All you give me was...
Jag sov så bra. Eller. Jag vaknade i alla fall skitpigg redan kvart i sju imorse. När jag sen hörde min granne prata i telefon kvart över sju tänkte jag "varför ringer inte klockan som den ska". Så jag kollade vad jag hade ställt den på, 7:45, för just det, vi börjar ju klockan nio igen. Åh vad härligt. Hur pigg jag än kände mig i sängen så hjälpte inte det när jag gick upp. Men efter frukosten när jag gick ut i värmen (det är skitvarmt idag men himlen ser ut som om den vill börja gråta vilken minut som helst) och satte på min musik - då piggnade jag till. Jag gick över bron med vinden i håret och såg ut över vattnet och bergen och hade favoritlåten på högsta volym. Åh, sånt gillar jag. Sen hann jag ikapp Lisa. Det var ju också kul.
Skolan var kul. Vi repeterade bara verb och adjektiv med fasta prepositioner hela förmiddagen. Det var lite lagom ansträngande. Sen flyttade vi eftermiddagslektionen till idag istället för imorgon för Albert lovade att det ska bli 32 grader och sol imorgon. Då tyckte han att vi borde få vara ute. Åt kebab med alla fransmän på lunchen. All denna franska, suck. Nåväl. Eftermiddagen gick snabbt. Gjorde en hörförståelse och några Wortschatzövningar. Sen var det bara att gå hem med musiken i öronen och solen som sken litegranna. Nästan hemma kom Dave på sin cykel också så vi pratade lite skit.
Senare ska jag träna och gå ut. Jag behöver handla också så jag måste hinna allt innan klockan åtta ikväll för då stänger affärerna. Nu ska jag nog läsa min bok. Då kommer jag att somna.. En liten stund. "jag ställer klockan" sa Dave när jag sa att det aldrig går att sova bara en kort stund och så insåg han ju att så var det ju såklart. Hur ska man göra egentligen? Det gäller att verkligen dra upp sig själv när klockan ringer. Men det är ruskigt svårt.
Ciao.
Kommentarer
Trackback