helenesj

Jag börjar få lite bråttom nu. Speciellt eftersom att jag precis insåg att jag måste fixa något att äta till inatt också. Men det är lugnt. Det är fyrtiofem minuter kvar tills bussen går. På den tiden ska jag väl hinna duscha, hitta kläder, fixa mat, packa väskan och hitta till bussen? Klart det.

Jag har ett stort sår under min fot också. Det är ett riktigt köttsår. Såg nästan ut som när de transplanterade hud på "sjukhuset" nyss. De liksom hyvlar bort hud från kroppen. Sjukt äckligt. Så ser det inte ut under min fot riktigt men jag måste nog plåstra om den så att det inte kommer in en massa skit i såret. Men först skulle jag ju duscha. Och nu börjar jag bli rädd att min klocka går fel så att jag har ännu mer bråttom. Men jag kan väl bubbla vidare ett tag till.

Imorse var det jättefint väder ute. Och jag var inte längre trött. Fram till 04.00 rasten var jag skittrött. Jag hade ont i hela kroppen och var seg och ingenting gick som det skulle. Jo, jag gjorde ju allt rätt och det fanns inte ens så mycket att göra, men det var jobbigt. Sen gick allt galant. Jag tror att jag kanske fick en liten sockerchock av colan jag hällde i mig på rasten. Det och att vi faktiskt fick mycket att göra på slutet. Det är nackdelen med vårt lilla tillhåll. Alla andra måste göra sitt jobb för att vi ska få något att göra. Och om de är sega så blir vi sena. Men vi hann med 06.03 bussen, så så farligt var det ju inte.

Nu ska jag verkligen skynda mig.

(Åh vilken bra serie det var)

Det gick fort inatt. Vi hade lite att göra. Jag kontrollerade hungern och sömnen och gick till bussen i ösregn imorse. Hann fram precis när bussen kom, den såg man dock inte för den åkte mitt i solen (som sken trots allt regn). In i bussen. En glad busschaufför tyckte att det var minst lika roligt som jag att det regnade ute. Sen fick jag sitta och vänta länge i Älvjsö. Tågen går inte så ofta kl 5 på morgonen. Kom hem. Väntade på bussen. Och sen gick jag där nedför backen vid halv sjutiden (vi var klara en hel timme innan vi egentligen skulle sluta) och var glad. Läste min bok och somnade inte. Det var jobbigt. Men till slut kom sömnen över mig och jag gick inte upp förrän klockan var 16. Skööönt. Det är inte snart dags att åka igen. För ikväll börjar vi sent. Åhh.

That's it.

"Det utbytte bäckens tröga lopp mot åns jämna porlande, som sedan steg högre och högre under brännvinsflödet, tills det nådde fallets brus".

Så går det när Rasken ställer till med fest. Och med brännvin i blodet kan vad som helst hända. Mm. Det är en spännande bok det där..

Jag lyckades sova tills klockan var halv tre idag. Då var jag nöjd. Nu ska jag vattna blommorna. (En halvtimme senare ska jag faktiskt gå och vattna blommorna).

Det börjar ljusna ute. Det är nog bäst att jag går och lägger mig. Fast jag är inte trött. Det ska nog lösa sig. Jag håller på att läsa "Raskens" just nu. Och den kanske är bra. Men gammelsvenska kan få vem som helst att sova efter ett tag. Synd bara att man kommer in i det efter några sidor. Det gäller att somna fort.

Alternativet är att stanna uppe en timme till tills filmen jag ser tar slut. "Änka på låtsas" heter den. Jag har bara sett början innan och det vore ju roligt att se hur allt går. Och vad kan vara bättre en tidig lördagmorgon än en film med Ricki Lake? Hahaha.

Jag går nog och lägger mig.

Det är tydligen "superhelg" nu. Jag vet inte varför. Kanske för att solen skiner på dagarna, för att det är olidligt varmt och för att lönen kom idag. Inte för att jag får någon lön. Inte förrän om en månad. Men jag kan tänka mig att många är glada för det idag.

