helenesj

Den här dagen började så bra. Så fick jag min telefon och såg fram emot att leka med den. Men nähe. SIM-kortet funkar inte. Jag gjorde bedömningen att det var gammalt. För det är det. Ringde till Comviq. Rena rama snicksnackarna var det som jobbade där. Först skulle de prompt ha ett nummer som stod på SIM-kortet. Som jag använde för att ringa. Så jag fick lägga på. Plocka ur SIM-kortet, skriva upp numret och ringa tillbaka. Då fick jag prata med en annan snicksnackare än den första. Hon pratade på om så mycket konstigt att jag höll på att slå henne. Tur för henne att hon var i telefonen bara. En massa konstiga frågor skulle hon ställa också. För att kolla om jag hade kortet. Kan tyckas vettigt. Men ändå. Och till slut ville hon ha ett alternativt nummer. Ett nummer dem kunde ringa om de behövde. Haha. Jag har inget annat nummer.

Allt detta innebär att jag har en ny telefon som jag inte kommer kunna använda på flera dagar. Jag kommer även ha ett SIM-kort som inte går att använda. Jag kommer vara telefonlös hela helgen troligen. Om de inte får för sig att skicka kortet efter helgen, men då kommer det verkligen dröja innan jag kan använda den nya telefonen. Pengar kostade det också det där kortet.

Samtalet avslutades med att hon snickelisnackade om något abonnemang som jag ändå inte ville ha och flera gånger sa "ja men då får du ha en fortsatt trevlig dag om du inte har några frågor". Det var nog hennes första dag på jobbet. Hon verkade inte helt varm i kläderna.

Åh. Det var en sån bra dag. Och så har de flyttat på morgondagens föreläsning till ett datum när jag inte kommer vara här ens. Suck. Nu ska jag lägga mig på sängen och gråta bort sorgerna framför tv:n.

När man tar sig upp ur sängen och iväg till tvättstugan innan klockan sju på morgonen, då får det gärna vara lite varmare än -30 ute. Gärna. Tur i oturen så vaknar man ju ändå upp ordentligt när man kommer ut. Och solen skiner faktiskt! Wunderschön.

Dags att ta tag i allt som glömdes bort igår när jag sov hela dagen. Jag gjorde det på riktigt, hela dagen sov jag utan att ens vakna till någongång. Huvudet känns fortfarande inte helt hundra. Men det är väl lika bra att trotsa det så länge det går!

Jag sov tills jag vaknade idag. Ändå vaknade jag upp med huvudvärk. Och det är inte bara hjärnan som gör ont det är ögonen och allt. Jag orkar knappt titta. Ögonen är grusiga. Halsen tjock av slem. Om jag nu ändå ska åka på någon förkylning, kan det inte bara slå till på en gång då? Måste det hålla på såhär och bråka innan?

Upptäckte även att jag har missat en bok jag måste ha på en kurs. MÅSTE ha. Kursen går liksom ut på att jag ska läsa texterna i boken. Jag kommer inte hinna få den innan första uppgiften ska in. Så jag får väl helt enkelt hitta på lite. Trots att frågorna ska besvaras utifrån hur saker och ting står i texten. Jippie.

Först ska jag ta någon slags värktablett och sen ska jag dra ned mina mörka rullgardiner och försöka sova bort allt det onda en stund.

Jag önskar att jag kunde vara lika produktiv när det gäller saker som inte har med skolan att göra. Jag skulle behöva göra tusen saker och snart kommer tiden vara knapp. Mest av allt behöver jag skriva ett CV. Eller två kanske. (Sen skulle jag behöva söka jobb). Jag måste ha ett på engelska också, ett CV alltså. Det engelska språket känns fortfarande lika olustigt som på högstadiet dock. När jag måste använda det. I alla andra sammanhang är det ett bra språk. Jag hade faktiskt hellre skrivit ett CV på tyska. Men det är ju å andra sidan bara jag som har såna konstiga saker för mig. Har suttit och skrivit en uppgift till tyskan i skolan både igår och idag. Passade på att samla ihop de bästa ord- och grammatikböckerna när jag väl var där. Det är alltid bra med all möjlig hjälp. Och varenda en som sett de där böckerna har undrat om jag är dum i huvudet. Förutom de som redan vet att det är precis så det är.

Saker att göra alltså. Ändå sitter jag här och är uttråkad mer än någonsin. Om en halvtimme börjar skidskyttet, men det lär väl inte bli något spännande den här gången heller. Har precis läst min bok i en timme. Och så är jag uttråkad. Trots att jag skulle kunna diska, göra klart någon skoluppgift, ta reda på saker jag behöver ha reda på och så vidare.

