helenesj

Haha, tänk om det vore så väl.

Dilemma. Jag kan inte andas. Jo, klart jag kan, men det går trögt. Jag skulle behöva lite nässpray, men frågan är om effekten håller i sig tills det är dags att flyga. Det kommer inte bli en skön flygresa i alla fall för mina öron håller på att sprängas redan på den här nivån över havet. I alla fall det ena. Jag är nästan helt döv också. Idag på lunchen hörde jag bara brottstycken av vad alla sa. Härligt. Om mindre än två timmar måste jag åka. Då måste jag ha ätit, diskat, packat och gått ut med soporna. Jag orkar knappt röra mig. Kanske dags för mer Ipren. Det var det enda jag hann äta imorse för övrigt. Jag hoppade panikslagen upp ur sängen fem över halv åtta och jag skulle vara i skolan klockan åtta prick. Det var bara att hoppa i lite kläder, svälja en Ipren, sniffa nässpray, packa ned böckerna och springa iväg längs isbanan. Härligt. Vi har i alla fall lyckats göra riktigt mycket nu idag. Bra så. Förresten vaknade jag så sent imorse för att precis efter att jag hade stängt av klockan och skulle gå upp så verkar jag ha somnat om och så drömde jag att istället för att gå till skolan så åkte jag tillbaka till Tyskland. Det var väldigt konstigt alltihopa men jag var tvungen att se hur det skulle gå och kunde alltså inte vakna innan det nästan var försent.

Nu måste jag lägga mig i sängen en kort kort stund och vänta på att jag kan andas igen. Jag har gett upp hoppet om att kunna höra något inom en snar framtid.