Jag jobbar. Inte inatt. Uppenbarligen. Eftersom klockan nu snart är två. Den värsta tiden på jobbet är mellan tre och fyra. En halvtimme efter senaste rasten och en hel timme till nästan (fast jag tror att vi är rätt bortskämda med raster på det där stället, men tro mig, man behöver alla de där korta rasterna). Efter fyra-rasten kan man sen jobba på mot hemgång. Vid fem börjar det bli klart och det är dags att bara bunta ut allt och göra omsorteringen. Det har jag förresten inte nämnt kanske. Men jag hamnade på den "viktigaste" avdelningen. För att jag är så bra. Jag har även fått ett specialområde, vår arbetsledare tycker nämligen att alla ska ha ett område för då går allt mycket fortare och allt blir rätt. Till skillnad från om man är lite halvbra på allt. Jag har i och för sig fått lära mig en massa nytt eftersom detta är en helt annan avdelning än allt annat och ingenting ser ut som på andra ställen. Nåväl.

Imorse var jag så glad när jag kom hem. Solen sken. Gatorna var folktomma. Och jag var pigg. Hade ingen lust att sova. Men jag gav vika ändå och la mig i sängen. Sov till två. Skönt att kunna sova utan att känna sig pressad att man måste sova si och så länge. När jag vaknade var det alldeles för varmt både inne och ute för att orka göra något. Jösses vad varmt det är nuförtiden. Annat är det på morgonen runt sju-snåret. Helt underbart.

Det var bara superhelgen jag skulle skriva om egentligen. Jag kan inte förstå hur den kommer att vara super. Jag kommer nämligen inte att göra något alls. Nej. På söndag ska jag jobba igen dock. Och imorgon måste jag försöka röra på mig. Det blir för mycket stillaliggande i soffan. Svårt att göra det i värmen dock.

Så. Första natten avklarad. Snart väntar en ny. Det var väldigt lugnt inatt. Speciellt eftersom de inte hade någon aning om att någon idiot hade sagt åt mig att vara där tidigt. Väldigt många raster och rundvandringar och en lång introduktion på två timmar. Det var inte helt jobbigt. Det fanns lite att göra också. Skönt det.

Det är alldeles för varmt för att sova på dagarna dock. Och det är alldeles för varmt för att vara vaken också. Det finns ingen luft. Men man ska inte klaga på sol och värme. Det ska man inte.

En och en halv timme kvar till avfärd. Sen blir det sömn igen om tolv timmar. Det är inte så farligt. Och det bästa av allt - jag är ledig redan imorgon. Fredag och lördag är det ledigt. På söndag väntar dock ett tolvtimmarspass. Men det går nog fort. De andra satt och diskuterade lön igår. De som redan har fått lön en gång. Och de hade fått ganska bra med pengar för att ha jobbat så pass några dagar. It makes me happy.

Jag satt här framför tv:n och såg på dåliga program bara för att fördriva tiden. Det är svårt att vända på dygnet när man inte har något att göra. Sen pratade jag med Dimash över the world wide web (det är skoj ibland att slipa på tyskan lite. Och jag kommer alltid att undra varför Norstedts döpte sin fickordbok till just fickordbok) och så hittade jag någons blogg och sen var jag inte trött längre. Trodde jag. Men klockan är halv tre och gäspningarna kommer tätare och tätare. Det är dags att packa ihop och gå och sova. Jag hoppas att jag lyckas sova ganska länge imorgon. På onsdag natt väntar 12 timmar på posten. Ett sånt stort antal timmar med sortering av post är inte bra för någon. Därför laddar jag redan nu. Även om jag helst förtränger det ett tag till.

Det ska bli skönt att sova.

Jag råkade göra illa foten i lördags. Därför, bland annat, låg jag i soffan hela dagen igår. Jag försökte vända på dygnet också så jag sov mest hela dagen. Idag har jag inte gjort något vettigare. Jag känner att jag borde göra det. Men jag har bara idag och imorgon på mig att vara ledig innan jag börjar jobba så jag tror att jag skiter i det. Foten mår i alla fall bättre idag. Det är ju toppen.

Nej. Jag fortsätter nog att göra ingenting ett tag. Sen kan jag ju alltid roa mig med att laga mat.

Jag är trött these days. Trots att jag har sovit. Igår kom jag hem vid ett-tiden efer att ha förfrusit mig på stadens bussar och tåg. Air Condition på natten är inte min melodi. Nåväl. Kvällen var trevlig.

