helenesj

TYST sa jag, jag försöker sova. Snart.

Ojoj. Igår vann Turkiet, då höll de på att köra förbi här och tuta säkert ända till klockan tolv. Jag tror i och för sig att jag somnade vid halv tolv så egentligen har jag ingen aning. Tyskarna är aningen lugnare. Jag vet inte varför. Kanske vill de inte vara alltför elaka mot Österrikarna som bor på andra sidan vattnet, en mil härifrån. Nej hörni, vem försöker jag lura. Tyskarna skulle inte tveka en sekund när det kommer till att vara elaka mot Österrike. Det kan jag väl inte tänka mig. (Okej, nu satte de igång sina tutor precis utanför mitt fönster. Det känns som om kanske tåget kommer, i så fall kommer de stå här ett bra tag...).

Nåväl. Idag var det skola. Det börjar märkas på undervisningen att det är sista veckan för de flesta och att det är prov snart. Eftermiddagslektionen var som vanligt kaos. Fast ändå lite kontrollerat. Albert var aningens förvirrad som vanligt. Artur försöker vara lugn men klarar inte så bra av att koncentrera sig. Dimash förstår absolut ingenting och frågar de dummaste frågorna om och om igen. Nathan sitter på sin kant och försöker tillföra något till lektionen men lyckas föga. Gilles försöker lära sig men ibland blir det kortslutning i hans huvud och han frågar något jättekorkat. Albert tröttnar på att förklara allting tusen gånger. Vincent tycker att alla ändå är lite väl barnsliga. Han sitter där och tror att han är något för att han jobbar i finansvärlden. Hoppas han inte har dem kläderna på sig där, då kan han inte vara så framgångsrik som han påstår. Själv sitter jag och försöker hålla mig för skratt hela lektionen. För nu börjar det verkligen urarta.

Hemma sov jag en stund. Jag tycker oftast att jag är värld en liten vilopaus sådär på eftermiddagen. Jag inbillar mig att i det långa loppet kommer detta sovande att gynna mig. På något sätt. Sen bestämde jag och Artur oss för att mötas i skolan och se på film. Eftersom han även denna vecka är Schulkinomann har han nyckel till skolan. Om det är så vidare tillåtet att vara i skolan sådär på kvällarna, det vet vi inte. Jag lagade till lite mat och gick iväg. Bra musik i öronen, duggregn, tyskar fulla av förväntan inför fotbollen och Lindau. Det var en härlig promenad. Väl i skolan drog vi fram en varsin soffa nära skärmen (fast det är ju ingen skärm utan vad heter det, en såndär vit grej man drar ner från taket när man ska visa OH-bilder och sånt). Nåväl. Vi låg där på varsin soffa och såg på Bourne Ultimatum. Den slutade inte som jag kom ihåg. Jag undrar om jag kommer ihåg tvåan eller om jag kommer ihåg någon helt annan film. Sen gick vi hem i regnet. Jag hann precis hem det värsta kaoset utbröt. Nu ska jag sova.

Det här med att jag får flytta tillbaka till min gamla lägenhet. Det gillar jag. För jag tycker väldigt mycket om att bo just där. Men sen kom jag på att jag hatar ju mina möbler. Det där skrivbordet som tar upp allt plats hade jag kunnat slänga ut genom fönstret. Men skitsamma. Jag får flytta hem igen. Det gläder mig.

Nåväl. Imorgon sista DfB-lektionen. På onsdag skriver på ett nytt övningstest och på fredag gäller det. Nu tar jag den här veckan som den kommer och så ser vi sen vad som händer och inte händer till helgen och ich freue mich över att åka hem sen. Det räcker nu. För nu.