det gör inte jag, jag har ingen aning". Det är så konstigt att folk inte kan engelska. Inte ens ett ord nästan.
Imorse i alla fall var alla lite slitna. Så tågresan till Schweiz var ganska tröttsam. Sen kom vi dit och alla schweisare (vad heter någon som kommer från Schweiz?) helt galna. Vi tog en buss. Fråga: varför har man bussar med däck och allt men som sitter fast i trådar i luften. Varför bygger man inte bara en spårvagn då? Hur som helst så kom vi fram till slut. Vattenfallet var inte så imponerande från första början. Men sen gick vi nedåt och såg det framifrån, då var det lite häftigare. Sen åkte vi båt ut till en liten ö eller vad det nu kan kallas. Klättrade uppåt i branta trappor och stod helt plötsligt mitt i vattenfallet. Det var häftigt. Fast lite läskigt att stå på slippriga trappsteg mitt ute i Rhen. Sen tog vi båten till fast mark igen. Därifrån klättrade vi uppåt ännu mer. Vi har säkert gått i hundra trappor idag. Till slut kom man upp till ett slott. Det var inte mycket till slott, men ändå. Där kunde man se vattenfallet på riktigt nära håll. Då blev det ganska häftigt helt plötsligt. Så mycket vatten. 261 kubikmeter / sekund åker genom det där fallet. Till slut gick vi ned till båten igen och åkte tillbaka till land. Därifrån gick vi upp för ännu fler backar innan vi kom fram till en affär inne i staden. Coop hette den. Där blev alla som djur. Alla schweizare alltså. De kastade sig över ost och choklad och allt möjligt. Julianne köpte på sig ett helt lager te också. Helt galna var dem. Jag köpte bara en dricka och lite choklad, sen fick det vara nog. Samma saker finns ju här? Kanske inte allt, men nästan. Vi åkte tillbaka till tågstationen och sen var det en lång väg hem. De flesta hann nog somna en åtminstone.
En till tanke. Jag tycker om de svenska kronorna. Men det är väldigt smidigt med euro. Det blev ett himla ståhej i affären idag när vi skulle betala med euro. För det första har man ingen aning om vad något kostar. Sen fick man inte betala med euro-mynt. Och så fick man växel tillbaka i schweisiska franc (heter det väl?). Det var väldigt omständigt. Jag hade bara en 10-euro sedel, eller det var det minsta jag hade, och skulle köpa saker för kanske 3 euro. Så jag betalade för Davids saker också. Sen fick jag massa tillbaka i alla fall. Jag har ingen aning om hur mycket allt kostade. Men det kändes väldigt onödigt att få hur mycket som helst tillbaka i en valuta jag inte kommer behöva. Visserligen sa Danielle att vi kunde byta sen. Hon är ju därifrån, precis som alla andra.
Det var en rolig dag. Men nu är jag hur trött som helst. Helt slut. Jag kommer ha träningsvärk i hela kroppen imorgon efter alla dessa trappor. Jag har funderat på en sak idag också. Jag tycker inte nödvändigtvis illa om Schweiz. Men det är inte mitt favoritland. Jag bor hellre i Tyskland. Men det måste vara ett så konstigt land att komma ifrån. Alla pratar olika språk, alla älskar just sina kantoner och inga andra och allt verkar så uppdelat. Bara på tåget fanns tre olika namn bara för att det skulle gå ihop med de tre majoritetsspråken. Helt galet. Men alla verkar nöjda och glada i alla fall även om det är väldigt stor skillnad på alla. De flesta känns väldigt patriotiska också. Men det kanske bara är som det verkar.
Väldigt mycket svensk musik spelas i det här landet. Så snart kommer alla veta att IKEA är från Sverige, H&M, Volvo och en massa svensk musik. Nu ska jag ta och se lite på svensk tv om w-lanet pallar pressen. Ska lägga upp lite bilder också.
