helenesj

Det är tråkigt på jobbet nu när nästan alla har slutat. Aldrig förr har jag känt så när tiden där börjar ta slut. Det har varit en bra sommar. Faktiskt. Ur perspektivet jobb sett. Men så händer alltid det där ändå, så fort man kommer dit så hamnar man i trött-fällan. Igår jobbade jag i vanliga produktionen första timmen. Han som jämt hämtar post åt oss satt bredvid. "Hur är det med dig då? Du ser lite trött ut." Nej. Jag var pigg och glad. Men så kommer man dit och någon säger "åh, nu är vi tillbaka, jag är trött, det är tråkigt" och så var man fast i det tänket. När jag sitter här nu efter att ha sovit till halv fyra (8,5 timmar) så känner jag att natten inte alls var jobbig. Vi hade lite att göra, och okej vi slutade senare än vanligt (men ändå en halvtimme innan vår riktiga sluttid), och det mesta var chill. Möjligen lite tråkigt men de där timmarna gick faktiskt fort. Man ska inte klaga men så går man av bussen och vandrar längs allén och så har man förvandlats från den där glada som lyssnade på bra musik eller läste en bra bok på bussen till den där som klagar över att behöva jobba 6 timmar. Ibland är man ju ritkigt dum i huvudet. Och jag vet att det kommer bli precis samma sak inatt. Fast då kan man ändå alltid trösta sig med att "vi är ju faktiskt lediga två nätter efter det här". Om vi har det bra? Ja. Vår lagledare också. Han jobbar var tredje vecka bara. Sjukt. "Så bra har jag det här." sa han igår efter att ha motiverat oss att jobba vår sista vecka.