helenesj

Igår var jag körd i botten. Jag vet inte vad det grundade sig i. Sen sov jag i många långa timmar och vaknade någorlunda pigg. Dessvärre så dröjer sig en konstig känsla kvar i kroppen. En såndär att jag orkar inte bry mig, jag drömmer om saker men orkar inte ta tag i något. Jag åkte till stan för att handla något gott, för att jag var värd något gott och jag orkade inte öppna frysen för att se vad jag hade för mat hemma. På bussen kändes det som om jag var den som partade längst igår. Jag som låg hemma och sov.

Det sitter egentligen i huvudet alltihopa. Jag behövde vara lite ensam, få sova utan att klockan väcker mig, tycka lite synd om mig själv, strunta i alla måsten. Imorgon börjar en ny vecka och då ska jag hoppa på rätt tåg. Jag tänkte börja med att träna, men all motivation till att plugga försvann så fort jag försökte (bara för att jag inte orkade plocka fram sakerna), så jag tänker börja med att plugga och sådär och sen efter min lektion så tar jag en tur förbi gymet. Det blir eftermiddagsträning alltså. Huvudsaken är i alla fall att jag går dit, inte när.

På torsdag reser jag mot Stockholm också. Just i detta nu känns det avlägset. Fast jag känner för att strosa runt och göra ingenting, ta dagen som den kommer. Största delen av tiden planerar jag dock inte alls. Den spenderar jag hemma i huset utan att gå ut, så brukar det bli. Och det brukar bli ganska bra det med.

Nu ska jag läsa min bok. Jag försökte se på en film men jag orkar inte sitta still och koncentrera mig i flera timmar framför tv:n. Jag behöver göra något mer utmanande.

Imorgon bokar jag resan till Schweiz. Jag kan inte förstå att det redan har gått och blivit februari (jag har nämligen hela tiden sagt att jag ska åka dit i februari. Tiden har gått fort trots att den har stått stilla. Tyskland känns som en evighet bort).