helenesj

Hujedamej. Jag åkte hemifrån väldigt tidigt imorse. Radion spelade morgonmusik och tv:n visade barnprogram. Lämnade ett strålande Stockholm. Prognosen för norrland såg dålig ut, men kan man förvänta sig annat när man åker 100 mil norrut? Jag sov till min glädje hela flygresan från start till mål. Sen tog jag mig till stan i regnet och fixade lite grejer. Köpte mat bland annat och tog en sväng förbi apoteket men jag kunde inte bestämma vilken sorts hosta jag hade så jag gick därifrån  utan någonting. Dumt det för nu inser jag att jag måste dit imorgon igen eftersom hostmedicinförrådet är nästintill tomt här hemma.

När jag väl öppnade dörren hemma så var det med blandade känslor. Först tänkte jag att jag gått fel för det var så himla städat och fint (jag slutar aldrig att överraska mig själv). Sen kändes det riktigt skönt att vara tillbaka. Och så tog jag mitt förnuft till fånga och packade upp väskan på en gång. Hoppade in i duschen och fyllde min tomma mage med soppa. Ute vräkte regnet ned så det var rätt härligt att sätta på sig mystofflorna och krypa upp i sängen. Sen sov jag. Det var inte helt fel heller förutom hostan. Jag skulle ju vara frisk nu. Inte börja hosta. Påhitt av detta slaget tycker jag ej om. Men å andra sidan så har jag två lediga dagar framför mig. Så jag ska nog hinna vila mig frisk. Jag är väldigt bra på just aktiviteten "vila". Om det fanns schemalagd tid för sådant dagligen skulle jag vara glad.