Det går dåligt nu för Sverige. Vädermässigt. Inga tåg går. Sverige är lamslaget på grund av vädret. Det får en att känna sig lite missnöjd kanske. Men ingenting av det där påverkar mig. Jag åker ingenstans med tåg, jag åker ingenstans heller för den delen. Det har till och med varit soligt här hela helgen. Kallt men soligt. Det enda som skulle kunna få mig att störa mig på det där med tågkaos är om min telefon inte behagar komma senast på torsdag.

Ska försöka mig på att lösa den teoretiska delen av förra veckans grammatikuppgift. Istället för att sitta här och gnälla.

Huja.

Nu har jag suttit i två timmar och diskuterat grupparbetet. Till slut kom vi fram till något vi kunde enas om. Skönt att det är klart nu. För den här gången.

Och i all upprymdhet som infann sig när jag stressade ned ett domslut på en halvtimme klickade jag helt enkelt iväg en order på en ny mobil också. Nu är det gjort. Det går alltid att ändra sig försöker jag intala mig själv. Jag tycker inte om att göra av med pengar. Speciellt inte dagarna innan nästa påfyllning kommer. Hoppas jag blir nöjd. Hoppas hoppas hoppas.

Just nu ska jag dock fixa mat och sen slänga mig på sängen och läsa min bok tills all bra tv börjar!

Kan man vara mer omotiverad än när man sitter och pluggar på en söndag? Övningarna känns som något jag kunde gjort på högstadiet och det enda vettiga, testet, vill jag inte göra för att då är helt plötsligt uppgifterna på infödingnivå. Ungefär. Jag väntar ut dagen. Om två timmar ska vi skriva klart inlämningen på EU-rätten. Sen är det över för den här veckan. Ledigt. Och eftersom vi har fått nya kanaler kan jag se favoritserien ikväll. Skönt att ha något att se fram emot när tiden verkar stå still.

Det har varit en riktigt bra dag. Sovmorgon som hör helgen till, mumsig frukost, bra bok, lugn och skön dag. Sen tog jag en tur till affären när kvällen var kommen för att köpa lite proviant till kvällen. Jag åkte buss med bra musik i öronen och njöt av det på något vis. Det där att sitta på en buss och lyssna på musik och bara ägna sig åt tankarna som dyker upp i huvudet.

Väl hemma blev det god middag. Lisa kom över och så såg vi på OS, melodifestivalen och OS igen. Samtidigt åt vi massor med onyttigheter.

Och så avslutas allt med ett OS-GULD och ett OS-BRONS! Härligt!

Nu ska jag försöka sova. Imorgon blir det plugg från morgon till kväll. Precis sådär som söndagar inte ska spenderas.

I flera veckor har jag tänkt att jag ska köpa hem Ipren. Men när jag väl har varit i närheten av en ask har det aldrig varit riktigt rätt tillfälle. Imorse vaknade jag dock upp och hade väldigt ont i nacken. Och det blir liksom inte bättre trots att jag sovit ända sedan jag kom hem från skolan vid lunchtid. Jag skulle behöva en Ipren. Och egentligen är inte det heller något problem för jag har värktabletter hemma, bara ingen som jag vill äta. Så jag tänker ligga i sängen och vara ynklig resten av dagen och kvällen också. Men först ska jag nog försöka laga lite mat. Nästa gång jag kommer i närheten av ett paket Ipren så ska jag köpa det. Det lovar jag mig själv här och nu.

Snart kommer jag bli förkyld också. Folk snörvlar och hostar och nyser vart man än går nuförtiden. Jag bara väntar på min tur.

Men nu är det slut på gnället.

(Jag saknar Stockholm. För att jag tror att solen skiner där som den gör här. Men det är jag rätt säker på att den inte gör och jag är ännu mer säker på att snön som kommit inte ligger lika fin och gnistrande vit som den gör här. Stockholm får vänta.)

Det är möjligen så att det är vinter fortfarande. Snö överallt och 20 minus mer som regel än undantag. Men när man går till skolan tidigt på morgonen märker man att mörkret har ersatts med ljus. Och när jag sätter mig här och det känns som om jag har 40-graders feber så inser jag att det snart är vår ändå. Det kanske inte är så tydligt därute. Men inne märks det mer och mer för varje dag. För varje år blir min lägenhet som en bastu när solen kommer över hustaken och skiner rätt in hos mig. Det går från kallt till varmt på bara någon minut. Riktigt varmt blir det. När man väl kommer hem från skolan en eftermiddag är luften så tjock att det knappt går att andas.

Snart är den tiden kommen. Våren. Och sommaren. Och resten av livet.

