It's not like that now.


Thought I could live without you.
It'll all get better in time.

Haha vilket båg (säger man så). Jag klarar mig fint här ute i världen. Ibland blir jag så glad. Idag åt vi lunch i Marmorsaal. Det var Diane, Jonathan, Julianne, Sylvain, Lisa och jag. Maten var inte något att bli eld och lågor över. Kanske inte ofta man blir det över en omelett men ändå. Men vi hade det så trevligt. Och alla är så trevliga och vänliga och vi skojar och har oss tillsammans. Det är skönt. Det hade ju varit tråkigt om jag hade suttit hemma och haft tråkigt i tre månader.

Idag fick vi göra ett prov i skolan, DfB alltså. Vi skulle börja med hörövningen så att Gilles kunde vara med eftersom han skulle åka till Schweiz vid tio-tiden. Skitsamma. Precis när vi ska sätta igång hörs världens oväsen utifrån. Det är nämligen något slags tyska-bil-vänners-helg här i Lindau den här helgen eller något. Detta innebar att ett 50-tal olika Ferraribilar skulle gasa sitt värsta utanför vår skola kl 9 på morgonen. Vi såg lite på dem sen gjorde vi vår hörförståelse. Efter rasten fick vi vara med resten av klassen och gå igenom grammatik. Det gick mest ut på att vi fick skriva en konstig historia. Konstig eftersom vi fick som en spelplan på vilken det stod olika meningar. Första var "det var en gång en..". Sen fick man kort på vilka det stod något, i mitt och Jonathans fall "en musiker". Sen skulle man skriva om den här musikern men historien gick hela tiden åt oväntade håll eftersom vi fick alla dessa olika kort med konstiga saker på. Helt plötsligt träffade vår musiker en räv. Sen flög de iväg på en flygande matta och kom till en förtrollad stad. Kul var det i alla fall.

Hemma tyckte jag att jag var värd lite mer sömn. Sen råkade jag sova hela eftermiddagen. Men det gör ingenting. Nu är jag laddad inför kvällen. Vi ska gå till Marmorsaal. Det är happy hour där ikväll. Hela kvällen så varför kallas det happy hour? Nåväl. Det blir nog skoj.

Och det verkar ha löst sig med jobb i sommar. Bara ett par detaljer som måste finslipas eftersom jag bor i Tyskland till 28 juni och de ville ha dit mig 25e. Det går nog bra. Posten brukar vara samarbetsvilliga.

Förresten. I vintras/våras var standardsången att skråla till innan varje utgång "Bleeding love" med Leona Lewis. Nu har jag kommit över hennes skiva och jag kan inte sluta lyssna. Jag älskar nästan varenda låt. Åhå.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0