helenesj

Igår sov Caroline på mitt golv. Inatt sov jag på hennes kökssoffa (kanske aningens skönare faktiskt). Det är mycket nu. Mycket som ska göras och hinnas med och kännas. För när vi väl vaknat från vår sovmorgon så tog vi oss till skolan där vi fick tillbaka praktikrapporterna. Att säga att det gick bra är kanske att överdriva när varenda sida var helt röd med fel. Men det gick bra i förhållande till hur mycket tid jag la ned på att skriva den men även i förhållande till hur alla andras såg ut, det var nämligen ingen av oss som kom därifrån utan papper som såg ut att vara röda från början och inte vita. Nåväl. På väg hem till Caroline gick vi och fick manikyr och rödaste rött lyste våra naglar efteråt. Sen blev det bråttom att hinna fixa mat och pynta och byta om. Redan innan vi var klara kom de första gästerna. Och sen tog det inte slut förrän tidigt imorse. Klockan fyra gav vi oss ut på stan. Det var roligt men kan kanske placera sig bland "inte klokaste beslutet jag någonsin fattat". Sen var det bara att sova halva dagen och vakna upp i bra form inför städningen som väntade. Men först intog vi ett mål mat. Närmare bestämt McDonald's-mat för tredje gången på mindre än ett dygn. Uh. Nu får det vara nog. Är hemma en kort stund för att byta ut gårdagens rökiga kläder till något som förhoppningsvis luktar lite godare, sen blir det en kort shoppingtur, middag och mer kalas?

Imorgon måste jag nog börja ta tag i det här med att packa mina saker, städa mitt rum, tvätta och att kanske till och med börja på presentationen som ska hållas på onsdag. Men bara kanske.

Solen skiner utanför mitt fönster. Praktiken är slut nu. Om en vecka åker jag hem till Sverige. Det är mycket nu. Kanske var det därför som jag drömde mardrömmar hela natten och vaknade upp helt svettig och snurrig i huvudet och i ett allmänt dåligt tillstånd. Usch för mardrömmar alltså.

Sitter och funderar på om jag ska tvätta eller om jag ska ge mig ut på stan nu när solen (nästan) skiner. Igår snöade det nästan hela dagen men nu ser det lika tråkigt ut ute som det gjorde innan. Strunt också.

Det är dags för Düsseldorf att visa sin bästa sida nu. Det kan bli avgörande i frågan om jag kommer åka tillbaka eller inte, alltså hit, inte till Sverige för dit är jag ju redan på väg.

Inga problem alls var det när jag kom till kontoret imorse med det där förbaskade kvittot som blev fel igår. Skönt det.

Nu har jag börjat bocka av saker på listan som ska skrivas innan det är dags att åka hem till Sverige igen. Skönt att få bort så mycket som möjligt innan nästa vecka kan jag känna. Det kommer nog bli stressigt ändå med allt som ska göras. Speciellt eftersom det innefattar mycket byråkrati.

Tog en tur på julmarknaden tidigare. Ganska tråkigt måste jag säga. Men för första gången kändes det rätt härligt att de spelade julmusik. Det kändes liksom som att det nog var dags för jul snart ändå. Så nu har jag satt på julmusik här hemma också. Och snart ska jag ge mig iväg hem till C och göra ännu mer julgodis och pynta hennes lägenhet till på fredag.

Helgen gick i rasande fart. I turordning hände detta:

Fredag: sovmorgon, lektion, matlagning, koka knäck och kola, hem och sova.

Lördag: kolla på skidåkning vid Rhen (tydligen representerade jag och Caroline Sverige i tv, hujedamej), förfrusna fötter, hem och tina och hämta kläder, baka delar till pepparkakshus, laga thai-gryta till middag, äta middag med Caroline och Linn, rycka upp sig från kall-/matkoma, byta om, korka upp vinet, dricka vin med svenka vänner och tyska vänner, leka roliga lekar som fick oss svenskar att framstå som dåliga människor (eller kanske bra beroende på hur man ser det), hoppa iväg ut i natten, få skjuts till klubb, dansa, dansa, dansa lite till, ut och frysa i kylan, bli hämtade med bil, bli körda till McDonald's utanför stan, bli hemkörda, äta hamburgare i Carolines säng klockan halv sex på morgonen , kolla på tyska svaret på "På Spåret" (som bara var en bild på ett tågspår), sova i köket på soffan.