I brist på annat att göra läste jag även ut Flyga drake imorse. Den kvalar utan problem in på topp 10. Kanske topp 5, men jag vågar inte lova något.

När jag tänker tillbaka på dagen som precis utspelat sig tänker jag ingenting bra.

Men.

Solen sken imorse när vi gick till skolan.
Det är för övrigt ljust numer när man går upp tidigt.
Jag fick mycket gjort i skolan.
Allt som sades på beskattningsrätten förstod jag.
Man fick gratis semlor till lunchen (en liten liten en gick ned trots allt).
Det har skrattats en hel del.

Egentligen har det mesta gått bra idag. Men min kropp håller inte med. Speciellt inte min mage. Det är som att den fortfarande straffar mig för den där alkoholen jag hällde i mig i helgen. Eller kanske all mjölk. Eller all grädde på semlan. Vad det än är önskar jag att min mage kunde sluta störa mig. Jag får inte ens i mig någon middag. För jag känner mig proppmätt.

Nu är det tänkt att vi ska ha någon slags chatt-sammankomst om grupparbetet (grupparbete på distans är ingen hit). Det är tänkt så. Jag har skrivit massvis med saker men det känns ändå som att jag inte har något att komma med. För det där med EU-rätt har inte satt sig på hjärnan på samma sätt som beskattningsrätten. Jag hör nog hemma på Skatteverket trots allt. Där ska jag sitta och räkna skatter. Så kommer det bli.

Det blev bubbel, god mat, mycket skratt, mycket vin och mycket annat i helgen. Jag vet i alla fall vad jag gjorde precis hela söndagen. Jag varvade sömn med OS-tittande och mer sömn med illamående och så lite mer OS och slutligen lite mer sömn. Synd att det var en så tråkig OS-dag. Inte alls som denna.

Eftersom min vän spenderade söndagen på samma sätt och båda fått ont i kroppen av att ligga stilla blev det en sushi-lunch på stan idag. Den bjöd på överraskningar må jag säga. Sen kom vi hem och dagen har bara försvunnit. Imorgon ska jag vara duktig och plugga riktigt ordentligt. Från åtta till fem.

Nåväl.

OS-GULD till Kalla i alla fall. Det var väl för väl att det gick bra någongång. Kul.

Tålamod är ingen egenskap för mig. Om det finns kurser för hur man bättrar på sitt tålamod så borde jag gå en sådan.

Jag hittade en gammal kortlek i en låda idag. Det är en Viking Line kortlek. Inte den senaste designen men inte heller den äldsta. Jag fylldes av nostalgi när jag såg den där kortleken. Så satte jag mig i min säng och la en patiens. Jag hade nämligen redan sett OS-invigningen minst tre gånger, läst min bok i timmar och inte hittat något spännande att se på på tv. När jag väl satt där funderade jag över all den där nostalgin i mitt huvud.

Ända sedan jag kan minnas har jag spenderat en väldans massa tid på Åland varje år. Det har varit sportlov och påsklov och inte minst de oändliga sommarloven man hade som barn. Ibland var det sol, ibland regn. Vissa dagar badades det så mycket att huden var skrynklig hela tiden. Det var lekar i skogen, nya kojor varje år, nya klätterträd, burken på gräsmattan och en massa annat. Vi var ganska många barn på den tiden. Innan alla växte upp. När det regnade spelade vi tv-spel eller så såg vi på Bumbibjörnarna och ibland byggde vi korthus.

Det är nu jag inser att mitt tålamod är en bristvara. Jag byggde inte några höga korthus. Och när allt rasade hela tiden så tröttnade jag. I alla fall som jag kan minnas. Jag minns några höga korthus också, men det var inte mina. Jag kanske var med på ett hörn, men inte mer än som supporter.

Så. Idag satte jag mig helt enkelt på golvet och började bygga korthus. Det gick bättre än väntat i början och jag fick storhetsvansinne. Kanske hade jag ändå både lärt mig bygga korthus och ha tålamod sedan tiden som barn. Till slut fick jag dock ge mig. Då började ilskan bubbla i kroppen och rastlösheten kröp sig på.

Jag vet inte hur jag ska hantera den insikten. Helst skulle jag vilja se precis allt. Men nu utspelar sig dramat på en annan kontinent. Det bästa av allt är att jag kan planera mina dagar precis som jag vill så att jag kan vara vaken hela nätterna och sova hela dagarna. Förutom de få fjuttiga schemalagda lektioner och föreläsningar som jag har är jag ju ändå bara "ledig". Kanske kan det vara bra att läsa distanskurser trots allt.

