helenesj

Nu börjar jag tröttna på det här. Min kropp börjar ge upp. Jag har sovit för lite hela veckan. De första dagarna gick det bra. Men ju längre veckan fortgår desto tröttare blir jag och min kropp. Imorse kunde jag inte gå upp ur sängen. Jag gick upp och ställde en kastrull på spisen och kokade ett ägg. Sen tog jag bort det från spisen och la mig i sängen igen. En kvart senare gick jag upp och hämtade mitt ägg, mitt te som jag hade gjort och en torr brödbit som blev över igår. Sedan la jag mig i sängen och åt. Jag kom inte upp förrän det blev akut att klä på sig och gå iväg. Men skolan har i alla fall gått bra och varit intressant. Dessvärre var vår sista lektion vigd åt att gå igenom praktiska saker inför tentan och olika frågor. Den enda fråga som diskuterades var huruvida facit på gamla tentor skulle lämnas ut eller inte. Lärarna sa nej men eleverna ville inte lyssna på det örat. Tio minuter och frågor som "svarar ni på mail på julafton då när ni säger att vi alltid kan fråga er när vi inte förstår?" senare byttes ämnet ut. Det är så tråkigt såntdär för det är samma sak varje år. Första och sista lektionen på varje kurs går åt till frågor som ovan nämnda. Varje gång kör alla med samma argument och tror sig kunna övertala lärarna. Jag vet inte på vilken sida jag står. Ibland är det klart att det är skönt att ha facit, men jag vet att lärarna har rätt när de säger att många inte lär sig om de får tillgång till facit och att resultaten på tentan blir därefter. Det handlar inte om vad som är rätt eller fel, men måste folk vara så dumma i huvudet att de aldrig lär sig? Eller läser jag ALLTID kurser med folk som läser sin första kurs? Jag blir så trött.

Lisa hann upp mig på vägen hem. Väl hemma slängde jag mig i sängen. Första eftermiddagen utan något att göra sedan förra veckan eller för två veckor sedan kanske. Jag har en sak att göra, men det går ruskigt fort. Det jobbiga nu är bara att jag har jättemycket disk efter gårdagens middag, jag har ingen aning om vad jag vill äta, jag är hungrig som en varg (det har varit så mellan varje måltid idag, ändå har jag ätit bra), det är ingenting roligt som visas på tv heller. Men det allra värsta av alltihop just nu är att jag har missat att vi har föreläsning imorgon. Jag har missat att vi har föreläsning klockan 08:15 (!!!!) imorgon. Det finns ingen gud. Det finns ingen som hör mina böner om bara EN ENDA morgon då jag kan sova längre än till sju. Varje dag den här veckan har börjat med att jag tänkt att morgondagen ändå blir lite bättre, lite lugnare, lite senare morgonstunder. Varje dag har sedan slutat med att jag dagen efter återigen måste vara i skolan klockan åtta. Det är inte det att jag inte kan vara där så tidigt. Det är bara det att det inte har varit planerat. Om jag vet att jag har en jobbig vecka framför mig kan jag ju förberada mig, men att bli slagen med en knytnäve rakt i ansiktet varje dag, det är jobbigt. Nu är det hur som helst bara imorgon kvar.

Jag känner att det här blev väldigt negativt. Det är nog bäst att jag får i mig mat nu och sen låtsas att den här dagen är över.