helenesj

Sista natten på jobbet slutade med en ledig natt. Det kan inte ha sett alltför bra ut. Men jag avslutar sommaren med att vara sjuk. Det känns jättebra. Jag har legat i soffan i tre dagar snart och på nätterna sover jag noll och ingenting. Senaste natten hade jag så ont i halsen att jag halvsovandes trodde att jag redan proppat i mig ipren men att det inte hjälpte så istället ville jag skjuta mig själv i halsen för att få bort det onda. Det låter som rena hallucinationen. Till slut insåg jag att jag inte hade ätit ipren så jag gjorde det och när den väl börjat stilla smärtan ytterst lite satte jag klarvaken på datorn och såg på Paris Hiltons program där hon leter efter en ny vän. Så fort jag inser vad jag har valt för program inser jag att jag verkligen inte kan vara helt frisk. Inte hjälpte det mig att somna heller. Här hemma får man inte mycket hjälp heller. Ingen vågar komma i närheten av mig ifall (inte väldigt troligt) jag skulle ha den nya influensan (svininfluensan som den inte kallas längre). De vågar inte låta mig ta i saker och att jag har kontaminerat soffan med smitta får dem att hålla sig på milslånga avstånd. Mamma som inte har använt någon annan möbel i vardagsrummet på flera år somnar lika lätt i fåtöljen har det dock visat sig. Men idag ringde i alla fall Lilla L när jag låg i soffan och såg på tråkiga tv-serier. Jag fick sällskap över telefon i en hel timme nästan och till min stora glädje insåg jag att det inte gör lika ont i halsen när jag pratar, även om det gör fantastiskt ont. Men jag kan ju inte gärna gå runt och prata med mig själv.

Hur som helst så åker jag nog till norrland snart ändå. Jag kan lika gärna ligga där och vara sjuk om det ska vara så. Och så känner jag att jag måste få i mig lite vardag så att jag kan förstå att skolan börjar snart. När jag åkte till eller från jobbet i veckan så insåg jag att alla har börjat jobba igen och skolorna har startat och folk har börjat hålla på med sina aktiviteter på kvällarna. Mycket konstigt kändes det eftersom jag fortfarande jobbade. Inte längre dock. Nu är det över för den här gången. Sen måste jag faktiskt nästan observera en kväll på nolle-p. Se vad det är för typer som har dragit sig upp till norr det här året. Även om det blir en nykter tillställning för min del och antagligen inte en särskilt långvarig sådan heller i mitt tillstånd.

Nu ska jag ta och återgå till vågrätt läge i soffan. Kanske lyckas jag sova några minuter. Det vore nice för då märks det inte hur ont jag har. Kanske tar jag och sköljer ned en ipren till. Fast det känns som om jag har ätit för många sådana snart.

Förresten. Hur schysst är det att jag blir smittad av någon skit när jag precis varit duktig nog och börjat äta vitaminer? Inte så himla snällt. Jag undrar vem som har smittat mig också. Ingen jag känner är sjuk. Usch.