helenesj

Nuförtiden kan man ta med sig internet överallt. Det finns trådlösa modem man kan ta med sig och så finns det mobiltelefoner som man kan surfa på. Jag tycker att det gått lite för långt det här. Finns det någon anledning att sitta på pendeltåget och surfa? Eller att åka på semester och hela tiden uppdatera sin status på facebook? Kan man inte vara utan internet ens på semestern eller på väg hem från jobbet/skolan? Jag låter som en pensionär tror jag, men det här gör mig lite galen innerst inne.

Så var det med det. Annat är det att vara ledig. Eller att låtsas att man är ledig. Det känns ganska bra på något sätt.

Julen är över. Det måste man få säga nu. Även om julen håller på till påsk eller vad man nu säger. Men även om julen är slut så kom det ett paket med posten idag (och jag har till och med hunnit sluta jobba). En nätverkskabel var det som kom. Tänka sig va? Jag vet inte hur länge min har varit trasig utan att jag har tagit tag i det och så kom det en på posten. Tack tack!

Snart är det ett nytt år. Och nya möjligheter. Dags att sluta lalla runt i skolan också. Men först blir det en sista termin i Luleå med tentor och en uppsats som ska lämnas in. Det finns mycket att göra med andra ord på det korta lilla jullovet som äntligen infunnit sig.

Snön har slagit till mot Stockholm. Det började redan i tisdag tror jag (det är svårt att hålla koll på dagarna). Det var vitt och fint och prognosen löd att snön kanske faktiskt skulle stanna kvar hela dagen och inte smälta. Vilka nyheter va? Sånt händer ju aldrig i Stockholm. Snön låg kvar och nu har det snöat konstant i flera dagar. Det har inte bara snöat, det har varit snöstorm.

När jag åkte hem från jobbet imorse blåste det storm ute. Alla stod i sina tunna jackor och skor utan mössa och vantar. Jag tänkte att det var korkat av mig att lämna mina varma kläder i norr. Mina varma stövlar hade ju varit helt perfekta i det här vädret, om jag bara visste att det skulle komma snö. Men så när alla står där och fryser som mest så drar jag upp luvan på jackan, stoppar händerna i fickorna och tänker inte mer på det. För jag är ju varm. Jag kan ju det här. Jag bor ju för tusan i norrland. Inte norraste norr men i norr. Några minusgrader och lite snö gör ingen skillnad för mig för jag har lärt mig att klä mig varmt. Det tänker jag framförallt på när jag tittar på mina tunna röda vantar. Jag fick dem av Lisen för bra många år sedan. På den tiden använde jag nämligen inte vantar. Vilken idiot jag var då. Nu går jag inte utanför dörren utan ett par vantar så länge medeltemperaturen är under tio grader (nu tog jag kanske i...).

Nåväl. Snöstorm är det. Jag väntar på lillebror och middagen (eller frukosten). Det är stopp i tågtrafiken. Kan man säga. Det är stopp överallt. Igår åkte jag en buss som inte hade några fungerande bromsar. Haha.

Back to work. Det visade sig bli en ännu värre mardröm än vad jag hade kunnat tro. De vill att vi ska stå upp i sju timmar och sortera post. Varje natt. Det borde vara något slags arbetsmiljöbrott. Och två stycken av dem jag jobbade med i somras hade turen att få slinka in på vår gamla avdelning där ingen säger åt en vad man ska göra och där det finns sköna stolar, musik att lyssna på och galet mycket tjatter och skratt. Somliga har tur, andra inte. Nåväl.  Vi fick gå en timme tidigare i alla fall. Imorse var det snöstorm när jag gick hem. Skönt i alla fall att det går fort att ta sig hem. Riktigt skönt. Jag såg en kille halka innan jag hann från jobbet, den bilden och ljudet när han slår huvudet i marken riktigt ordentligt har etsat sig fast i minnet. Jag mår dåligt av det och har fått sympati-huvudvärk. Han klarade sig tror jag, det var i alla fall någon som tog hand om honom.