Söndag: vakna och tänka att shit vad dåligt man mår, inse att man sovit bara tre timmar, fortsätter sova, vaknar lagom tidigt/sent, äta alldeles för stor men god frukost i sängen, inte orka flytta på sig, se på dålig tysk tv, gå promenad i regn-/snöstorm, köpa kina-mat, äta middag i sängen, rycka upp sig, baka lussebullar med för lite saffran, åka hem, sova.

Det var det. Sen var det måndag och det blev en himla lång dag. Imorgon är det tisdag och den kommer börja dåligt eftersom tanten på posten bråkade med mig tre gånger idag och var helt omöjlig trots att det var hon som gjorde fel och jag kommer få skit för det imorgon, inte tanten på posten som förtjänar det. Men det är i alla fall dag 1 av de 3 som är kvar nu på praktiken så jag ska väl kunna överleva det med hoppas jag.

Igårkväll kokade jag både kola och knäck hemma hos C. Väldigt juligt. Och lite trist att bara stå och röra och röra. Men det blev gott, i alla fall knäcken. Idag fortsätter vi julbaket med lussebullar och ett pepparkakshus som ska bli en kyrka. Det ska bli spännande. Jag har aldrig byggt ett eget pepparkakshus. Tur att jag får lära mig allt, nästa år kanske jag ger mig på att göra sådana här saker alldeles av mig själv.

I alla fall så skiner solen ute och vädret är enligt sidan jag brukar kolla temperaturen på "heiter", som betyder glad, munter och gladlynt. I vädersammanhang dock klar, vacker, strålande. Det låter ju som ett alldeles förträffligt väder när det är dags att klä sig varmt och ge sig iväg för att titta på skidåkning. Världscupen har kommit till stan så nu ska vi gå och heja på Sverige.

Det snöar och snöar och snöar lite till. Tänk vad trevligt att den kom hit också till slut den där efterlängtade snön. Jag har tagit helg nu. Jag brukar ju göra det på torsdagar eftersom fredagar inte brukar vara speciellt seriösa överhuvudtaget. Imorgon har vi lektion, i tre timmar, det är allt som sker. Nu ska jag göra något vettigt av den här eftermiddagen. Jag har så stökigt i mitt rum att jag faktikst nästan skäms. Så jag ska städa och diska och avsluta med ett besök på IKEA med Caroline. Sen om jag hinner ikväll ska jag dricka lite glögg, inte så mycket för det är så mycket alkohol i den att man blir full bara av att titta på flaskan, och låta kreativiteten flöda.

Och om två veckor flyger jag hem igen. Om en vecka är praktiken slut och sen blir det skola en vecka innan hemfärd. Bitterljuvt att åka måste jag säga. Bland annat för att det är tråkigt att lämna den här staden och folk här men även för att jag då kommer vara ledig på obestämd tid. Alltså arbetslös. Och bostadslös. Jag tror att jag börjar bli lite stressad över den situationen. Sådär så att det gnager lite inombords och istället för att göra något så blir jag paralyserad och kommer ingenstans alls. Dumtelidumt.

Skönt med helg i alla fall! Det var längesen jag kalasade nu så jag hoppas på lite kalas minsann. Och så ska vi baka lussebullar och göra pepparkakshus och en massa annat juligt. Nice.

Planen var att jag skulle fixa något att äta och så skulle jag åka till Caroline när hon kom från flygplatsen och så skulle vi äta tillsammans. Men en timme innan hon skulle landa bestämde jag mig för att åka ut till flygplatsen och överraska henne. Jag kokade ihop lite köttfärssås mitt allra snabbaste men missade ändå tåget jag borde tagit med en minut. Eftersom planet var försenat gjorde det dock ingenting. Och nog blev hon överraskad när jag satt där och väntade.

