helenesj

Någon gång under gårdagen bestämde jag mig för att inte klaga. På jobbet alltså. Och det hela kändes så lätt. Jag lunkade iväg till bussen med nytvättat hår. Jag åkte hela vägen med riktig pepp-musik i öronen och jag kom fram i ett riktigt glädjerus. Sen kan man fråga sig hur det gick resten av natten? Helt enkelt jättebra. Jag log stort även när jag åkte därifrån och mina arbetskamrater måste ha undrat om jag var hög. Det hela var nog egentligen en kombination av något bra och det faktum att resten av gänget inte heller klagade. Skönt var det i alla fall. Och när jag hörde mig själv säga att sommaren hade blivit bättre än väntat på jobbet när vår lagledare frågade så insåg jag att så har det varit. Bättre än väntat. Till och med bra. Konstigt hur det kan gå ibland.

Men nu närmar sig den där ölen med stormsteg. Så nu måste jag fokusera om. Inget jobb förrän på söndag. Även om jag redan ångrar att jag tackade ja till ett 12-timmars pass. Men det ska nog gå bra ändå! Om en vecka befinner jag mig förhoppningsvis betydligt längre norrut. Det känns så snart på något vis. Det känns som att sommaren verkligen är kort. Även om det inte stör mig ett dugg när jag går mot bussen en augustimorgon och känner hur luften har förvandlats från sommarens klibbiga till höstens friska. Då känns det nästan som om jag längtar efter färgglada löv och en stor halsduk.