Care too much.
What a beautiful mess this is.
Det regnar. Och regnar. Och regnar. Jag har vant mig vid regnet. Jag har glömt att det är sommar. Varje gång jag känner att det doftar sommar eller ser en solglimt blir jag glad och påmind om denna härliga årstid. Däremellan tycker jag dumt nog om regnet också. Jag tycker om att sitta uppkrupen i sängen med regnet utanför och lyssna på härlig musik i mjukiskläder. Det hänger nog ihop med att jag hört så många härliga låtar på jobbet som fått mig att längta till hösten med mörker, en kopp te och härlig höst-musik hemma hos mig. Även om jag lär hata det när jag väl sitter där. I alla fall efter första timmen.
Nåväl. Försov mig idag också. Men det berodde på att jag vaknade vid åtta imorse och mådde pyton. Huvudvärk, snuvig näsa och allt sånt. "Du är väl på väg att bli förkyld, du är ju hemma nu igen". Ja. Jag försökte sova vidare men allt äckel i huvudet och ljuset i rummet gjorde det svårt. Sen drömde jag minst tre olika mardrömmar. Sådana där drömmar som man inte kan vakna upp ifrån för att man vill veta hur det slutar. Så när jag hade blivit skjuten med ett luftgevär i benen och ryggen hundratals gånger och en galen gubbe med en handgranat har tagit mig som gisslan i en stad där alla springer runt med vapen helt plötsligt och jag får en chans att springa till sjukhuset (trots en helt sargad underkropp) så var jag tvungen att ta den chansen. Jag hann fram, tur det. Jag undrar varför jag drömmer så många mardrömmar nuförtiden. Det är konstigt. Jobbigt är det också, man får inte tillräckligt med bra sömn när man drömmer dumt. Det är bättre att drömma bra, då vaknar man glad och utvilad.
Men regn var det. Det har regnat mycket på sista tiden. Jag trodde att Solis mådde bra ute i regnet. Men igår upptäckte jag till min stora fasa detta:
Nåväl. Försov mig idag också. Men det berodde på att jag vaknade vid åtta imorse och mådde pyton. Huvudvärk, snuvig näsa och allt sånt. "Du är väl på väg att bli förkyld, du är ju hemma nu igen". Ja. Jag försökte sova vidare men allt äckel i huvudet och ljuset i rummet gjorde det svårt. Sen drömde jag minst tre olika mardrömmar. Sådana där drömmar som man inte kan vakna upp ifrån för att man vill veta hur det slutar. Så när jag hade blivit skjuten med ett luftgevär i benen och ryggen hundratals gånger och en galen gubbe med en handgranat har tagit mig som gisslan i en stad där alla springer runt med vapen helt plötsligt och jag får en chans att springa till sjukhuset (trots en helt sargad underkropp) så var jag tvungen att ta den chansen. Jag hann fram, tur det. Jag undrar varför jag drömmer så många mardrömmar nuförtiden. Det är konstigt. Jobbigt är det också, man får inte tillräckligt med bra sömn när man drömmer dumt. Det är bättre att drömma bra, då vaknar man glad och utvilad.
Men regn var det. Det har regnat mycket på sista tiden. Jag trodde att Solis mådde bra ute i regnet. Men igår upptäckte jag till min stora fasa detta:
Solis hade inte fått någon endaste regndroppe på sig verkade det som. Jag satte genast igång med en stor rescue-insats. Hoppas Solis mår bättre idag. Jag ska ge mig ut i regnet och kolla. Hoppas hoppas. En vecka ska jag väl kunna klara av att hålla liv i en stackars solros väl?
Kommentarer
Trackback
