helenesj

Jag är nog tröttare än vad jag tror. När jag la mig igår så var det Nobel-konserten på tv (repris nummer sjuttontusentrehundranittioåtta). Det bästa var dock att jag hittade detta program precis när Jason Mraz spelade och det har jag missat alla andra gånger det har visats på tv. Det var så himla härligt att lyssna på så jag struntade i boken, släckte lampan och somnade till ljuv musik. Sedan ringde klockan imorse och jag stängde av den, allt var frid och fröjd (detta kommer jag faktiskt inte ihåg, jag kommer bara ihåg att jag stängde av den och la den i sängen, men jag var nog aldrig riktigt vaken). Kvart i elva skulle vi gå till skolan. Kvart i elva ringer det på dörren. Jag förstår ingenting. Förrän jag tittar på klockan. Jag förstår inte hur jag kunde sova så länge utan att vakna till en enda gång, utan att ha en aning om att klockan var alldeles för mycket. Jag vet att jag drömde många konstiga drömmar men jag hade inte kunnat drömma om att jag skulle gått upp långt tidigare.

Jag slängde på mig lite kläder och så gick vi fem minuter senare. I skolan var caféet stängt, typiskt att det skulle hända när jag inte hade ätit frukost. Vi satte oss och pluggade och det gick riktigt bra för mig. Så tog vi en lunch på Subways, frukost för min del och sen pluggade vi mer. När biblioteket stängde hittade vi ett sista ledigt grupprum och pluggade lite till. Nu ska jag ta en paus och faktiskt läsa min bok eftersom det aldrig blev av igår. Kvällen ägnar jag nog åt plugg, mer eller mindre. Antagligen blir det något tv-program också. Och så ska jag somna i rimlig tid eftersom jag tydligen behöver sömn.

Den uppmärksamme noterar även att träningen ställdes in efter den turbulenta morgonen. Kanske imorgon.