helenesj

Det var som vanligt jobbigt att gå upp imorse. Men jag kravlade mig upp i alla fall och iväg till skolan. Först två pass marknadsföring, föreläsningar. Riktigt intressant faktiskt. Och en bra lärare, även om han är lite konstig kanske. Han är en såndär riktig gubbe, en sån som ser ut som en professor och som man förväntar sig att se hålla i föreläsningar på universitet. Det gick bra. Eftersom vi fick sluta tidigare och jag hade lunchdejt med Lisa och Berit så satte jag mig i biblioteket och diskuterade skadestånd med Emil. Det var riktigt intressant. Man kommer ihåg mer än man tror om alla lagar och regler. Sen blev det långlunch. Mycket på grund av att den maten som jag och Berit ville ha inte fanns tillgänglig utan vi fick stå och vänta medan de kokade ny pasta.

Jag var helt säker på att jag skulle ha föreläsning direkt efter lunch sen. Men när jag skulle kolla upp lokalen insåg jag att den inte började förrän vid tre-snåret. Jag hade inga böcker med mig, ingen lust att gå hem och ingen diciplin att plugga ensam sådär så jag földe med på en föreläsning i arbetsrätt. Det var nyttigt. Sitta och slölyssna lite och inse att man kan visst det där fortfarande. Synd dock att jag missade att lyssna riktigt när han pratade om vad domen i Waxholms-målet betydde. Det var ju det jag ville höra. Nåväl.

Sen var det dags för min föreläsning. I skolans största föreläsningssal. Med teknologer, ekonomer och en dålig lärare. Eller i alla fall en lärare som inte kunde hålla en bra föreläsning (på den här nivån, det sägs att han är bra på högre nivåer, men jag vet inte det jag). Han babblade på om varje OH-bild så snabbt att man inte hann uppfatta första ordet innan han bytte bild. Och så pratade han om texten på OH-bilderna utan att faktiskt läsa den. Han bara mumlade något som att vi själva skulle läsa medan vi lyssnade på honom. Jag vet inte. Det var väldigt opedagogiskt och inte alls intressant. Inte alls som Pär Sundéns lektion i arbetsrätt. Han pratar visserligen mycket men han gör det bra. Därför blev han också "årets lärare" förra året, eller i år eller när det nu var. Det känns som en tråkig kurs. Men det kanske blir bättre. En halvtimme tidigare fick vi gå så det är väl ingen idé att klaga.

Jag skuttade hem i kylan med ishalka under fötterna och himmelen brinnande röd i horisonten. Det är skönt att gå hem sådär ensam i mörkret. Bara låta tankarna snurra och inte bry sig om att man är ledsen utan bara låta det komma över en. Nu ska jag ta det lugnt en stund och sedan ska jag läsa på lite inför första seminariet på marknadsföringskursen eftersom gruppen ska träffas imorgon, då vill jag ha lite koll. Det roliga är dock att jag har varit igång hela dagen och inte gjort annat än att lyssna och lära och ändå är jag inte trött. Inte det minsta. Det känns lite som en placebo-effekt på mina nya piller. För ett piller kan ju inte leda till någon förbättring. Men jag skulle bli glad om jag kunde känna såhär varje dag. Att jag inte bara vill lägga mig i sängen och sova bort eftermiddagen och hela kvällen. Däremot ska det bli skönt att somna ikväll efter en massa tv-tittande. Då kan jag även känna att jag har varit duktig idag.