Wahre Liebe.
Det är fredag idag. Det är fredag och det innebär inte skola. Det innebär inte en tur till stan för att koppla bort skolan. Det innebär inte en långlunch någonstans i Luleå. Det innebär inte middag med Lisa och inte heller utgång. Det senare är ju tråkigt, middag med Lisa är alltid uppskattat. Men ändå så känns det bra. Jag sitter här i köket, äter mackor och tittar på solen och den lilla mängd snö som ligger kvar. Det är minusgrader ute, det ser man på marken. Det är härligt helt enkelt. Verkligen ett avbrott i vardagen. Det blir lätt samma sak uppe i norr. Vi varierar oss inte så mycket. Men det ska bli skönt att komma hem också. Hem till mig där jag bestämmer vad som visas på tv:n och så vidare. Och så slog det mig igår när vi var på en gymnasieskola jag och lillebror. Jag tittade i kurskatalogen och tänkte att det fanns så otroligt många kurser som jag tycker verkar roliga. Och så tänkte jag att om jag fick gå om gymnasiet så skulle jag satsa. Det var innan jag insåg att jag faktiskt får läsa precis de kurser som jag vill nu också. Jag har världens chans att lära mig allt som jag är intresserad av. Jag kan satsa hårt även om jag inte längre går på gymnasiet. När jag kommer tillbaka, då ska jag börja om från noll. Då ska jag plugga. Varje dag. Och så ska jag bli duktig och smart och allmänbildad. Sådär som folk är som jag imponeras av. Sådär så att jag också kan tillföra diskussionen annat än härliga skratt när jag undrar var någonstans som Mammutarna bor. Jag får sådana här insikter gansk ofta. Men nu när solen skiner och allt är lugnt och skönt så känns det som att jag verkligen vill detta. När jag sen kommer upp till mörkret och kylan i norr kommer det säkert inte låta likadant.
Nu ska jag klä mig och åka iväg på en shoppingtur utan dineros. Tjoho. Imorgon ska jag och Sandra hitta på något. Det ser jag fram emot. Vi brukar väldigt sällan ha tråkigt tillsammans.
Kommentarer
Trackback