Jag skulle dock bara klaga lite. Det är nämligen såhär att jag hörde en låt i veckan eller så. Jag är rätt säker på att den är med Magnus Uggla och jag är rätt säker på att det är en ny låt. Men den finns inte att hitta på hela vida internet. Jag vet såklart inte vad den heter, då hade det ju varit för lätt. Jag ska fortsätta mitt sökande. Men inte nu. Nu ska jag äta frukost och sen ta mig till centrum för att träffa Sandra. Jag har ingen energi, huvudet värker. Men det ska bli en grym kväll, det ska det.

So so so.

Jag har hittat låten nu. Fast bara i text-format. Den verkar inte finnas som melodi på internet. Nåväl. Nu vet jag vad den heter i alla fall. "Du och jag mot hela världen".

Tonight's the night we're gonna make it happen.
Tonight we put all other tings aside.

Min klänning som jag köpte för två veckor sedan är redan trasig. Tyget har gått sönder precis överallt. Hade det varit vad som helst förutom min favoritklänning hade det inte gjort något, men nu är det det och jag skulle laga ett litet hål. Det var bara det att det är hål precis överallt. Tyget håller inte i sömmarna. Ahhh.

Takida. Jag gillade dem för längesedan. Men den här nya låten, den är inte riktigt min favorit och jag gillar absolut inte deras framgångar. Självklart är det kul att det går bra för dem men nej.

Nu måste jag skynda mig lite eftersom klockan går så otroligt snabbt och eftersom jag måste hitta något annat att sätta på mig. Jag kan ju inte ha en klänning full med en massa hål.

Suck.

Whatever it takes, I'll try.

So so. Veckan har varit  bra. Lagom dos sova, lagom dos skratta, lagom dos vandra på stan med en bra känsla i kroppen, lagom mycket dricka vin och så vidare.

I onsdags färgade jag håret på Lisen (det blev fakiskt bra, tror jag, observera ordet "faktiskt" här. Det är alltid nervöst att färga blont hår). Sen, eller under tiden, drack vi Dianes flaska vin från vinprovningen (som jag fick eftersom hon glömde den när hon flyttade). Det var lite nostalgiskt. Jag kunde precis erinra mig kvällen på vingården. Struntsamma. Vi åkte till stan och hamnade på Snaps. Som inte alls var som jag trodde att det skulle vara. Jag har hållit mig därifrån på grund utav vad jag trodde gömde sig innanför dörrarna. Det visade sig vara rätt trevligt, om än lite sunkigt, men trevligt. Hem till Lisen sen i natten med grekisk fastfood i magen och sen sova hela natten. Gårdagen var slö. Och när jag väl kom hem och hade gjort en tonfisksallad åt mig själv så somnade jag i soffan framför tv:n. Att gå och lägga sig var dock jobbigt, speciellt eftersom att klockan bara vara 20. Jag kom i säng halv ett efter att ha sovit lite mer i soffan för att uppbåda energi att ta mig till sängen. Jag förstår inte hur jag kunde bli så trött. Jag hade en bra känsla i kroppen hela dagen. Sådär seg som man är efter en kväll ute men ändå pigg så att jag kunde gå ut och springa (vilket jag naturligtvis inte gjorde).

Imorse vaknade jag av huvudvärk och ingen lust att gå ut. Så jag struntade i det. Dåligt Helene. Nu har jag tagit det lugnt ett tag. Läst tidningen, sett på slutet av "Drömkåken" och nu ska jag ta reda på vilken tid jag egentligen ska vara borta ikväll. Jag är rädd för att det är en timme tidigare än vad jag trott hela tiden, men jag hoppas inte det. Nej, det var rätt som jag hade trott, bra det, då behöver jag inte ändra i tidsplanen. Jag har mycket att utföra idag känner jag men jag har ingen ork. Jag ska nog börja nu i alla fall.

They can take the future that we never know.
Take everything, just take it away.
They can never have yesterday.

Jahajaja. Det var ett tag sen sist. Det som har hänt är att jag och Sandra åkte till Johans nya hem i Årsta och festade, på vårt vis, för de andra var sisådär på att festa.. Eller kanske inte. Det var trevligt. Men såg rätt in i Globen från Johans köksfönster (om man nu hade kunnat se in i Globen). Det fanns en tjej från Luleå där också. Alltså en äkta Lulebo, kul det. Nåväl. Vi hamnade i stan till slut. Sen hamnade vi i en tunnel där vi dansade massor och sen skiljdes vi åt på Slussens tunnelbanestation och jag trippade vidare mot nattbussen. Där träffade jag en bekant. När jag sedan fick en sittplats somnade jag direkt. Sen väckte den trevliga lilla (hon har hunnit bli 19 år, herrejösses) mig när vi var framme. Bytte buss och sen gick vi hemåt tillsammans innan jag tog mig uppför den långa backen och somnade i min säng. Då var klockan halv fem...

