helenesj

Parkteater nummer tre. Sågs inte. Den hördes. Men det var trevligt ändå och solen sken på Djurgården. Solen sken över hela staden. Jag traskade till centralen och försökte känna på något annat sätt för Stockholm än det som jag tidigare alltid har känt. Jag försökte känna att Stockholm är en storstad som vilken som helst ute i världen. Jag försökte känna mig liten och vilsen, som om jag var på äventyr i en okänd stad och kunde hamna var som helst. Det gick dåligt. För Stockholm är ingen storstad som alla andra storstäder. Och även om jag irrar bort mig någongång på en outforskad plats så kommer Stockholm alltid att vara just lilla Stockholm som jag har strosat runt i ända sedan barnsben. Och när jag stod på centralen till slut och såg på solen som sken över Söder så kändes det som om jag kunde strunta i allt det där ändå och bara tycka om Stockholm för vad det är. En liten storstad.

Men nu styrs stegen vidare. Mot Köpenhamn. I alla fall över helgen. Sen en kort tur fram och tillbaka till Åland och sen var den här ledigheten slut. Det går fort när man är ledig, jag undrar varför? Jag längtar lite till Luleå. Till mitt. Men jag vet att när jag åker dit så är sommaren över och då är det dags för skola och seriösa saker igen som är så lätt att koppla bort på en annan plats när solen skiner. Men nu glömmer vi det och så njuter vi av sommaren medan den är här!