Får se hur det går det här. Just nu är jag bara uttråkad och tycker att det kunde dra igång nu på en gång. Istället får jag roa mig med min bok.

Imorgon blir det däremot bubbel, god mat, melodifestival och så lite annat. Vad kan man inte veta såhär innan det sker. Men jag ser fram emot imorgon.

Det här med rutiner är ju bra. Att somna tidigt och faktiskt gå upp i tid trots att man inte har någon tid att passa.

Men. Att öppna ögonen klockan 07 på morgonen och vara så klarvaken att man inte kan somna om igen, det känns lite väl överdrivet. Att kriget kom fem minuter senare gjorde inte saken bättre. De bestämde sig nämligen för att ploga bort snön här utanför mig just fem minuter över sju. Så. Det var ju bara att ge upp och inse att ingen mer sömn skulle infinna sig. Inte för att det betyder att man måste gå upp. Nej.

--

Lyssnar på grammatikföreläsningar. Förvånande nog så lär jag mig faktiskt saker. Idag har jag lärt mig en väldigt viktig sak. Och läraren säger:

Första uppgiften på min tyska skrivkurs är att skriva ett brev till några "vänner". Brevet ska innehålla vissa frågor och berättelser. Jag började, mest på skoj, alldeles nyss och nu kan jag inte sluta. Jag struntar i all grammatik så länge och skriver bara vad som dyker upp i huvudet. Det är så kul! Som alla gånger jag satt och skrev brev i Lindau, fast de skulle ju vara korrekta och affärsmässiga.

Kanske är det så roligt för att jag inatt drömde om Tyskland. Eller. Det var våra lärare och så var det någon konstig kurs. Vi befann oss inte i Lindau. Och jag fick massa beröm. För trots att jag trodde att jag skulle ha alla fel så hade jag gjort allt rätt.

Jag drömde också att jag skulle sövas ned för något slags test och att de stoppade en slang i min hals och fyllde den med paprikafrön. De skulle nämligen vara så starka att man somnade om man var tvungen att andas in lukten från dem. Det var helt kaotiskt och jag somnade inte alls. Snarare var jag på väg att kvävas. Konstigt nog.

Det är bra när man har koll på saker och ting. Idag har vi suttit och gjort övningar till ett övningspass som har blivit flyttat till på fredag. Jag skulle göra en sista check på schemat för att se vart vi skulle vara och så imorgon och vilken tid det var, när jag helt plötsligt upptäcker att hela passet är flyttat till fredag. Bra att ingen av oss har uppmärksammat det tidigare.

Så nu blir morgondagen lika "ledig" som alla andra dagar. Jag som såg fram emot att ha något som jag var tvungen att göra. Nu blir det svårt med motivationen igen resten av veckan.

Fast. Om inte alla ångrar sig så blir det lite kalas på onsdag. Och ryktet säger att OS börjar den här veckan också (om än till helgen). Jag tycker det kan börja nu på en gång!

Jag gjorde det fatala misstaget att lägga mig i sängen och läsa min bok när jag kom hem idag. Eftersom jag frös så fruktansvärt också (det var som att allt blod var is) så gick jag inte upp igen förrän två timmar och antagligen lite sömn senare. Det är en riktigt dålig vana som jag måste sätta stopp för. Nu sitter det ju bara i huvudet till skillnad från förr i tiden då det berodde på ett medicinskt fel som jag faktiskt inte alls kunde rå för. Det var helt enkelt inte mitt fel att jag spenderade alla eftermiddagar i sängen men ändå kunde sova hela natten och att jag frös trots att det var varmt. Men eftersom jag legat där i sängen hela dagen är jag nu pigg som en mört. Bra drag Einstein.

Det positiva som kom från den här helgens lata aktiviteter är att jag vaknade pigg och glad redan klockan åtta imorse. Jag hade ju kunnat tänka mig att sova några timmar till men nu fick jag stå mitt kast. Dags att plugga och göra allt som jag sköt upp när jag hade "bättre" saker för mig, som att städa och läsa böcker. Nu har jag börjat på "Flyga drake" och den var så bra redan efter första sidan att jag ser fram emot att fortsätta. Solen skiner ute. Det gjorde den igår med. Då gick vi på långpromenad. Det var kallt och snöigt men himla fint.

Vinterpromenad.

Helst av allt skulle jag vilja äta godis nu. Men det finns inget godis. Så jag tänker att jag vill äta typ kladdkaka eller morotskaka eller något annat med typ grädde till eller något. Till slut vill jag ha popcorn eller kanske ostbågar. Och saft. Konstigt nog. Det står en kopp te här som luktar gott och då vill jag ha det.

