Att sova. En konst.
Idag har jag sovit hela dagen. Jag la mig vid fyra inatt. Vaknade vid halv elva av en massa liv i huset. Gick och la mig igen efter halv tolv när huset var tomt. Då tog det ett tag att somna om. Vid två fick jag ett sms där Lisen undrade om jag ville följa med på opera på annandagen. Väldigt förvirrad blev jag. Sedan la jag mig med täcket i soffan och såg på skidskytte. Jag älskar helger när det är Vinterstudion på SVT. Man kan ha på skidåkning och skidskytte i bakgrunden och sen fortsätta sova. Sandra ringde och undrade något om en buss. Väldigt förvirrande det också. Medan jag låg där och försökte somna började jag må illa. Jag trodde att det var kört, nu hade jag åkt på vinterkräksjukan trodde jag (kan vi inte döpa om den till vintersjukan bara, ordet kräk är så äckligt så att man blir sjuk bara av att höra det). Jag såg framför mig hur jag inom någon minut skulle behöva springa till toaletten och jag såg hur jag var tvungen att stanna hemma från jobbet inatt och gå miste om stora summor pengar. Håhåjaja. När klockan var kvart över tre gick jag tillbaka till sängen, soffan var så liten och jag behövde sträcka ut kroppen lite. Innan fyra kom lillebror hem igen så då vaknade jag till och klockan fyra ringde klockan. Snoozade till halv fem medan jag drömde sjukt störda drömmar. Nu måste jag laga mat, äta mat och åka till jobbet. Jag mår fortfarande illa. Jag har dock helt plötsligt insett att det gäller att tvätta händerna ofta. Tänk vad många det är som sitter och skriver brev som kanske har fått en släng av den där vintersjukan. Usch och fy. Nu blev jag rädd för baciller. Men såhär innan jul, som handlar om mat, vill jag inte ligga däckad i den där sjukan. Jag kommer ihåg en jul när jag dagen efter åkte på världens magsjuka som höll i sig länge, till slut låg nästan hela familjen sjuka. Sen kunde jag inte äta julskinka på flera år. Uhh.
Nej. Nog med hemskheter. Jag ska bara berätta först att min axel gör ont redan nu när jag vaknade. Men om jag proppar i mig Ipren så hjälper det kanske. Jag hoppas det för annars blir det inga nådiga tio timmar inatt. Men Ipren är bättre än alvedon. Det hade jag aldrig sagt för bara ett halvår sen. Men ibland får man sådana härliga uppenbarelser.
Mat nu.
Kommentarer
Trackback