Efter inte många timmars sömn gick jag sedan upp för att åka till Åland på obestämd tid. Jag tog mig till stan, jag satte mig på bussen, jag gick på båten och sen var vi framme. Rosella var inte alls en lika angenäm upplevelse som jag minns. Förr var det kul att åka med Rosella. Det var en "stor" båt. Nu hatar jag Rosella. Jag vill ha tillbaka Ålandsfärjan. Jag tänkte att jag skulle testa om de hade lika goda köttbullar i alla fall som Ålandsfärjan men det gick inte för det var för mycket folk och jag orkade inte leta sittplats. På Åland mötte jag bror stor och bror liten. Dem skulle hem till Sverige igen. Och så Farmor såklart. Sen åkte vi hem med Farmors syster yster. Hemma i skogen satte jag mig i hammocken och sen kom det ännu fler som ville hälsa på lite på Åland. Sen gick dagarna. Vädret var inte det bästa i början av veckan men det var härligt i alla fall att sitta utomhus och läsa en bok, lösa en Sudoko eller bara ligga i stolen och lyssna på vinden. Det blir så lugnt och skönt sådär på landet. Det fikades och det sovs tidigt och det åts god mat. Veckan gick.. Sen var det söndag. Då hade jag hunnit med alla åländska specialiteter och farmors smörgåstårta och allt annat. Så det var dags att åka hem.

Nu är jag hemma. Inte mycket verkar ha hänt på den här sidan Östersjön. Tänka sig. Kanske får jag snart träffa min lilla Lisa. Jag ska nog snart träffa min andra Lisa om inte annat. Det kanske kan dämpa min Lisa-abstinens.

Jag känner mig avskärmad från världen efter en hel vecka på Åland. Sista tiden har jag läst en tysk bok också så jag tänker på tyska hela tiden. Väldigt tokigt blir det ibland. Det är en bra bok förresten. Väldigt lättläst och bra. Och rolig är den. Och nu ska jag sluta. Jösses klockan är ju 23 (vilket betyder 00 på Åland vilket betyder att jag enligt mitt tidschema den gågna veckan borde ligga i sängen och försöka sova för längesedan).

Vad hände med busstrejken nu då? (Bussstrejk skulle man få skriva på tyska, fast där stavas ju buss "Bus", nåväl, tre sss på rad är tillåtet och det är skoj). Back to reality, vad hände? Jo, jag vet, de frös den och ska diskutera på måndag och kanske kommer fram till något. Men meningen med en strejk är väl ändå att man strejkar tills man har kommit överens om något. Fyra dagars strejk kändes lite i minsta laget. Det blir bara dyrt för alla inblandade och ställde inte till stora problem. Inte för så många i alla fall. Nåväl. Nu är det över i alla fall för nu. Inte för att jag kan tänka mig att de tänker dra igång allt igen nästa vecka.

So so so.

Det var det.

Det är varmt. Ich zergehe in der Hitze. Eller något åt det hållet. Jag måste slipa mer på min tyska innan jag glömmer allt. Kanske ska slå mig ihop med Lisa och gå runt på stan och prata tyska. Då kan vi ju låtsas att vi är turister också. Att turista i sin hemstad är väldigt underskattat, det har jag alltid sagt.

Jag började på en ny bok idag. Den verkar bra. Lovande. Sen har jag inte så många fler böcker kvar att läsa. Jag får nog ta en tur in på bokus eller allt vad det nu heter. Det brukar vara bra priser på pocketböcker på internet, inte som i affärerna där de kostar nästan 70 kr nuförtiden. Jag kommer ihåg när Pocketshop var min favoritaffär. Det var när böckerna knappt kostade en femtiolapp.