Nu ska jag slutspurta på uppsatsen. Såg att betyget på D-kursen hade kommit. Det ser bra ut kan jag säga. Mycket bra.

Jag har både tagit lätt på det här med uppsatsen och faktiskt haft otur med böckerna och faktiskt, FAKTISKT, skrivit halva min uppsats utifrån fyra tegelstenstunga böcker på akademisk tyska. Så kanske är det inte helt konstigt att det är lördagkväll och jag ligger i sängen och skriver på min uppsats som ska in i veckan (möjligen den delen att jag ligger i sängen, den delen är kanske konstig). Jag är så fruktansvärt trött idag. Jag orkar knappt hålla ögonen öppna och nu ska jag formulera den viktigaste delen på uppsatsen. Det kommer gå galant. Imorgon ska jag börja jobba. Därför borde jag ju faktiskt vända på dygnet nu. Jag borde vara uppe halva natten och sova hela dagen imorgon. Men jag sover i vardagsrummet och kommer inte kunna sova hela dagen ändå. Imorgon ska jag plugga, plugga, plugga, sen ska jag ta en tupplur på eftermiddagen och slutligen ska jag åka till jobbet och där ska jag läsa min uppsats tills ögonen blöder på alla mina raster. Alla tre typ. Mina co-workers kommer undra om jag är dum i huvudet. Jag kommer undra detsamma om dem. Haha. Jag kommer antagligen också ha större befogenhet att undra. Så är det när man jobbar jul på ett av Sveriges största företag (flest anställda år 2007 åtminstone).

Nu ska jag sätta igång. Jag har som mål att skriva två sidor kvalitetstext innan jag somnar. Jag kommer nog kanske få vara vaken hela natten ändå.

Efter fyra års studier kan man glömma bort att man kanske inte kunde så mycket från början. Därför blir jag glad när jag får ett sms där det står "Vad är praxis?". Eftersom jag lärde mig det svaret första dagen i skolan (antagligen på Gotland, men kanske redan på gymnasiet) så inser jag att jag måste ha lärt mig en hel del sen dess. Och jag inser att det kanske inte är en självklar kunskap. Det trodde nämligen jag. Att alla visste vad praxis var.

Idag flög vi söderut. Och jag däckade så fort jag kom hem. Jag var hemma vid tio och sov till ett. Det var riktigt skönt. Nu blir det lunch och sen dags för plugg. För jag måste ju lösa de där väldans viktiga frågorna till slut. De där frågorna om vad som händer när köparen levererar en vara som är trasig. Det är livsviktig information. Så känns det idag. Som om motivationen befinner sig på andra sidan jorden!

Jag tänkte att jag skulle ordna allt hemma innan jag satte mig ned för att plugga. På så vis behöver jag inte störas av något när jag väl kommit igång med pluggandet. Resultatet är att tvätten är undanhängd, lägenheten städad, väskan färdigpackad och jag uttråkad. För jag orkar inte sätta mig och plugga nu. Jag har läst igenom uppsatsen och tänker att jag behöver lite mer distans till allt jag skrivit innan jag kan ta tag i jämförelsen. Nu återstår endast ekonomin. Jag vet att jag behöver plugga på den. Men just nu lockar istället matlagning, en riktigt varm och lång dusch och sen filmtittande från liggande läge i sängen. Jag har fortfarande ont i huvudet och orkar inte ta ut mig med en massa "onödigt". Lisa uttalade de förbjudna orden tidigare idag, "du kanske håller på att bli sjuk, det är dags för det nu när du ska hem", ungefär så sa hon. Förresten ska jag gå upp klockan fem imorgon, allt för att få flyga söderut tillsammans med någon istället för att göra det ensam.