Precis innan vi skulle gå spelade de Ace of Base. Valentina börjar digga musik och dansa. Och efter ett tag säger hon "du förstår ju vad det handlar om, det gör inte jag, jag har ingen aning". Det är så konstigt att folk inte kan engelska. Inte ens ett ord nästan.
Imorse i alla fall var alla lite slitna. Så tågresan till Schweiz var ganska tröttsam. Sen kom vi dit och alla schweisare (vad heter någon som kommer från Schweiz?) helt galna. Vi tog en buss. Fråga: varför har man bussar med däck och allt men som sitter fast i trådar i luften. Varför bygger man inte bara en spårvagn då? Hur som helst så kom vi fram till slut. Vattenfallet var inte så imponerande från första början. Men sen gick vi nedåt och såg det framifrån, då var det lite häftigare. Sen åkte vi båt ut till en liten ö eller vad det nu kan kallas. Klättrade uppåt i branta trappor och stod helt plötsligt mitt i vattenfallet. Det var häftigt. Fast lite läskigt att stå på slippriga trappsteg mitt ute i Rhen. Sen tog vi båten till fast mark igen. Därifrån klättrade vi uppåt ännu mer. Vi har säkert gått i hundra trappor idag. Till slut kom man upp till ett slott. Det var inte mycket till slott, men ändå. Där kunde man se vattenfallet på riktigt nära håll. Då blev det ganska häftigt helt plötsligt. Så mycket vatten. 261 kubikmeter / sekund åker genom det där fallet. Till slut gick vi ned till båten igen och åkte tillbaka till land. Därifrån gick vi upp för ännu fler backar innan vi kom fram till en affär inne i staden. Coop hette den. Där blev alla som djur. Alla schweizare alltså. De kastade sig över ost och choklad och allt möjligt. Julianne köpte på sig ett helt lager te också. Helt galna var dem. Jag köpte bara en dricka och lite choklad, sen fick det vara nog. Samma saker finns ju här? Kanske inte allt, men nästan. Vi åkte tillbaka till tågstationen och sen var det en lång väg hem. De flesta hann nog somna en åtminstone.
En till tanke. Jag tycker om de svenska kronorna. Men det är väldigt smidigt med euro. Det blev ett himla ståhej i affären idag när vi skulle betala med euro. För det första har man ingen aning om vad något kostar. Sen fick man inte betala med euro-mynt. Och så fick man växel tillbaka i schweisiska franc (heter det väl?). Det var väldigt omständigt. Jag hade bara en 10-euro sedel, eller det var det minsta jag hade, och skulle köpa saker för kanske 3 euro. Så jag betalade för Davids saker också. Sen fick jag massa tillbaka i alla fall. Jag har ingen aning om hur mycket allt kostade. Men det kändes väldigt onödigt att få hur mycket som helst tillbaka i en valuta jag inte kommer behöva. Visserligen sa Danielle att vi kunde byta sen. Hon är ju därifrån, precis som alla andra.
Det var en rolig dag. Men nu är jag hur trött som helst. Helt slut. Jag kommer ha träningsvärk i hela kroppen imorgon efter alla dessa trappor. Jag har funderat på en sak idag också. Jag tycker inte nödvändigtvis illa om Schweiz. Men det är inte mitt favoritland. Jag bor hellre i Tyskland. Men det måste vara ett så konstigt land att komma ifrån. Alla pratar olika språk, alla älskar just sina kantoner och inga andra och allt verkar så uppdelat. Bara på tåget fanns tre olika namn bara för att det skulle gå ihop med de tre majoritetsspråken. Helt galet. Men alla verkar nöjda och glada i alla fall även om det är väldigt stor skillnad på alla. De flesta känns väldigt patriotiska också. Men det kanske bara är som det verkar.
Väldigt mycket svensk musik spelas i det här landet. Så snart kommer alla veta att IKEA är från Sverige, H&M, Volvo och en massa svensk musik. Nu ska jag ta och se lite på svensk tv om w-lanet pallar pressen. Ska lägga upp lite bilder också.
Kommentarer
Trackback
