helenesj

Jag har en referenspunkt. Det är bilarna på parkeringen en bit bort. Jag har suttit och sett på dem hela dagen utan problem. Fula är dem. Jag har kunnat läsa registreringsnumren helt klart och tydligt. Det kan jag inte nu. Det är inte skönt att inse att man har dålig syn, men det är skönt att veta att man kan se bättre.

Idag blev det en promenad. Mycket tv. Onyttig mat. Bokläsning. Och finslipning utav uppsatsen. Jag sitter precis just nu och försöker skriva sista delen. Den där diskussionsdelen som jag hatar. Jag kommer ihåg någon samhälls-kurs på gymnasiet och hur läraren efteråt sa att jag hade skrivit något jättebra och att jag hade bra tankar men att jag alltid slutade mina resonemang mitt i. Det var på gymnasiet. Jag skulle gissa på att det var i tvåan. En sisådär fem år sen. Jag har pluggat på diverse högskolor och universitet sen dess men jag har fortfarande inte lärt mig det där. Haha. Skönt att veta att inte allt har förändrats.

Don't break my heart.

Idag satte jag upp ett kort på väggen. Det ska tjäna som inspiration att uppnå allt det där som jag var så glad att jag hade på den tiden. Det symboliserar mycket det där kortet. Och jag har älskat det ända sedan sekunden jag fick det.

Imorgon börjar ledigheten. Jag ska fira med en förmiddag på gymet och en eftermiddag i sängen. Oh yes.