Det är så fruktansvärt drygt att vakna med huvudvärk. Speciellt när man somnade med huvudvärk också. Fast det gör liksom inte riktigt ont ens. Det snurrar mest och känns konstigt. Jag ska knapra piller nu och se om det blir bättre. Annars kommer den här dagen gå till historien som den mest värdelösa på hela året. Ungefär. Fast kanske inte eftersom jag redan har hunnit tvätta och klockan är faktiskt bara halv tio. Men jag skulle behöva plugga och jag skulle behöva städa.

För imorgon. Imorgon åker jag till Stockholm. Och jag återvänder inte hit förrän om en månad. En hel månad. Plus en dag kanske. När jag kommer tillbaka kommer jag till och med vara ett år äldre än vad jag är nu. Och det kommer vara sista gången jag åker tillbaka hit efter ett "jullov". Så kan det gå. Fyra år senare.

Nej, nu ska det knapras värktabletter. Sen blir det en tur till skolan för lite fika och sen hoppas jag att jag mår tillräckligt bra för att få något vettigt gjort!

Det är nästan 24 grader varmt här hos mig. Det har det nog inte varit sedan det var sommar. Men jag råkade lämna ugnen på i flera timmar (med flit, för att jag ville att det skulle bli varmt) och så har jag haft massvis med värmeljus tända hela kvällen. Just nu har jag ont i huvudet och mår illa. Jag undrar om det är dåligt med syre härinne. Det känns nästan så. Som att jag inte riktigt orkar tänka klart. Och därför struntade jag i att fortsätta med uppsatsen. Nu ska jag istället äta pepparkakor och se på film. Bara för att jag kan. Och för att det är söndag och andra advent och kanske mest för att jag vill. Och kanske för att jag vill glömma bort att jag måste upp tidigt imorgon och skriva, skriva, skriva på uppsatsen. Allt för att jag ska åka hem snart. Och för att det finns något sorts inlämningsdatum på uppsatsen kanske.

Den allra största anledningen till att jag ska ta vara på den här söndagkvällen är att jag om en vecka vid ungefär den här tidpunkten kommer jobba första natten av många. Hujedamej. Nu ska jag verkligen njuta av den här kvällen.

Jag håller på att förgås. Min kropp har gått och blivit allergisk mot vintern, det är min gissning. Det spelar ingen roll hur mycket jag skämmer bort den med hudkräm, den blir bara mer och mer ond mot mig. Mitt sista hopp är att det blir bättre när jag åker söderut. Det kliar så mycket på mina händer att jag skulle behöva sitta på dem för att inte klia dem sönder och samman.

Tänkte att jag skulle vara duktig nu och skriva på uppsatsen. Jag trodde mig ha funnit svaret på min fråga i fredags. Men som vanligt så har jag inte riktig koll på vem som är borgenär och vem som är gäldenär. Speciellt inte på tyska. Så nu tror jag att svaret finns bland stjärnorna igen. Hoppas jag kommer på det. Annars blir det ekonomi resten av dagen. Något ska man väl roa sig med på en söndag också.

Igår förresten var det finmiddag. Vår traditionella middag såhär innan jul (en tradition som började förra året...). Tanken var sedan att vi skulle fortsätta vidare när natten närmade sig. Istället höll vi på att somna båda två och avslutade kvällen på var sitt håll framför tv:n. Jag somnade fortare än jag somnat på fler veckor. Det var skönt. Och det var skönt att vakna idag utan att vara bakfull.

Jag lever min dröm.. Kanske inte just nu.

I paniksituationer kan det vara lätt att bli handlingsförlamad. Det blev jag idag. Allt var frid och fröjd och ingenting var svårt tills jag var klar med det där avsnittet jag höll på att skriva om i uppsatsen och var tvungen att ta tag i det avsnittet som jag har skjutit upp för att jag inte kan lösa det. Då bestämde vi oss för att gå hem från skolan. Innan lunch. Typiskt dålig idé.

