helenesj

Det får nog bli vårens theme-song. Första raden är fantastisk. Man kan liksom riktigt känna hur solen går upp över taken på någon liten gata i stan som man virrat runt på i ett nattlångt glädjerus. Med den där känslan att man är oövervinnlig och håller på att spricka av lyckokänslor som inte går att placera någonstans alls utan bara finns där. Samtidigt som framtiden inte känns lika farlig om man tar emot den med öppna armar och ett delat mått allvar, förväntan och lite barnslighet. Precis vad jag behöver medan snön smälter undan och livet här uppe packas ned i några kartonger och flyttas till den där platsen i hjärnan där man bara minns bra saker.