På tåget tillbaka satt en svensk kille på andra sidan gången. Han skrattade lite åt att Caroline hade smugglat med sig bland annat fyra paket bröd, två påsar chips, två paket pepparkakor, skumtomtar och massvis med lösviktsgodis från Sverige. Haha. Sen funderade vi på vad han gjorde i Düsseldorf för han sa att han var här för att jobba. Jaså, var då? Jo, på operan minsann. Och efter ett tag var Caroline tvungen att fråga "vad gör du på operan?". En inte helt dum fråga kan tyckas. Han svarade att han sjunger där, bland annat, han sjunger lite överallt i världen tydligen. Och Caroline svarar helt utan eftertanke "Nej". Bara så. Nej, inte kan väl du vara operasångare inte. Men jo, det var han minsann (för det har jag googlat nu). "Alla tror att operasångare ska vara tjocka gamla gubbar, men ni har väl sett Malena Ernman? Hon är lite mer känd i Sverige".

Så gick det till när vi träffade en operasångare på pendeltåget i Düsseldorf. Och nu är det måndag och det har snöat hela dagen nästan och är kallt och vintrigt. Jag har legat och vridit mig i värk ända sedan jag kom hem och nu har hela kvällen gått åt till ingenting. Nåväl. Imorgon är det tisdag och det innebär att det bara är sju dagar kvar på praktiken. Snart dags att åka hem till Sverige igen.

Om det är någon som undrar vad jag önskar mig i julklapp är det följande två ting som står högst upp på önskelistan: 1. Jobb 2. Lägenhet.

Årets shoppingfria dag idag läser jag. Inte för mig. I det här landet har vi nämligen en shoppingfri dag i veckan. Det är på självaste vilodagen - söndagen. Då får man inte handla något alls. Om man inte befinner sig på en tågstation eller kanske en flygplats där undantag görs. Kanske rätt skönt ändå om man bara vänjer sig. Jag har inte vant mig än, efter fem månader. Det är inte det att jag vill gå och shoppa kläder och saker, jag vill bara ha chansen att köpa mat om jag vill ha mat. Det är svårt att varje lördag planera vad man vill ha som ska räcka till måndag morgon allra minst. Nu äter jag en väldigt fattig frukost under veckorna för att jag inte får i mig mer så det är kanske inte så svårt ändå för mig att lista ut vad jag ska köpa hem. Men ibland blir man ju sugen på något på söndag eftermiddag, speciellt om man har druckit lite alkohol under lördagen och inte alls kan styra sina smaklökar i rätt riktning - till det som kylen erbjuder.

Nej. Idag ska jag inte ha någon shoppingfri dag. Idag tänkte jag faktiskt shoppa. Det har nämligen varit många shoppingfria dagar de senaste veckorna för min del och det vill jag ändra på.

Och just det. När jag vaknade så snöade det ute. Det har slutat nu igen och man märker det bara om man tittar på taket mitt emot. Men jag gillar det ändå :)

På lunchen igår gick jag in till Altstadt. På vägen passerar man delar av julmarknaden och överallt är det fullt med juldekorationer. Men solen sken nästan, det var väldigt ljust ute och just precis då inte speciellt kallt. Jag hade med andra ord riktigt svårt att förstå att det var precis en månad kvar till jul.

Idag tänkte jag att jag skulle försöka öka på julkänslan. Ute regnade det tyvärr men så plötsligt började det snöa. Va? SNÖ? Verkligen? JAAA! Nej. Såklart inte. Det haglade. Men jag låtsades en liten stund ändå att det snöade och så fortsatte jag min resa till IKEA. Egentligen en ganska dum resa men jag åkte ändå dit. På söndag är det första advent och jag tänkte att lite pepparkakor kan man ju ändå äta. IKEA hade ett brett utbud av pepparkakor till min stora glädje. Och så tänkte jag köpa lite glögg, jag vågar inte riktigt satsa på att tyskarnas glühwein är lika gott. På IKEA säljer de bara glögg med mycket alkohol i, vilket liksom tog bort den mysiga "jag kan dricka en kopp glögg istället för te"-känslan jag hade. Nåväl. Något mer juligt hade de inte. Ingen julmust och ingenting som liknade lussebullar. Så jag köpte lite svenskt godis också och åkte hem igen. Lite nöjd med min resa blev jag ändå, för jag provsmakade en pepparkaka i affären och det var väldigt gott.

