helenesj

Igår var det willkommensabend im Coco Loco. Världens minsta ställe. Jag trodde att det skulle vara en klubb men det var världens minsta lilla bar. Ganska många från skolan kom dit och vi drack Sekt. Fusk-champagne och drinkar som var "dyra". Sen gick vi till Citybar (eller Citypub) noch einmal. Där har de billig dricka. Allt kostar i princip 2 euro. På Coco Loco kostade en öl kanske 5 euro och en drink 7 euro, det tyckte alla var dyrt. James säger alltid "i Sverige är ni så konservativa och tråkiga och allt är dyrt". Jag vet inte det jag. Tyskland är i alla fall billigare. Hur som helst. Vi stannade till två och alla blev ganska fulla, inte jag lika mycket som de andra. Diane kom inte upp till skolan idag och David var så full när vi kom hem att alla, inklusive han själv, trodde att han skulle få skippa morgonlektionen. Men han satt i köket redan när jag kom ned imorse. Sen sov visserligen både han och jag på varsin soffa i skolan på lunchen. Hur som helst, det var kul.

Idag skola. Med Alex, ny lärare. Det var intressant. Vi pratade mycket och gjorde ganska roliga övningar. Sen hade vi lunchpaus och så eftermiddagslektion med Albert. Det var också ganska kul. Lite grammatik och lite annat. Sen var jag på väg hemåt när jag mötte några andra nya utanför skolan, de skulle ta något att dricka. Vi gick runt ett tag innan vi satte oss på ett café. Alla är ju från Schweiz här. Men de var trevliga. Sen var det meningen att jag skulle gå på Schulsport i en sporthall här i närheten. Men jag kom hem en kvart innan det började så jag skyndade iväg men gick vilse och gav upp idéen om sport. Jag gick istället en lång promenad och upptäckte nya områden. En billig affär hittade jag, billigare än den i Lindau Park. Men den ligger lite dumt till så jag går nog inte tillbaka. Jag hittade sporthallen sen när jag fortsatte min promenad. Och sen visste jag inte var jag var och det började hagla och till slut spöregna ute. Då helt plötsligt ser jag Lidl, som jag trodde låg långt bort, men på skylten bredvid stod det "Lindau Park" och då visste jag ju var jag var. Gick in och köpte ett billigt paraply och sen gick jag hem. Nu har jag torkat lite och jag borde nog gå och laga lite mat. Diane sa igår till barägaren "vi ses ikväll". Nej sa jag, inte igen. Men vi får väl se. Jag borde sova. Och jag vill sova. Så jag stannar nog hemma hur som helst.

Först mat i alla fall.

Okej. Mamma, klicka på bilderna så blir de större. Annars fråga någon hur det fungerar.

Bildtexter:

1. Galet, packa om väskan i bilen.
2. Åka tåg, egen kupé, vackra Tyskland utanför fönstret hela vägen.
3 Tyskt landskap.
4. Bodensee och en båt på väg till Bregenz, Österrike som ligger mitt emot Lindau.
5 - 11. Lindau, vid vattnet. Och jag.
12 - 15. Mitt rum. Det var lite stökigt, men det var bråttom med bilderna sa mamma.
16. Man ser sjön från mitt fönster fast det är smutsigt och det hänger något i fönstret och det är dimmigt ute.
17 - 20. Bodensee från "andra sidan ön", fortfarande mot Österrike, vid Lindau Yacht Club.
21. Vägen bort från ön,
22. Lindau Spielbank, casino.
23. Bron till fastlandet.
24. Rondellen mot gatan där MAX ligger.
25. Sjön från "vår sida", alltså på fastlandet.
26. Det gula huset längst bort är MAX, där bor jag.
27. MAX, ingång.
28. Köket, som alltid är rent och städat och utan disk.
29. Duschrummet.
30. Duscharna.

Nu ska jag äta middag.

Nu har jag sovit. Skönt. Sen ringde nån tönt "på uppdrag av adressändring". Han påstod att jag inte har begärt eftersändning. Tönt. Det har jag visst. Det har till och med fungerat, posten kommer till rätt plats.

- Har du tid att prata?
- Nej, jag är i Tyskland.
- Jaså, skulle jag kunna återkomma då senare?
- Nej. jag kommer vara här flera månader.

