helenesj

Nu är det snart dags, wooah, Schweeeden. Jag skrattade (och alla andra) skrattade at Italien imorse i skolan, da kom läraren Alex förbi (just det, andra Alex är ju inte ens kvar längre sa han kunde det ju inte varit) och sa "du lachst noch Helene, aber morgen...", det betyder att jag minsann inte borde skratta innan kvällens match.

Skolan är väl som den är nuförtiden. Det blir lite samma sak varje vecka. Fast ända intressant, man lär sig mycket nytt varje dag, hur mycket som stannar är en annan fraga. Lunchen at vi pa La Fontana, jag maste ju använda mitt presentkort där innan jag aker men jag glömmer det jämt. Det var jag, Dimash, Gilles och Nathan. Men den här gangen kom vi inte försent i alla fall. Sen DfB hela eftermiddagen. Och sa gick jag vattevägen hem i solskenet. Sen brakade allt ihop. Hela min kropp. Jag vet inte varför den gör sa. Först pratade jag med mamma, da madde jag fortfarande bra. Sen gick jag ned för att dricka en kopp te och da var jag sa fruktansvärt trött helt plötsligt. Gick upp och la mig i sängen, läste lite, sov lite. När jag sedan kl 18:15 beslutar mig för att ga upp för att inte missa för mycket av Spanien - Ryssland mar jag sa illa att jag haller pa att kräkas. Nej, sa farligt var det kanske inte, men nästintill. Ett glas vatten pa det och sen till tv:n där Spanien precis gjorde mal när jag kom. Jag och Federica kollade sen pa hela matchen. Ryssland slutade ju spela i andra halvlek, annars tror jag att de hade kunnat göra i alla fall ett eller tva mal till. Sen att Spanien satte fjärde pa slutet, sa kan det ga.

Under matchen kom askan. Sa jag det? När jag la mig i sängen kl 17:30 sken solen, när jag gick upp 45 minuter senare var det ett stort svart moln pa himmelen. Nu har det eskalerat. Först tyckte jag att det var trevligt, lite mysigt. Men nu har blixtarna nästan kommit in genom fönstret har det kännts som och nyss danade det som bara den precis ovanför oss.

Men vad gör det. Nu ska jag äta upp min mat och sen blir det försnack pa tyska och sen - match!

Förresten är tyska kommentatorer inte alls som svenska. De kan sitta helt tysta en hel minut om de känner för det. Sen händer det nagot eller sa har de hunnit tänka en tanke och sa säger det nagot och sen tyst igen.

Ciao.