Hemma la jag mig i sängen och såg på tv. Tills jag blev tvungen att packa upp datorn för att både lillebror och mamma ringde och ville veta hur de skulle åka till olika platser i Stockholm. Jag, 100 mil bort, fick ordna färdplaner åt båda. Sen satte jag mig med ekonomin bara för att glömma bort uppsatsen en stund. Handlingsförlamning not so much. Så länge jag förstår ekonomin tycker jag faktiskt att det är ganska avkopplande att sitta och skriva om det. För jag slipper liksom tänka på annat.

Lisa skrattade åt mig.

- Jag får panik på min uppsats. Så jag satte mig med ekonomin.
- Hahaha.
- Det är inte roligt alls faktiskt just nu. Sluta skratta åt mig.
- Men jag tycker att du är gullig som sätter dig med ekonomin när du har panik, istället för att bara bädda ner dig och inte tänka på något.
- Haha, det gjorde jag först.

Men nu dricker jag öl istället. Lite öl kan väl lindra vilken uppsatsångest som helst. I alla fall hela vägen fram till måndag när jag sitter där i skolan igen och undrar varför jag inte pluggade någonting alls på hela helgen och istället måste göra allt på måndag och tisdag. För sen. Sen åker jag till Stockholm!

Jag trasslar runt med tre språk under mitt uppsatsskrivande. Egentligen kanske till och med fyra, trots att jag inte kan så många språk.

Först läser jag en text på tyska, antingen ur en bok eller direkt från lagen. För att reda ut de första frågetecknen översätter jag den sedan i googles översättningsmakapär. Då kan det bli allt från korrekta till väldigt lusta meningar. För att reda ut eller trassla in mig ytterligare översätter jag samma text (fortfarande på tyska) till engelska i en annan översättningsmakapär. När det är riktigt krångligt översätter jag den engelska texten till svenska. Då kan det hända att allt blir väldigt snurrigt. Till slut rycker jag upp mig och läser texten på tyska igen, sedan på svenska och till slut på engelska. Är det något ord som fortfarande är krångligt letar jag efter en engelsk översättning på min superba internetsida där det går att översätta de flesta tyska ord/meningar till engelska. För att ytterligare klargöra ordet gör jag samma sak på en annan sida där jag översätter det till svenska, men den ordlistan är så dålig så 8 ord av 10 finns inte med. Så då får jag leta i en riktig ordbok. Slutligen översätter jag det engelska ordet till svenska på en tjänst som är långtifrån klockren.

So far so good. Antagligen har jag nu hunnit med att förstå det mesta av texten och är alltså redo att skriva ned betydelsen i min uppsats. Då krävs det där lilla extra-språket, det där fjärde språket. Det innebär att jag måste komma på alla fina juridiska termer och skriva sådär extra fint och nogrannt och inte som jag gör här. Då kan det hända att jag frågar mig själv "vad heter den där principen att avtal ska hållas egentligen?". Kanske kommer jag på det, förhoppningsvis eftersom det är det första man lär sig. I annat fall frågar jag min kompanjon. Just den frågan var jag tvungen att få hjälp med under en dag när hjärnsläppet var totalt. Svaret är såklart pacta sunt servanda (vilket ger mig ännu ett språk att handskas med).

När jag kommer hem efter att ha skrivit på uppsatsen en hel dag sätter jag mig och pluggar ekonomi. Där är boken på engelska. Bara för att snurra till det lite ytterligare så är föreläsningsmaterialet (föreläsningarna som jag inte går på, men det gjorde jag förut så jag har lite anteckningar därifrån) på svenska. Så då måste jag lära mig den svenska betydelsen av alla konstiga ekonomiska uttryck. När jag redan lärt mig dem på engelska.

Hujedamej. Ibland tror jag att jag har tagit vatten över huvudet. Men å andra sidan så närmar sig uppsatsen sitt slut (eller så närmar sig deadline) så snart är det över. Vårterminen ska jag spendera med riktiga kurser. Föreläsningar och övningspass och, just det, en massa distanskurser...