"Men du vet, det är inte bra att inte göra eftersändning för då kan du gå miste om viktig post från banken exempelvis". Pucko. Hur många gånger ska jag behöva säga att jag har eftersädning på min post och att det fungerar?

"Så du menar alltså att du har eftersädning och att du har bekräftat det och allt?" Ja!! "För jag har din adress här, blablabla Luleå". Ja, det är min gamla adress. "Men... Ja, jaså, jag har en adress här i blablabla Tumba också". Ja, det är den nya adressen. "Men det står inte att du har begärt eftersändning". Men det har jag. Det fungerar också!! "Okej, men om du säger att det fungerar så okej". Ja, bra, tack, hejdå.

Jag har väl ingen lust att diskutera dumma saker när jag är nyvaken och när det kostar mig multum att prata i telefon här? Nej. Just det. Så sluta tjafsa. Min post kommer fram och jag har betalat och nu har jag kollat allt på adressändring och allt stämmer.

Nu ska jag kanske plugga lite. Jag vet inte om jag har någon vidare lust. Men jag borde nog. Alla slänger ur sig grammatiktermer som om det vore ja inte vet jag. Men för mig är det rena grekiskan.

- Er konnte bla bla...
- Könnte...
- Ah, es ist konjuktiv II. Ich dachte..

Öh va?? (Nu vet jag ju inte om exemplet är rätt men det är så det går till. Någon säger fel, läraren rättar och eleven slänger ut sig något smart om vad det ska vara för böjning på verbet eller något).

Nu lyssnar jag på Timbuktu. Det var roligt. Fredrik sa åt mig att ladda ned ett program som jag kan komprimera mina bilder i. Så jag kanske skjuter upp att plugga grammatik och fixar lite bilder istället. Så länge internet fungerar någorlunda.

Förresten sa en asiattjej idag att jag hade fina skor. Och läraren tyckte också att dem var häftiga. Och Valentina i min grupp studerat mina ögon och sa "ÅH, det är så vacker färg på dem". Det var roligt.

Igår var jag så trött. Och imorse också. Och hela tiden. Jag tror att det beror på vädret och luften. För jag sover hur bra som helst på nätterna. Åh vad jag sover bra. Hur som helst. Jag beslutade att följa med till skolan på Schulkino i alla fall. Det kunde ju vara kul. Jag fick skjuts av en schweisisk (hur nu det kan stavas) tjej och en asiatisk tjej åkte också med. Skönt. Då slapp jag gå i det konstiga vädret. Vi såg på Goodbye Lenin. Det var femte eller sjätte gången jag såg den. Lite långtråkigt blev det och jag kunde knappt hålla ögonen öppna på slutet, ungefär som vanligt när jag ser på film. Sen var det bara att åka hem och sova på en gång. Imorse orkade jag inte gå upp i tid. Så jag gick väl upp kvart i åtta ungefär. Sen gick jag med asiattjejerna till skolan. De är så små. Till och med jag är över ett huvud längre än dem. Det regnade lite också så alla hade paraply (förutom jag för jag har inget) och jag kunde se över deras paraplyn. Sen var det en tjej som propsade på att jag skulle gå under hennes paraply för att mina glasögon blev blöta (det duggade bara ute). Stackarn var ju så kort så hon fick hålla upp armen det högsta hon kunde. Men jag fick inte hjälpa henne och hålla paraplyet, det skulle hon göra själv. De är väldigt envisa. Idag gick skolan bättre. Nu har jag vant mig vid allt och nu förstår jag. Albert, läraren, ritade en fin kurva på tavlan om hur svenskar hänger med. Först går det trögt en dag eller två och sen går kurvan spikrakt uppåt på bara en dag. Det kändes så idag. Vi gjorde inte så mycket roligt i skolan. Fick jobba med verb och prefix och skriva meningar. Sen lite grammatik och så innan vi slutade skulle vi berätta för någon annan om en resa vi gjort och återberätta det som en historia för resten. Det gick bra.

Sen tog jag en tur längs vattnet på väg hem för att fota lite. Men nätverket är så instabilt och långsamt. Det tar för lång tid att lägga upp bilder just nu. Mina bilder är för stora också. Min kamera är superbra, jag är nöjd som få, undrar hur länge den håller bara.

