helenesj

Åhå. Söta Diane, hon kan verkligen vara bra ibland. Säger sånt man behöver höra. Pratar alltid med en om man har tråkigt. Hon är som en liten spion som alltid har koll på var hon behövs som mest. Efter att jag hade ätit satte vi oss och drack te med Vanessa. Då kunde hon rabbla upp var nästan alla i hela skolan är och vad de gör. Hon är nog väldigt mycket en människo-person. En god medmänniska.

Men i alla fall, åter till peston. Jag brukar aldrig köpa pesto hemma för det är ganska dyrt och den håller bara några dagar när man har öppnat den så man måste äta pesto tills man spyr om man ska äta upp allt. När jag kom hit köpte jag en pesto, första veckan tror jag. Det är alltså sju veckor sedan. Jag har tänkt att "borde det inte stå att den inte håller så länge" flera gånger, men aldrig ordentligt kollat utan tänkt att det är tysk pesto, den håller nog. Men nu när jag skulle läsa vad den innehöll läste jag "öppnad burk som förvaras i kylskåp håller 3-4 dagar". Nu ska ni förstå att för mig är detta en katastrof. Jag äter aldrig något efter utgångsdatum och jag skulle aldrig få för mig att äta något som varit öppnat längre än rekommenderad hållbarhetstid. ALDRIG!! (Okej, jag har gjort undantag för juicen här, men den är dyr och jag dricker inte så mycket juice så den får gärna hålla ett par dagar extra). Jag skulle ha ätit upp den där burken med pesto för 6 veckor sedan!! Istället har jag ätit pesto, inte ofta, men till och från i sju veckor. Puh. Jag mår illa bara jag tänker på det. Jag åt såklart ingen mer pesto och burken spolade jag fortast möjligt ur och slängde. Oj oj. Tänk att jag har överlevt ändå. Det är som att säga till en vegetarian att "nu åt du visst inte sojakorv, det var en riktig korv". Hemska tanke.

Sen i alla fall. När vi satt och drack te. Så kommer det en gubbe och ställer sig i dörröppningen till köket. Det springer alltid konstiga människor här och jag tänkte väl först att det kunde väl vara någons pappa eller morfar eller så. Först står han bara och stirrar på oss, säger absolut ingenting. Sen beklagar han sig över hur det står en stor blå skåpbil utanför och undrar vems det är. Inte är den vår i alla fall sa vi. "Kom med ut och titta nu". Jahaja, vi gick ut allihopa och såg en blå skåpbil som brukar stå där. Det brukar alltid vara några män som håller på med den där bilen. Vi försöker förklara för gubben att den inte är vår och att vi inte har någon aning om vem den tillhör och så säger vi åt honom att gå till husen bredvid för att fråga. Först står han tyst en stund sen säger han "vadå, vilka hus?" Öh, ditt pucko, dem bakom dig. Sen bara muttrar han och går till sin bil. Vi går in och ser till så att dörren stängs bakom oss. Det var en rolig gubbe, han var så sur och fattade ingenting. Men eftersom hans bil stod på parkeringen så borde det ju betyda att han har varit inne i något hus i närheten, varför inte då gå dit och fråga? Skulle vi dumma, utländska studenter ha någon som helst aning om vem som ställer en bil utanför vårt hus? Den stod inte ens nära huset, den stod på andra sidan.

Nog om det. Nu ska jag göra min läxa. Jag är gladare och piggare nu. Jag tror att det var för att jag tränade. Endorfiner är bra saker. Imorgon ska vi gå igenom något grammatiskt i skolan men vi DfB-are ska få göra ett prov också så jag vet inte hur det ska gå med allt. Vore skönt att få sitta ifred och göra prov hela dagen. Tråkigt om vi missar grammatikgenomgången dock.

Ciao ciao.