Murphy's law.
Det känns så typiskt på något vis att just de där gångerna då man har en plan, en tid att passa, en spårvagn att byta till, så kommer inte den spårvagnen man väntar på. Man väntar en minut, tre, sju, tio. När det så är dags för nästa enligt tidtabellen så kommer det en runt hörnet.
När den väl kom skulle jag bara lyckas byta också några hållplatser längre bort och hoppas att jag inte behövde vänta för länge. Det står 5 minuter eller något sådant på tavlan när jag upptäcker att även den andra linjen går dit jag ska. Den stannar till och med närmare mitt slutmål och tar kortare tid på sig att komma dit. Perfekt! Till slut når vi slutstationen och där står jag på en plats som jag efter omgivningen antar ligger utanför stan. Efter en titt på en karta och en extra titt på lappen med vägbeskrivning inser jag att visst var det rätt hållplats, men sen skulle man åka buss också. Det var bara att börja vandra eftersom jag inte visste när nästa buss skulle komma, genom hela stan på kullersten. Jag visste att jag skulle rakt fram och sen lite åt vänster. Väl framme ser jag hur mina kollegor är på väg att gå in utan mig. Huh, ett trotsat rödljus senare hann jag i alla fall fram i tid. Men hade det inte var lite skönt om det bara hade gått precis så som det var tänkt att det skulle gå? Sådär när klockan är åtta på morgonen och man är på väg till en plats man aldrig tidigare besökt?
Det var rättegång nummer 1. I Neuss. Det hände inte så mycket intressant där.
Tillbaka åkte vi bil. Efter att den fått startas upp med hjälp av ett extrabatteri. Det var kö också halva vägen. Men sen kom vi fram och efter lite läsning var det dags för dagens andra rättegång. Den visade sig bli intressant med vittnesförhör där vittnena sa lite olika saker.
Nu är jag helt slut, mest för att jag valde att stanna i den varma sängen istället för att försöka tvinga i mig frukost imorse och därför inte åt något mer än 4 kex innan klockan slog 14.. Som tur är lyckades jag äntligen sova under natten. Det började bli lite irriterande när jag för andra natten i rad inte kunde sova nämligen. Men nu verkar vi komma överens bra igen jag och min kropp.
När den väl kom skulle jag bara lyckas byta också några hållplatser längre bort och hoppas att jag inte behövde vänta för länge. Det står 5 minuter eller något sådant på tavlan när jag upptäcker att även den andra linjen går dit jag ska. Den stannar till och med närmare mitt slutmål och tar kortare tid på sig att komma dit. Perfekt! Till slut når vi slutstationen och där står jag på en plats som jag efter omgivningen antar ligger utanför stan. Efter en titt på en karta och en extra titt på lappen med vägbeskrivning inser jag att visst var det rätt hållplats, men sen skulle man åka buss också. Det var bara att börja vandra eftersom jag inte visste när nästa buss skulle komma, genom hela stan på kullersten. Jag visste att jag skulle rakt fram och sen lite åt vänster. Väl framme ser jag hur mina kollegor är på väg att gå in utan mig. Huh, ett trotsat rödljus senare hann jag i alla fall fram i tid. Men hade det inte var lite skönt om det bara hade gått precis så som det var tänkt att det skulle gå? Sådär när klockan är åtta på morgonen och man är på väg till en plats man aldrig tidigare besökt?
Det var rättegång nummer 1. I Neuss. Det hände inte så mycket intressant där.
Tillbaka åkte vi bil. Efter att den fått startas upp med hjälp av ett extrabatteri. Det var kö också halva vägen. Men sen kom vi fram och efter lite läsning var det dags för dagens andra rättegång. Den visade sig bli intressant med vittnesförhör där vittnena sa lite olika saker.
Nu är jag helt slut, mest för att jag valde att stanna i den varma sängen istället för att försöka tvinga i mig frukost imorse och därför inte åt något mer än 4 kex innan klockan slog 14.. Som tur är lyckades jag äntligen sova under natten. Det började bli lite irriterande när jag för andra natten i rad inte kunde sova nämligen. Men nu verkar vi komma överens bra igen jag och min kropp.
Kommentarer
Trackback
