helenesj

Det här med "hem" och "hemma" är lite klurigt. I Luleå säger jag att jag ska åka hem när jag ska till Stockholm och när jag är i Stockholm säger jag att jag ska hem när jag ska åka till Luleå. Det är nog så för de flesta som bor i en annan stad under en relativt begränsad tid.

När jag så sitter uppe i Luleå och tänker på att jag ska åka "hem" till Stockholm så känns det som ett stort projekt. Men idag när jag satt på flyget insåg jag att det inte är så jobbigt. Visserligen har jag tänkt i en veckas tid att jag ska åka hem men jag köpte inte någon biljett förrän igår. Sen var jag hemma en kort stund efter lektionen idag och slängde ned lite saker i en väska. Och sen var det egentligen bara att åka. (Fast jag var i skolan först. Lunch och sen en himla massa tid som inte gick åt till studier, men varken jag eller Lisa var speciellt motiverade och jag mådde så konstigt, orkade ingenting). Så satt jag sen på flyget efter en kortare tids bussresa inifrån Luleå stadskärna. Jag tog fram mina skolpapper och läste om rättens utveckling på 1500-1700-talen. Planet lyfte. Jag läste vidare. Ovanför molnen var det fint, solen höll på att gå ned. Så tog jag fram min musik, kröp upp i sätet och vilade. Sen var det dags att landa helt plötsligt och jag blev nästan lite ledsen över att inte få sitta kvar där och gunga lite (jag finner det oerhört avslappnande att flyga). Från Arlanda tog jag tåget in till stan och sen tog jag mig vidare hemåt. När jag gick bland alla andra personer som var på väg hem från sina jobb kändes det som om jag också var på väg hem. Jag hade glömt bort att jag varit i Luleå tidigare. Hela resan kändes mer som en tur med pendeltåget i rusningstrafik (fast med ett mindre antal personer).

En annan sak jag reflekterade över är det där med kändisrösterna på Arlanda Express. Idag var det Anja Pärson som pratade. Alltid lika roligt att höra hur dumma de låter. Nåväl. I slutet av meddelandet säger de alltid "och till er som bor här önskar vi välkommen hem" eller något i den stilen. Och då är jag tillbaka i funderingen på vad som är hemma.

Jag skulle vilja påstå att Stockholm är hemma för det är här jag nästan alltid har bott och det är hit jag återvänder. Men det måste väga tungt också att vara i mitt egna "hem". Därför är hemma hos mig väldigt mycket hemma. Sen beror det ofta på hur dagsformen är. Det kan vara skönt att vara här och slippa äta mat själv och ha skåpen fulla och alla möjliga kanaler på tv:n. Men efter en längre tid (eller en kväll) kan det vara ganska skönt att komma hem till sig själv där jag kan bestämma om ljudnivån och om städning och disk och mat. Jag är alltid lite känslig mot ljud såhär när jag kommer hit. Det är musik som spelas ur två rum, en tv som står på och pratar för sig själv i köket och så mamma som ser på tv på högsta volym i vardagsrummet och som hela tiden måste spola tillbaka för att hon har råkat somna eller för att någon har stört henne så att hon har missat något som sagts. Mycket ljud för mina öron som är vana med ljudet från mina element bara (det ljudet är dock inte helt trevligt det heller).

Nu är det dags att sova. Imorgon har jag en sushi-dejt med Lisen. Det ska bli trevligt. Jag har fått ett väldigt välkomnande svar från Diane också om mitt besök hos henne i Schweiz. Hon har till och med startat en grupp i min ära på Facebook för att dra ihop folk så att vi alla kan träffas. Där har hon skrivit:

"för att vår svenska solstråle kommer till Schweiz"

Då blir man lite glad i hjärtat :)