helenesj

Det talas ju ibland om att gå in i väggen. Det är ingenting som jag upptar min tid med att tänka på. Men just nu känns det som om jag står och bankar mitt huvud rakt i väggen. Den är säkert gjord av betong också bara för att. Att-göra-listan är utökad på grund av min egna dumma inställning att jag inte orkade med seminariet idag trots att jag var där. Fast det känns rätt skönt ändå, jag känner att jag kan göra mig större rättvisa såhär. Halsen värker, hostan upphör inte. Även om två timmars sömn gjorde allt åtminstone aningen bättre (men det beror nog på att jag känner mig skyddad mot omvärldens alla påhitt under mitt täcke). Jag har planerat bra, eller i alla fall så bra jag kunnat, och jag känner fortfarande ingen stress, jag är fullt medveten om att jag kommer få klart allt och att det kommer ske i tid. Jag behöver bara se något som hägrar på andra sidan. Just nu är det disk och matlagning och jag har inte ens lust att äta när jag mår dåligt så det känns som en riktig utmaning. Så jag försöker tänka på Stockholm. Men till och med den glädjen blir kortvarig för allt jag kan tänka är hur jag vill ligga i soffan och se på tv dagarna i ända. Inte helt optimalt kanske även om det vore bra för hälsan.

Nu ska jag sluta deppa och skriva lite mer. Jag behöver bara några korta pauser fullt med tankar på andra saker ibland så att jag inte tappar fokus helt. Det fungerar bra. Det där med att tänka och grubbla på annat. Det är nämligen en av mina paradgrenar.