helenesj

Snön har slagit till mot Stockholm. Det började redan i tisdag tror jag (det är svårt att hålla koll på dagarna). Det var vitt och fint och prognosen löd att snön kanske faktiskt skulle stanna kvar hela dagen och inte smälta. Vilka nyheter va? Sånt händer ju aldrig i Stockholm. Snön låg kvar och nu har det snöat konstant i flera dagar. Det har inte bara snöat, det har varit snöstorm.

När jag åkte hem från jobbet imorse blåste det storm ute. Alla stod i sina tunna jackor och skor utan mössa och vantar. Jag tänkte att det var korkat av mig att lämna mina varma kläder i norr. Mina varma stövlar hade ju varit helt perfekta i det här vädret, om jag bara visste att det skulle komma snö. Men så när alla står där och fryser som mest så drar jag upp luvan på jackan, stoppar händerna i fickorna och tänker inte mer på det. För jag är ju varm. Jag kan ju det här. Jag bor ju för tusan i norrland. Inte norraste norr men i norr. Några minusgrader och lite snö gör ingen skillnad för mig för jag har lärt mig att klä mig varmt. Det tänker jag framförallt på när jag tittar på mina tunna röda vantar. Jag fick dem av Lisen för bra många år sedan. På den tiden använde jag nämligen inte vantar. Vilken idiot jag var då. Nu går jag inte utanför dörren utan ett par vantar så länge medeltemperaturen är under tio grader (nu tog jag kanske i...).

Nåväl. Snöstorm är det. Jag väntar på lillebror och middagen (eller frukosten). Det är stopp i tågtrafiken. Kan man säga. Det är stopp överallt. Igår åkte jag en buss som inte hade några fungerande bromsar. Haha.