En kulturskillnad också. I det här landet, och antar jag många andra länder i världen, så måste man hela tiden vara artig och trevlig. Man måste säga "morgen" till alla på morgonen (vilket kankse inte är så konstigt, godmorgon säger man väl för det mesta på morgonen), Sen måste man säga danke (tack) hela tiden. Vad man än gör. Det kan vara minsta lilla grej. Och då måste den som gjort något säga bitte (varsågod). Och varje gång man lämnar ett rum måste man säga Tschüss eller bis dann (bis morgen, bis später osv). Det spelar ingen roll om man kommer in en sekund senare igen. Det ska nog gå bra det där. Det sätter sig fort. Men alla andra verkar liksom ha det i sig. Kanske för att alla andra är från Schweiz.

Imorgon ska vi ha en ny lärare. Han verkar bra. Ikväll är det välkomstkväll (det lät ju inte som ett ord) på ett uteställe. Därför ska jag sova lite nu så att jag är pigg. Imorgon är det Schulsport också som jag sa att jag skulle vara med på. På fredag är stadsvandring i gamla stan (ön alltså), det kunde vara intressant kände jag, lära sig hitta i alla gränder och veta vad allt är för något. På lördag är det utflykt till Schweiz. Det kan nog bli kul.

Bis später.

Nu ska jag uppdatera läget lite. Ich muss nur meine Fenster schliessen. Ja, stänga fönstret måste jag göra innan jag blir en isbit för då kan jag inte skriva. Okej, jetzt bin ich fertig.

Jag åkte alltså hit i söndags. Först satt jag uppe halva lördagsnatten och packade och fixade. Sen sov jag någon timme, kanske två, och sen var det dags att gå upp och åka iväg till Arlanda. Ungefär precis samtidigt som vi ska börja vår färd inser vi att väskan är kaputt, den går inte att använda. Så jag får klättra upp på vinden och hämta andra väskor och så slänger vi in allt i bilen. Det blev en rätt jobbig färd till Arlanda när jag skulle försöka packa om allt. Men det gick bra. Det gick bra att flyga också. Fick flyga ett mini-plan. Mindre än de som flyger till Luleå. Men det var inte så många med så det var lugnt och skönt i alla fall. Framme i München hade jag ett tag på mig att hitta till tåget och äta lite lunch på flygplatsen. Det första var lätt fixat men sen skulle jag försöka äta lunch med mina två väskor i släptåg. Det var en gubbe som undrade om han kunde hjälpa mig med väskorna när jag satte mig på marken och började packa om, eller lägga ned handbagaget i väskorna osv. Han var lite läskig från början för han stod bara och stirrade och gick runt mig i cirklar, på avstånd. Jag tänkte att han var som Kulvertmannen hemma i Luleå. Men så efter ett tag kom han fram och frågade om jag ville ha hjälp. Nein, danke. Jag fick i mig en macka i alla fall och sen tog jag tåget in till München där jag bytte tåg och åkte mot Lindau. Jag fick en egen kupé så jag hade det bra där hela vägen. Tre timmar tog det och under den tiden hann vi åka förbi många vackra byar och åka längs med alperna. Åh. Fint. Sen kom jag äntligen fram till Lindau. Det var strålande sol och folk överallt. Jag kunde inte hitta någon taxi först. Men sen efter ett tag så kom det en. Han sa att det var kaos i stan och poliser och köer. Jaja, jag kunde knappast bära mina väskor hela vägen och jag visste inte ens vart jag skulle så det var bara att hoppa in. Han körde genom gamla stan och visade en massa olika saker. Han pratade otydlig tyska och hans engelska var inte den bästa, men jag förstod det mesta. Han körde nog på gator man inte fick köra på heller för han spanade efter polisen "här framme vid hotellet stod de förut, då fick jag betala 40 euro". Jag kom fram och världens minsta asiat propsade på att hjälpa mig uppför trappan med väskorna. Hon blev nog lite överraskad av hur tung den var när hon lyfte upp den. Det var inte heller städat i mitt rum, eller städat var det, men de hade inte bytt lakan. Så den lilla snälla asiaten gick och hämtade nya lakan till mig och så fick jag bädda om själv, inte så jobbigt.

Sen gick jag ut på stan och vandrade runt. Det var sommarvarmt ute och alldeles underbart. Jag visste inte var jag skulle hitta någon öppen affär vid den tidpunkten så jag gick till McDonalds och åt och sen fortsatte jag min promenad. Sen somnade jag så fort jag kom hem nästan. Jag var så trött.