På vägen dit läste jag för övrigt ut min bok. "Tillsammans är man mindre ensam" heter den och Anna Gavalda har skrivit den. Den var så bra och jag kände mig helt tom när den helt plötsligt tog slut. Jag har haft den som min "åka spårvagn bok", tror jag har läst kanske fem sidor totalt hemma och resten på resande fot. Mycket bra bok!

Det är så kallt. Jag skulle behöva ha vantar på mig för att få mina händer varma igen. Helst vill jag bara ligga under täcket, dricka te och se på film. Men jag är fullt upptagen med att låtsas att jag gör viktiga saker. Mitt största problem just nu är att jag måste gå ut. Jag som redan fryser. Men jag har lovat att fixa lite grejer till en middag med C imorgon när hon kommer tillbaka från Paris och vad har vi lärt oss om Tyskland? Just det - allt är stängt på söndagar. Jag måste alltså ge mig ut innan affären stänger (vilket den ena visserligen inte gör förrän 24.00 men då vill jag säkert inte heller gå ut). Sen måste jag nog äta middag också eftersom allt jag fått i mig idag har varit fake-M&M's och fisk-kex (tänk typ drinktilltugg).

Senare ikväll ska jag höra hur slutprovet gick på flygskolan. Den där flygrädda personer betalar massvis med pengar och får göra saker tre dagar i rad som jag också vill testa på - trots att jag älskar att flyga och inte är det minsta rädd. En skola som förhoppningsvis botar deras flygrädsla så att man kan flyga iväg på semester till något varmt ställe i framtiden och slipper frysa såhär mycket som jag just nu gör.

Det går verkligen urdåligt det här med att söka jobb. Men det går hursomhelst framåt och inte bakåt!

Men jag sitter och klurar på en grej. Rent statistiskt och typ i verkligheten så lär man ju aldrig få det första jobbet man söker, eller? För i så fall borde man ju spara de jobb man verkligen vill ha till typ inte sist men ändå lite längre bak i ansökningarna? Typ sådär att jag borde vänta tills jag har skickat en sisådär 739 ansökningar innan jag söker jobbet jag verkligen verkligen verkligen vill ha. Fast å andra sidan har jag inte hittat något sådant jobb än, förhoppningsvis har jag gjort det när jag kommer fram till nummer 740 bara...

(Känns som att jag varit ute och festat hela natten lång, trots att jag somnade fortare än fortast igår.)

Idag är jag ledig. Det är fredag och jag är ledig hela dagen och hela helgen. Igår skickade jag in praktikrapporten också så nu behöver jag inte tänka mer på den. Men så igår somnade jag ifrån programmet jag såg på datorn och så vaknade jag vid 05.30 imorse och insåg att datorn fortfarande var igång. Någon timme senare fick jag sms från C som var på väg till Paris. Och sen ett sms från någon jobbsökarsida som jag registrerat mig på för hundra år sedan och så ytterligare ett sms. Med andra ord sov jag inte alls så bra som jag hade önskat på min lediga morgon.  Dessutom är jag helt mosig i skallen eftersom jag drömt så mycket och så konstigt inatt, kan inte skilja på dröm och verklighet. Så kan det gå. Jag ligger ju fortfarande i sängen så det är inte synd om mig. Såg nyss ett avsnitt av Grey's och då börjar man ju fundera över livet man lever. Tur att jag ska städa upp här hemma nu och sen sätta mig och faktiskt på riktigt den här gången söka jobb, göra upp planer för framtiden. Så svårt kan det faktiskt inte vara. Det är väl för tusan bara att göra't!

Kan inte förstå att det redan är onsdag. Jag är kvar i måndags-mode. Allt känns grått och trist och jobbigt. Det kan faktiskt bero på vädret. Tror regnet och mörkret påverkat mig mer än vad jag velat tro. Eftersom det varit relativt lite att göra under veckan har jag unnat mig sovmorgon varje dag. Skönt. Men nu måste jag sätta fart hela vägen fram till helgen för att få iväg praktikrapport och jobbansökningar. På fredag är vi lediga, en dag som jag tacksamt välkomnar.

