The best you never had.


Så. Nu är jag tillbaka igen. Jag har varit lite lat de senaste dagarna med bloggandet. Men bara för att jag har gjort så mycket annat skojsigt.

I torsdags började vi med att avsluta vistelsen här för Alex och Thea. Det råkade även vara happy hour på alla drinkar i Marmorsaal också så det lämpade sig ju bra. Det gick ned ett par drinkar. Farligt goda var dem. Jag tror jag drack fyra eller fem stycken till samma pris som man får en eller en och en halv hemma. Jag var med andra ord glad. Vi kom hem i lagom tid också för allas partyhumör tacklade av efter tolv-tiden. När skratten börjar bytas ut mot gäspningar är det dags att gå hem.

I fredags var vi lediga för i torsdags var det någon slags helgdag här. Våra lärare var dock snälla och jobbade i torsdags så att vi alla fick vara lediga i fredags istället och på så sätt fick vi alla en längre helg. Vid 11.30 ungefär gick jag ned och åt frukost, helt utan att känna att jag hade druckit flera drinkar dagen innan, sånt gillar jag. Sen tittade Lisa in i köket. Hon skulle lägga sig i solen som äntligen sken igen. Det ville jag med så vi skulle sällskapa till en gräsmatta någonstans. Innan Lisa kommer på att vi faktiskt kunde ta vara på dagen och åka till Mainau istället. Sagt och gjort. Vi hittade skitbilliga biljetter på nätet, för hela resan trodde vi. På tågstationen visade det sig att priset gällde en väg till Friedrichshafen. Vi var tvugna att åka hem också dock så vi fick köpa tur-o-retur och då blev det genast dyrare. I Friedrichshafen hittar vi rätt buss. Vi fick köpa hin-und-zurück biljetter även där eftersom vi var tvugna att ta oss tillbaka. 7,50 skulle han ha (euro alltså). Det började redan bli en dyr resa. Nåväl, nu var vi ju på väg. Lisa betalde och sen när jag skulle betala visade det sig att biljetten gällde för båda. Då blev det ju inte så dyrt trots allt. Jippie. Bussen segade sig fram genom vackra landskap. Och när vi kom fram till Meersburg visste vi inte riktigt vart vi skulle gå av. Till slut stannade bussen vid hamnen och där låg massa båtar inne. Vi visste att vår båt skulle gå två minuter senare så vi var glada. Tills vi upptäckte att båtarna till Mainau gick från ett helt annat ställe och när vi kom fram dit såg vi båtarna sakta åka ut genom hamnen. Suck.

Eftersom nästa båt gick först två eller tre timmar senare bestämde vi oss för att ta en titt på Meersburg under tiden. Det såg ut att vara en fin stad. Vi köpte biljetter till båten först. Det skulle kosta över 200 kr med inträde till Mainau också. Men sen satt det en man med riktigt fula tänder och sålde biljetter och han visade sig vara jättetrevlig. Först frågade han om vi var studenter, japp ja det var vi. Sen sa han att om vi lovade att åka med båten som gick 16.50 och inte den som gick 16.15 så fick vi köpa jättebilliga biljetter med både båtresa och inträde. Det lovade vi. Dessa biljetter hette något med "solnedgångsresa". De fick egentligen inte säljas så tidigt. Men vem kan motstå två söta svenska tjejer? Glada gick vi ut från biljettaffären och vandrade uppåt i staden Meersburg som liksom lutade väldigt. Man såg snabbt att det var mycket turister som brukade vistas där. I alla fall i de gamla delarna. Det var bara souvenirbutiker med krimskrams överallt. Vi hittade dock en smyckesaffär med jättefina och relativt billiga smycken. Lisa köpte lite, presenter tror jag. Medan jag var duktig och höll i pengarna. Vi köpte jättegoda mackor på något slags matställe som vi sedan åt på en bänk vid en fontän i solskenet. Sen tittade vi på borgen och slottet och framförallt - utsikten - som var helt magnifik.

