helenesj

Nu har både Lisa och Magnus gått hem så nu sitter jag här själv i ett grupprum och försöker svara på de fruktansvärda frågorna till rättsfilosofin. Jag har suttit med samma fråga i flera timmar. Det går inte framåt. Möjligen i väldigt små steg. Troligen ett steg framåt och tre steg bakåt. Jag önskar att det var madrasserad väggar i det här rummet för snart kommer mitt huvud åka rätt in i en vägg. Det här håller på att bit för bit plocka ut allt möjligt vett som fanns i mitt huvud när den här dagen började. Jag är så trött på att sitta still och skriva. Jag är så trött på texten som säger en sak och sen en helt annan sak och som är så konstigt skriven. Jag orkar inte med flera konstiga engelska ord som betyder helt konstiga saker som inte går att översätta till svenska för att det inte finns något bra ord för det. Jag är så trött på det här. Jag vill bara gå hem. Men inte för att lägga mig i sängen (jo, det vore skönt det med). Jag vet ingenting längre.

Här sitter jag och baddar såren med salt,
det går åt helvete med allt

Så gick texten i låten som precis spelades för mig i mitt lilla rum.

Jag skulle nog aldrig kunna sitta i fängelse. Jag känner hur jag får klaustrofobi av det här. Om man har klaustrofobi förresten, får man en större fängelsecell då? Eller får man ens sitta i fängelse? Man kanske hamnar på ett behandlingshem. Ja, om denna fundering inte visar klart och tydligt att jag håller på att bli galen så vet jag inte vad som skulle kunna göra det.

Jag har tre frågor kvar. Tre precis lika svåra frågor som den jag gör nu. Jag kommer inte vara hemma innan det är natt igen.