Ciao

Nu är det helg. Eller i alla fall fredag. Jag vet inte om det spelar någon roll. Jag bryr mig inte så mycket om den där busstrejken som pågår. Eller, det är ju jobbigt för vissa och det är kanske bra i slutändan för de som strejkar, men hittills så har jag inte påverkats så mycket (värre blir det när jobbet börjar). Däremot blir det svårt att vara ute sent på kvällarna eftersom sista tåget inte går så sent. Och sen måste man gå hem från centrum vilket kanske inte är optimalt. Nåväl. Det finns lösningar på alla problem. De flesta i alla fall.

Jag har ett annat problem. Jag råkade höra Olas nya låt på radio imorse (varför lyssnar jag på NRJ? La de inte ned den radiostationen för flera år sedan, det trodde jag. Jag är i alla fall för lat för att byta för jag vet inte var de andra kanalerna ligger). Nu sitter jag i alla fall och lyssnar på den där låten. Feelgood heter den. Den är inte bra egentligen och jag är inte något fan av Ola direkt. Men den bara satte sig (vilket ju säkert är meningen). Jag får nog sluta lyssna snart. Life is life is life is good.

Jag pratade med Lisa i veckan. Det fick mig bara att längta mer till Luleå än vad jag redan gör. Jag vet inte varför. Jag tycker om att vara där. Helt enkelt. Jag tror att det blir bättre där uppe nu i höst. Nu när jag inte bara längtar mig bort till Tyskland (eller så gör jag det för att jag vill tillbaka?). I våras var allt så turbulent med alla nya konstiga ekonomikurser (ska jag i och för sig läsa i höst också), flytt, Tyskland osv.

Igår köpte jag en ny klänning som jag tycker om. Sen var vi ute på Ingarö på kalas. Det var en himla trevlig sommarkväll. Sådär som sommarkvällar ska vara. Med sol. Helt enkelt. På söndag åker jag till Åland. Åh så härligt.

You make me feel good.

Jag fick ett meddelande från Elisabeht, det stod: "det gick så fort och plötsligt var tre månader slut". Så var det. Och jag tycker också att hon kunde ha stannat lite oftare i Lindau. Då hade vi kunnat ha ännu mer kul tillsammans.

Nu är det i alla fall "sommarlov". Jag försöker ta mig till Göteborg men det är lite lönlöst eftersom Lisa jobbar hela tiden och det är ju henne jag vill träffa. Kassan är lite tom också efter övervikt på planet och tydligen är det dyrt att åka till Göteborg. Dyrare än vad jag vill att det ska vara i alla fall.

Übrigens så läste jag ut en bok idag. Jag älskar att läsa böcker. Och när jag närmar mig slutet kan jag inte sluta. Då är allt så spännande och jag vill ju veta hur det går. Ändå blir det alltid så vemodigt när jag närmar mig sista sidan. Oftast så får man ju aldrig den där riktigt tillfredsställda känslan efter att ha läst en bok, oftast lämnas slutet öppet för egna fantasier. Och det får mig att inte vilja sluta läsa. Jag skulle kunna läsa flera hundra sidor till bara jag inte behöver sluta. Men nu är min bok slut. "Tom O'briens dotter" hette den. En väldigt bra bok. Hon skriver tydligen många bra böcker Maeve Binchy.

Jag började på en tysk bok sen. Men det var jobbigt. Jag tror jag har glömt bort hur man läser på tyska. Det blev aldrig så mycket läsning där nere, mest filmer och prat och att lyssna. Att läsa kom lite i skymundan eftersom jag hellre läste på svenska. Det var skönt att koppla av efter en hel dag med tyska att bara läsa någon lättläst svensk roman. Det gillade jag. Kanske ska jag ta mig igenom den där boken ändå. Det är korta historier från flera olika författare så jag kan ju läsa en och sedan läsa något annat ett tag innan jag börjar på nästa. Kanske kanske. Jag har inga klockrena svenska böcker att läsa heller. Jag skulle behöva skriva en inköpslista och sedan helt enkelt börja beta av den.

(Och jag längtar helt galet mycket efter att få läsa kurslitteratur och gå på föreläsningar och allt möjligt. Skitdumt att sitta och drömma om det egentligen när jag vet att jag kommer att sluta plugga flitigt efter en vecka och inte ta upp studierna igen förrän tentaperioden. Men något ska man väl drömma om och alla andra drömmar känns galet ouppnåeliga nu.)

Ciao.