Stockholm calling.


Åland var regnigt. Jag kom tillbaka i tisdags. Då satt jag uppe hela natten för att orka med jobbet på onsdagen. Och rackarns vad långsamt det gick på jobbet i onsdags. Fruktansvärt. Det går alltid långsamt när man inte känner sig helt kry. Dagen efter, efter att jag hade haft lika ont i huvudet och känt mig lika trött under dagen som föregående dag så gick det bättre. Vi hade aningens mer att göra, om än fortfarande väldigt lite. Sen ösregnade det på vägen hem. Blev härligt dyngsur redan innan jag hunnit till hållplatsen. Hääärligt. Skönt att komma hem och sova.

Fredagen spenderade jag framför tv:n med OS-invigningen på. Jag halvsov mig genom paraden av länder som tågade in på arenan. Framåt kvällen ville Sandra att jag skulle ta mig med ut i Stockholmsnatten. Till slut gav jag med mig. Och så hamnade vi på Stureplan tillsammans med 45 000 andra glada Stockholmare. Jag upplevde det inte alls lika kaotiskt som polisen verkar har uppfattat kvällen. De flesta var glada och  inte alls så onyktra som jag trodde att dem skulle vara. Synd dock att det tydligen var kaos så att de stängde av musiken. Annars hade jag kunnat stanna längre. Men vi styrde stegen mot nattbussen. På vägen stannade vi på MAX. Jag kände att jag var tvungen att äta lite smält ost. Mm. Det smakade Norrland. Mums..

Så. Ledig idag också.. Imorgon långpass, mycket pengar. På onsdag morgon tänker jag åka till Göteborg. Om Lisa fortfarande välkomnar mig med öppna armar. Jag måste besluta mig för när jag ska åka hem också. Det löser sig. Om tre veckor flyttar jag hem till mitt gamla place. Utan saker. Men det löser sig det där.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0