Det började närma sig avgång mot Mainau så vi vände tillbaka nedåt. Satte oss på en bänk vid vattnet och var glada. Sen tog vi båten och när vi anlände till Mainau visste vi inte riktigt vad som väntade oss. I en souveniraffär hittade vi en bok med en gubbe som hette Bernadotte dock så vi kände oss lite hemma - svenskar som vi ändå är. Sen såg vi på blommor. Och åt glass. Och så var vi inne i fjärilshuset (hujedamej). Fjärilar är fina när de sitter still men när de ska hålla på och flyga runt mitt huvud och störa mig, då klarar jag mig bra utan. Eftersom vi bestämde oss för att missa en båt tillbaka så satte vi oss på en bänk och såg ut över ett sund eller vad man skulle kunna kalla det. Det såg jättesvenskt ut. Som vid en svensk sjö med en massa träd. Det var så somrigt så. Jag ville stanna tiden och sitta där för alltid. Nästan. Då visste jag inte vilka äventyr som väntade på mig runt hörnet.

Vi gick tillbaka till båten som inte skulle gå än på ett tag så vi satte oss ute på en brygga, landgång, vad det nu var och tyckte om sommarkvällen. Sen kom båten. Och eftersom vi inte ätit mer än en macka och klockan nu var halv nio var vi lite hungriga. Vi åt choklad på båten och sen såg vi en av de vackraste solnedgångar jag någonsin sett. Det var så fint med vågorna från båten och solen som gick ned borta i horisonten.

Båten var lite sen. Men vi gick till busshållplatsen och hoppades att det skulle gå en buss. Det skulle ha gått en buss tio minuter innan men det stod en massa folk och väntade på den fortfarande eftersom den inte kommit än. När vi väntat i en halvtimme och det var 45 minuter till nästa buss skulle gå gick vi upp till busshållplatsen som kom efter. Vi ville dock inte sitta där och vänta utan letade upp en pizzeria och så köpte vi en pizza som vi åt på busshållplatsen. Oh vad gott det var. Det var vår räddning. Utan den hade vi blivit alldeles för trötta och griniga båda två. Bussen kom äntligen och vi åkte mot Friedrichshafen utan att veta om det skulle gå något mer tåg till Lindau. Väl framme stod ett tåg inne på perrongen och alla från bussen började springa. Vi också. Bra det för det visade sig att tåget gick till Lindau och att det skulle gå om en minut. På tåget var vi så himla lättade. Vi ville inte gärna spendera natten i Friedrichshafen. Sen var det bara sängen som gällde när vi kom hem. Vi tänkte sluta upp med de andra i Marmorsaal eftersom det var Theas och Alex sista kväll. Men när vi kom hem var alla hemma så det var bra att vi inte gick dit.

Lördagen var lugn. Jag gick till stan och såg på Ferraribilarna som var här (de är nog här idag också). Sen gick jag hem och gjorde nog ingenting resten av dagen. Senare tränade jag lite och gick en lång promenad i solen. Det var så himla varmt trots att klockan var 19 eller mer. Jag upptäckte nya områden och jösses vad fint det var. Jag bara gick och såg på alla hus och alla vinodlingar och utsikten över sjön. Det var helt makalöst.

Hemma skulle jag och Lisa se på Eurovision. Vi hittade dock ingen kanal som visade det. Så jag hämtade min dator men då hittade Lisa till slut en spansk kanal på vår tv där det hade börjat. Jippie. Vi underhöll oss med kommentarerna från aftonbladets och svts bloggare - tills internet la av. När röstningen drog igång hade vi tröttnat. Jag visade Lisa en massa bilder hemifrån. Jag vet inte hur roligt hon tyckte att det var men jag var i nostalgiland för ett tag. Vi såg på Björn Gustafsson och vi noterade att Ryssland vann. Sen satte jag igång en film på datorn och somnade. Sen skulle jag stänga av den men då var den nog redan slut och klockan var nästan två. Jag drömde mardrömmar och bra drömmar om vartannat hela natten och hela morgonen. Jag har sovit skitdåligt. På min sista lediga dag.

Ikväll ska vi äta på Röstbar. Lisa vill testa den Mongoliska BBQ:n och jag är ju inte här nästa helg så vi gör det idag. Innan dess ska jag dock viga dagen åt att plugga. Det var längesen nu.

Ciao.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0