Måndag morgon 8:15 skulle det vara språktest i skolan. Det visade sig att det inte var så mycket av ett test utan man skulle läsa olika påståenden och sen fylla i det som passade bäst in på en själv. Sen en kort intervju med en av lärarna och klockan 9:00 började sen lektionerna. Det gick ganska bra. Läraren är bra. Och rolig. Gruppen är också bra. Vi är sju stycken i min grupp. De flesta på skolan kommer från Schweiz, de italienska eller de franska delarna. Nåväl. Efter skolan gick jag hem och letade upp affärer. Det visade sig att inte alls långt härifrån ligger "Lindau Park". Det är som ett köpcenter. Där handlade jag lite nödvändigheter. Det ligger även en tågövergång precis i närheten och det är en stor väg, eller vältrafikerad väg, utanför mitt fönster. Men man vänjer sig vid ljudet.

Jag kom hem och pluggade lite. Läraren tyckte att jag skulle kolla lite på de kapitel som de andra redan har gjort. Så det gjorde jag. Sen tog jag det lite lugnt innan jag vid åtta kanske gick ned och lagade mat. Min favorit - tortellini. Sen blev jag kvar där medan en engelsman gjorde någon österrikisk pannkaka som vi fick smaka, det var gott. Och sen var vi ett par stycken som gick till en pub inne i stan. Ingen hade varit där innan men alla blev positivt överraskade för man kunde köpa en öl, ett glas vin eller nästan vad som helst för bara 2 euro. Vi tjejer gick hem vid tolv och jag slocknade direkt.

Idag har det varit en lång dag i skolan. Började kl 9 och sen höll vi på till halv ett då vi åt lunch, jag köpte sallad på McDonalds (gud vad gott det var, varför har jag inte vågat prova det innan?) och sen gick vi tillbaka till skolan och åt. Så var det eftermiddagslektion. Det var kul. Vi fick några ord vi skulle skriva in i en historia som vi fick hitta på. Allt hade med temat resor att göra. Sen skulle de andra grupperna gissa vilka ord i historien som vi hade varit tvugna att ta med. Vinnarna skulle få choklad men läraren är så snäll så vi fick choklad allihopa när vi var klara.

Nu ska jag bege mig till mataffären snart. Jag kom mest hem med frukostgrejer igår och ingen riktig mat.

Det är ett jättefint hus. Visst känns det inte så hemtrevligt kanske, jo mitt rum gör det, men inte de gemensamma utrymmena. Men det är alltid städat i köket, alla diskar direkt efter att de har använt något och toaletterna och duscharna är rena och fräscha. Detta trots att det bor runt 20 personer här som delar på ett jättelitet kök. Skönt det.

Det var ju som sagt var inte städat när vi kom i söndags så han som är ansvarig (som är min lärare också) har bett om ursäkt säkert tusen gånger. Och imorse var han här och kollade så att allt var okej. Och när jag kom till skolan fick jag ett presentkort på en pizzeria/restaurang i stan. Snällt. Så mycket led jag inte av att det inte fanns rena lakan i min säng.

Nåväl. Det var nog allt. Ikväll är det Schulkino. Imorgon välkomstfest eller något i den stilen och på lördag en utflykt till Schweiz och något vattenfall eller vad det nu var som jag tänkte följa med på.

Alles gut. Bis später.

Nuså. Jag har flyttat. Skrivit tentor. Och varit inneboende hos Lisa. Tack för hjälpen Lisa, Marina och Emil! Det var tufft och väskan kan jag inte stänga men om allt för få timmar så åker jag mot Arlanda. Ciao ciao Sverige. Konstigt nu när det är på riktigt. Det slog mig inte förrän jag och Lisa skrattandes gick till soprummet och kastade massa saker. Och när jag åkte därifrån. Jösses. Inget mer Luleå på ett tag. Det blir bra det med. Change is gonna come. Jag firade allt slit med en tur till frisören. Lisa höll på att hamna i chocktillstånd när hon såg mig förstå gången. Så. Tyskland here I come med en ny look. Auf wiedersehen.

Woah. Nytt och fräscht. "Resten av ditt liv börjar nu". Ja tack. Nu ska jag göra det här på mitt sätt. Så tar vi resten sen. En annan gång. När jag är tillbaka "hemma" i Luleå. Tyskland om en vecka. Jag är ruskigt laddad. Om jag bara slapp allt som ska göras innan. Jag återkommer.