Framåt natten.


Jag hade tänkt att jag skulle sova by now. Men jag satte mig och skrev mer på arbetet och sen fastnade jag. Nu tycker jag det är jätteroligt. Jag bara skriver och skriver och orden tar aldrig slut. Jag bläddrar fram bra sidor i boken och är riktigt effektiv. Dessvärre är ju klockan snart tolv. Varför är jag alltid som mest produktiv sent på kvällarna? Jag förstår det verkligen inte. Och allra helst ska jag ha lite tidspress på mig också, då jobbar jag som bäst. Det är ju dumt. Hur ändrar man beteende?

Jag sitter här vid mitt bord och sneglar på klockan. Och så är jag glad. Jag vet inte varför. Antagligen för att det äntligen släppte. Jag har försökt skriva allt det här i en vecka nu men det har inte gått framåt. Jag var på väg att ge upp, faktiskt. Jag var på väg att gå till min grupp och säga att jag inte kunde komma på något bättre att skriva. Men det skulle ju aldrig hända. Jag behövde bara lite tur. Med lite tur är jag inte jättetrött imorgon heller. Men så kommer det nog inte bli, just nu känns det som om jag har tagit glada piller som gör mig till en Supermensch. Så är inte fallet, ingen oro i lägret. Det är nog kroppens egna droger som får mig att bli såhär pigg och effektiv och faktiskt lite glad i smyg. Men snart måste jag sluta och gå till sängen. Snart snart..

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0