helenesj

Idag var jag och Caroline med om en helt riktig spårvagnsolycka. Vi tänkte ta en spårvagn in mot stan och vänta där istället för att vänta där vi var. Så vi hoppade på och åkte i frid och fröjd i den kokheta spårvagnen. Tills den helt plötsligt tvärstannar mitt i en korsning och nästan spårar ur. Vi tänker ungefär såhär: nu har vi kört på någon, nu har vi kört på något, nu har vi krockat, nu har något gått sönder, nu är det något som är riktigt galet. Chauffören säger inte ett smack. Han bara sitter i sitt lilla förarbås. Och alla börjar förskräckt röra sig framåt för att se vad som har hänt. Till slut går föraren ut och kollar läget. Så ingen verkar ha blivit överkörd i alla fall. Men det dröjer säkert tio minuter i den kokheta vagnen innan vi får gå av ens. Och ingen information om vad som har hänt får vi. Utanför möts vi av glassplitter på hela marken och en spårvagn som är mosad framtill. Så, vi har krockat med en bil. Men bilen finns inte kvar... När vi fotat spektaklet (med Carolines kamera) så började vi gå mot stan. Och efter en bit såg vi bilen. Eller det som en gång var en hel bil och som nu var en söndermosad bil. Håhåjaja. Tur att ingen blev allvarligt skadad.

Efteråt kom vi till slut hem till mig. Och så gjorde vi ingenting framför våra datorer och sen köpte vi mat och lagade mat och åt mat på balkongen. Och sen åkte vi till Kirmes och gick runt. Och sen var det helt plötsligt sent igen. Jag som skulle sova.