London i helgen var himla trevligt. Eftersom jag varit där innan blev det ingen sightseeing. När vi väl träffats på flygplatsen och väntat på en försenad buss kom vi till slut fram till stan där det trots den sena timmen var sjukt mycket folk. Sen åt vi falafel och gav oss av mot huset där vi skulle sova. Eftersom hon vi bodde hos inte var hemma hade hon knytit fast nyckeln i en påse utanför huset, kanske inte helt smart men ingen hade snott den och till slut hittade vi den också. Sen var det mest bara att sova. På lördagen tog vi oss iväg till Maidstone där vi mötte upp en gammal vän. Jag har funderat och funderat och tror att det var väldigt väldigt många år sedan jag träffade honom senast. Vi kollade runt lite och åt sedan lunch på en pub innan vi båda två somnade på tåget på väg tillbaka till London. Tillbaka i stan letade vi upp en affär. En amerikansk sådan som bara finns på ett fåtal ställen i Europa. Jag förstod inte riktigt grejen, visst var kläderna mjuka som jag vet inte vad och fina var dem också men det står folk i kö HELA DAGARNA för att komma in överhuvudtaget. Sen var det kö i säkert en timme för att få betala. Det var inte bara där det var kaos dock. Det tog flera timmar att bara ta sig hem igen eftersom det var så mycket folk överallt. Jag har aldrig sett så mycket folk innan! Visst är London en stor stad men jag är rätt säker på att 90 % av alla var turister (visserligen utspelade sig detta kaos vid Picadilly Circus så det var kanske inte så konstigt). Nåväl. Vi köpte med oss vin som vi drack medan vi bytte om och snyggade till oss. Sen drack vi lite mer vin några trappor upp innan vi åt en mindre middag och sen dansade en massa. Söndagen var på grund av vinet ganska seg. Men vi gick i ösregnet en väldigt lång promenad genom Notting Hill och bort till Kensington. Där glömde jag mina vantar i en affär så sen frös jag lite mer än vad jag redan gjorde resten av dagen. Efter att jag hämtat upp väskan hoppade vi på en buss som skulle ta oss till stationen så att jag kunde åka till flygplatsen. Haha. Bussen stod stilla mest hela tiden. När vi väl kom fram var det bara för mig att hoppa på Express-tåget för att överhuvudtaget komma i tid till flyget. Och herregud, återigen, SÅ MYCKET FOLK! Det var proppfullt. Varje gång jag åker Arlanda Express är det nästintill tomt men det här tåget var så fullt att folk fick stå/sitta på golvet. Nåväl. Jag sov hela vägen hem sen och frös.

London kan sammanfattas med: fina hus!, mycket folk! grått väder! och en fin stad bakom alla människor!

Blev ett brutalt uppvaknande imorse men sen lugnade jag ned mig och såg ett avsnitt av Grey's innan det var dags för ett besök på Messe. Jag tyckte det var sjukt intressant och jag tänkte många gånger att där skulle jag minsann vilja jobba eller i alla fall på en mässa. Fast det fanns ju såklart några dåliga saker också.

Nu är jag helt slut. Tror det beror på vädret. Det blåser storm ute så hela hjärnan blåser runt i tomrummet i mitt huvud och skapar oreda. Egentligen borde jag skynda mig lite nu och packa en väska och städa mitt rum. Borde jag. Men jag har svårt att börja eftersom jag är så trött. Ska nog belöna mig själv med en powernap innan jag åker om jag hinner det (och ställa tio olika alarm så att jag är säker på att jag vaknar och inte missar mitt plan).

That's it. Nu ska jag försöka ställa om till engelska i det snurriga huvudet också. Häromdagen frågade någon mig något på engelska och jag kunde inte komma på ett enda ord att svara så jag pekade bara på min dataskärm och pratade på tyska. Snurrpanna.

Nåja. Kommer tillbaka på söndag efter att jag sett London!

Ett par timmar och sju sidor text senare (en sida kvar bara, en sida kvar!) åkte jag hem och åt upp resterna av pizzan som jag och C gjorde igår. Vet inte om det var helt nyttigt att inte äta från frukost till sent på eftermiddagen men så blev det. Nu mår jag illa. Verkligen på riktigt megamycket mår jag illa. Och ju mer man tänker på det, desto värre blir det såklart. Så jag ska försöka sluta tänka på det. Jag ska istället bädda ned mig i sängen, ta en powernap och hoppas att jag mår bättre efteråt.

