helenesj

Jag vet inte om det kan kallas hemlängtan eftersom jag inte bor där längre, men när jag för någon kväll sedan satt på spårvagnen och tittade igenom mobilbilderna började jag sakna Luleå, rättare sagt min lägenhet. Det där att komma hem och vara hemma och att kunna sitta och titta ut genom fönstret och titta på folk eller snön eller vad som helst. Jag trivdes faktiskt där, hemma hos mig, även om Luleå blev lite för litet till slut.

Och nu satte jag på Jakob Hellman också och det påminner mig så mycket om Gotland. Tidigare idag lyssnade jag även på Leona Lewis "the best you never had" som jag lyssnade på praktiskt taget varje dag när jag gick till skolan i Lindau. Kommer ihåg hur just en textrad fick mig att explodera av känslor precis samtidigt som jag gick över bron och såg bergen spegla sig i sjön. Åh fint. Hade jag haft lite mer tillgångar skulle jag ha åkt dit nu under sommaren. Någon gång ska jag åka tillbaka. Sitta på muren och se ut på solnedgången i sjön. Härligt.

Men den här staden är ganska härlig den också. Snart kommer jag nog sakna att vara här, så jag ska sluta drömma om svunna tider.