When all is said and done.


Det känns som att det händer väldigt sällan nuförtiden. Men idag lagade jag mat. Lasagne. Mums. Synd bara att jag fick ont i magen efteråt. Struntsamma. Sen gick jag över till Lisa för att se på tv en stund. Och det händer också väldigt sällan, inte att jag går till Lisa och ser på tv, utan att jag lämnar någon lampa tänd när jag är borta. Det har nog inte så mycket att göra med att jag vill låtsas vara miljövän som att jag inte litar på elektronik och tror att allt kan börja brinna. Så. Förutsättningarna är klara. Lasagne och tända lampor.

Det är sådana här gånger det är så himla härligt att komma hem till sig själv. Det luktar hemtrevligt, det är städat (förutom madrassen i sängen som snart ligger på golvet) och så lyser en svag lampa i ett hörn. Det kändes verkligen hemma. Och jag ska hålla fast vid den här lägenheten tills jag flyttar från stan. Jag kanske ska köpa den av hyresvärden också och bo här hela mitt liv. Hela livet på 28 kvadrat, det hade varit något, haha. Nej, jag har större drömmar än så. Men hade det inte varit för pappa hade jag inte bott här igen. Det kanske finns något stort dumt samband som man inte förstår. Det kanske finns någon mening med allt. Det skulle i alla fall vara skönt att tro på det ibland.

Nu ska jag lägga mig i sängen och läsa min bok. Det ger mer än att se på tv. Böcker som jag läser fastnar alltid i minnet. Jag kan koppla många händelser till vilken bok jag läste för tillfället. Filmer däremot glömmer jag bort så fort jag har sett dem. Det är ganska galet. Jag kan minnas att jag har sett en bra film, jag kan bli glad när jag tänker på den, men ser jag den igen blir jag lika förvånad som första gången över allt som sker. Böckerna fastnar. Robbie Williams skiva Escapology vet jag att jag lyssnade på en jul samtidigt som jag läste en bok om australien. Den utspelade sig lång tillbaka i tiden. Nu kommer jag inte ihåg vad den hette eller vem som skrev den, men jag älskade den. Jag kommer ihåg att jag inte trodde att jag skulle tycka om den. Det var en julklapp. En random bok som inte såg mycket ut för världen. Men den var underbar. Och varje gång jag hör en låt från den skivan kommer jag att tänka på den boken. Åh. Jag kanske ska läsa den igen, även om jag inte läser om böcker.

Nu ska jag i alla fall läsa.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0