helenesj

Hem och vända. Om 6 timmar är det dags att bege sig mot Åland. Jag ser faktiskt fram emot att kliva ur bilen och gå över gräsmattan. Träffa farmor och äta ålandspannkaka och mycket annat gott. Sen bär det av hemåt igen lagom tills efter middagen. Fast jag har bestämt att jag ska åka dit på min nästa ledighet så jag behöver inte längta så länge till.

Köpenhamn var över förväntan, även om jag inte fick turista lika mycket som jag ville. Men eftersom jag tyckte om det så mycket så kan jag ju åka tillbaka. Ja. Jag insåg på tågresan hem att huvudet har lagt av såhär på sommaren. Det kunde jag ju listat ut tidigare om jag inte varit så himla trög. Sudukon går dåligt och de där bilderna på det perfekta leendet i en tidning säger så mycket mer än bara det och så vet man varken ut eller in igen. Men jag trivdes med min tyska tidning i alla fall.

Jag ser fram emot lite tid i Storstaden också. Den där som inte känns som en sådan. Vad man än säger om saken så måste jag ju stanna här under min jobbiga vecka (jobbiga - jobb, ah), då kan jag lika gärna passa på att ha lite kul. Minsann (föresten finns det numer en låt på min iPod som får mig att längta till en såndär perfekt kväll när man unnar sig precis all glädje och de ömma fötterna efter en natt på dansgolvet i totalt lyckorus bara som rena motgiftet mot det där som man inte orkar tänka på för stunden). Men först ska det sovas några få timmar. Få var nyckelordet. Jag längtar lite till på torsdag morgon när jag kommer hem från jobbet och får lägga mig i sängen och sova hela dagen. Nästan precis hur länge jag vill!