Det är bara hjärnan som spökar lite för att det är fredagkväll och för att det blir panchistv/bokläsning ikväll (jag vill så gärna läsa ut boken ju). Ingen fest, ingen flärd. Det är bra för kroppen och bättre för plånboken. Lite mindre bra för psyket som är uttråkat. Men alldeles snart är det back to normal. Hoppas jag. Det är den där januarideppen som slagit sina armar om mig i februari istället. För att jag trots allt var rik i januari. Till skillnad från nu.

Jag brukar tycka om att ha dagar när jag får göra precis som jag vill. Idag är en sådan dag. Så jag började med att ställa fram klockan när den ringde. Sen släpade jag mig upp för att tvätta, det kommer ta hela dagen. Och egentligen har jag hur mycket som helst som jag kan göra. Jag kan läsa EU-rätt. Jag kan göra grammatiken. Jag kan börja på skrivuppgifterna på tyskan. Och, vad som verkar troligast, jag kan göra övningarna på beskattningsrätten. Men om man nu är helt ledig så är det bra svårt att komma igång med något överhuvudtaget.

Helst av allt önskar jag att dagen inte var så himla ledig. Jag önskar att jag faktiskt var tvungen att gå till skolan. Distansstudier är ingenting för mig. För jag tror bara att jag är ledig hela tiden, ända tills uppgifterna ska in och jag måste göra allt i panik.

Kanske skulle man ta och rycka upp sig trots allt. Nu när jag insåg att to-do-listan var längre än jag tänkt mig.

--

Om man vill kan man göra annat istället för att plugga. För att kunna plugga måste man kunna koncentrera sig. Koncentration är det sista som infinner sig när man inser att en storstädning kanske skulle vara bra. För sånt gör man ju bara när man egentligen ska plugga. I alla fall gör jag det. Så man dammsuger varenda vrå, torkar bort allt damm och så kan man om man vill vända upp och ned på sängen också och skruva fast de där satans sängbenen som man förstått inte sitter riktigt som de ska och som faktiskt, upptäcker man, är på väg att ramla av.

Min lägenhet är sanerad nu. Så när sängen är bäddad och kläderna hänger där de ska finns det ingen återvändo. Då är det bara att ta tag i skolan också.

Det börjar bli kallt igen, nästan 25 minus nu. Och jag öppnade balkongdörren i en halv minut alldeles nyligen. Det kommer ta flera timmar om inte en hel dag innan det är varmt här inne igen.

Jag är så uttråkad på kvällarna nuförtiden. Det går ingenting på tv som intresserar mig. Inte en endaste dag i veckan. Och inte förrän om en månad börjar alla serier igen. Det är tråkigt. Så nu ska jag göra mer sallad istället, min besatthet av vitkålssallad kanske behöver kontrolleras snart... Det kanske inte är så hälsosamt trots allt. Sen ska jag läsa ut min bok. Den andra på två veckor. Så dåliga program går det på tv att jag bara läser och läser istället. Sen kanske det går så fort för att jag läser dum-litteratur. Sånt där som går in genom ena ögat och ut genom det andra, utan att passera hjärnan på vägen.

Det snöar ute. Som vanligt. Grått är det också, just för att det snöar, himlen är full av moln som är fulla med snö. Det passar min sinnesstämning perfekt. Den där huvudvärken som kommer när jag vaknar vid helt fel tidpunkt och den där känslan av att jag både borde och vill sätta mig och plugga mer än vad som är nyttigt när det handlar om tysk grammatik samtidigt som jag bara vill lägga mig i sängen och läsa min bok. Bara några tjugo-trettio-hundra-sidor till. För att inte tänka så mycket på att jag inte kan besluta mig lyssnar jag på musik. Sådandär musik som gör en lycklig samtidigt som den är tillräckligt mellow att ha på i bakgrunden.

Att det snöar gör mig ingenting. Det är bara mina smutsiga kläder, mina sopor och min vilja att gå på långa promenader som mår dåligt av det. För när det snöar som det gör nu går jag inte gärna ut i onödan. och både sophuset och tvättstugan ligger så illa placerade att jag måste gå ut för att komma dit. Tur att det är föreläsning idag i alla fall. Så att jag reser mig från den här stolen någongång.

Apropå föreläsning. Idag börjar beskattningsrätten. Jag är säker på att det kommer bli klurigt. Men jag insåg precis att man får sitta och läsa lagtext och sånt där. Sånt som jag inte gjort alls de senaste åren för att jag läst så mycket annat än juridik och sen bara fördjupningskurser. Det kanske bli lite roligt ändå det här, förutom allt som jag kommer tycka är svårt och förbanna.