Igår såg jag det sista avsnittet som hittills går att streama av serien jag sett 20 avsnitt av den senaste veckan. Det har varit lite svårt att koncentrera sig på annat. Saker av vikt har lämnats åt sidan.

Nu däremot spenderar jag eftermiddagen på Starbucks (faktiskt, kan de inte bara öppna i Sverige också, jag känner nu att jag faktiskt vill det). Det regnar ute men jag sitter här i en fåtölj och dricker varmt te och skriver på min praktikrapport med bra musik i öronen. Det är konstigt det där hur mycket lättare det går att koncentrera sig när man inte är hemma. Jag har inte hållit på länge men redan fått ned hur mycket text som helst. Sa jag att det är på tyska också? Jag känner mig ruskigt nöjd med mig själv. Ska försöka göra klart den där texten nu, minst åtta sidor text ska det vara, och sen ska jag återigen försöka mig på att söka jobb. Kanske går också det lättare när jag sitter här och inte hemma där så mycket annat lockar? Hoppas det för det är bannemej allt annat än roligt att söka jobb, speciellt när det inte finns några att söka.

Dags att fortsätta.

Alla bara pratar om snö. Jag blir lite avundsjuk. Inte så mycket att jag skulle vilja gå ut och bli blöt och kall och snöig utan mer nu när jag sitter inne framför datorn med helsikesuppgiften att söka jobb och värmen äntligen är igång i lägenheten och jag kanske trots allt skulle fixa en kopp te för att skjuta upp det omöjliga en stund till. Hur som helst, här är det ingen snö i sikte och det är ganska skönt ändå. Ska möta och C senare och gå en promenad innan vi gör pizza till middag. Sämre kan man ha det.

Det kanske inte är så konstigt. Det där att det tar ett tag innan man känner sig hemma på en ny plats. Visserligen har jag känt det för Düsseldorf redan tidigare. Men idag gick jag till tågstationen i något som liknade solsken. Sen hoppade jag på tåget och åkte mot Bilk. I öronen spelades återigen musik från min iPod. Låtar som jag känner igen så väl att de är som en del av mig. Åker förbi en massa hus som kanske inte är de vackraste på denna jord, hus som det nästan skriker Tyskland om. Och mitt i allt detta känner jag mig hemma på det där tåget i den här staden. En känsla som är svår att förklara men som trots allt är väldigt härlig.

Att sen ha spenderat dagen med härliga människor gör inte saken värre. Vi avslutade allt mathandlade som dagen bestod av med att laga Quiche (eller ost- och skinkpaj som jag skulle kallat det) med en stor sallad och så låg vi på en filt på golvet och såg på film. Härligt i överflöd.

Imorgon är det söndag igen och då ska jag äta en riktigt god frukost och sen ska jag göra vettiga saker (alltså tråkiga saker) och njuta av den lediga dagen. Jag ser en seg vecka framför mig, men som tur är avslutas den med ett besök i London så jag ska nog stå ut :)

Idag har vi varit i Köln med skolan. Vi tittade snabbt in i Domen som faktiskt inte var så häftig som jag hade väntat mig. Sen fick vi en guidad tur genom NS-Dokuzentrum. Ett tidigare Gestapo-fängelse och numer även ett museum. Vår guide var jätteduktig men hon var så snabb att man inte riktigt hann titta på allt som var intressant. Efter all ny kunskap om kriget som inte ens går att begripa om man försöker sitt mesta gick vi och åt lunch och sen tog vi en tur på stan innan vi åkte hem med en S-bahn. Det är som att åka pendeltåg och linjen går genom Kölns alla hemska förorter som man önskar att ingen behövde bo i. En timme senare var vi tillbaka på bekant mark i Düsseldorf och nu är jag helt slut igen, så typiskt.

Satt precis och och funderade. Det är ju inte så många veckor kvar här. Och nästa helg ska jag åka till London. När vi bokade resan kändes det som att det var hundra år kvar och nu är det snart dags. Ska bli skitkul. Att se London ännu en gång och även denna gång med Lisen. Att dessutom få spendera mer än bara någon timme med henne är ju också ett plus, det händer inte ofta nuförtiden.