helenesj

På Gotland, tänkte jag, men jag menade i Luleå. I Luleå var kosten inte så varierad. Eller så var den det, men jag kunde alltid äta köttfärs om det var så att jag inte kom på något annat. Sen jag kom hit har jag dock bara ätit kyckling (ja och så tonfisk och lax och lite skinka kanske). Men inget kött. Eller nötkött. Jag kan inte ens minnas att jag har ätit det på någon restaurang. Nu börjar jag bli rädd för min hälsa. Man måste ju äta varierat. Mest är jag nog sugen på lite köttfärssås eller en köttbit. Igår köpte jag förresten en färdig Spagetthi Bolognese bara för att jag så gärna ville äta köttfärssås. Det hade ingenting med något att göra. Det var bara en insikt.

Imorse var livet så lätt. Jag vaknade pigg två minuter innan klockan ringde. Sen låg jag kvar lagom länge innan jag tog upp datorn från golvet och satte på Vakna!  på the voice. Härligt. Sen blev jag lite sen kanske men kom i tid till skolan såklart. I skolan gick vi igenom verb med prepositioner. Det är veckans grej det. Vi pratade om språk också, det är veckans tema. Sen gick vi hem. Jag köpte med mig något slags mat på väg hem. Som typ en pannbiff i en brödbit med sallad och ketchup och senap, det var faktiskt gott (och så var det nog till och med nötkött nu när jag ändå tjatade om det).

Sen bestämde vi oss för att gå ut i solen. Lisa och jag. Jag satte på mig somrigare kläder och så trippade vi iväg. La oss på en gräsmatta vid vattnet och hade det bra. Det var väldigt varmt dock. Oj oj. Så gick vi förbli Plus på väg hem. Jag köpte en smoothie och en banan och förstod inte alls vad kvinnan i kassan menade med att det kostade 82 cent eller vad det nu kostade. Allt blev en enda röra. Allt för att jag trodde att det skulle kosta mer. Haha.

Hemma igen åt jag upp min banan och till det några jordgubbar. Jag ska dricka min smoothie snart och sluta göra sådana här dumma grejer och sätta igågn med skrivandet istället. Om 50 minuter ska jag gå en promenad och sen ska jag handla. Hur mycket hinner jag skriva till dess? I alla fall det lätta brevet och lite på ett svårt kanske.. Vi får väl se. Om jag ens hinner börja.

Det gick inte att laga mat. Det var hela havet stormar nere i köket. Åh, jag tycker inte om att det har flyttat in så många nya. De är alldeles för många och de kommer tillsammans och för ett jävla liv utan att ens hälsa på oss andra och de är bara rent igenom otrevliga. Än så länge i alla fall.

Jag satte mig och såg på tv. Gud vad skönt att bara sitta och se på meningslös tv och bläddra mellan kanalerna. Och jösses, kanaler finns det här vill jag lova. Jag kom upp i över 130 innan jag gav upp. Dock är många likadana bara att de heter "kanal 1 bayern" och sen "kanal 1 någon annan del" och så vidare. Haha, bra att jag bara kan Bayern av alla ställen här i Tyskland. Jag bläddrade i alla fall förbi "Livet enligt Rosa". Fast dubbat på tyska såklart. Haha, det var skoj. Sen såg jag på Vem vill bli miljonär. De har ett helt annat system här. För det första kan man ju vinna en miljon euro som är lite mer än en miljon kronor. Sen får man välja om man vill ha två säkerhetsnivåer eller en extra livlina. Den extra livlinan går ut på att alla i publiken som tror sig vara säkra på svaret på frågan får ställa sig upp, sedan får den tävlande välja ut en av alla som får svara och är det rätt svar sen så får den i publiken 500 euro. Ganska snällt. Nåväl. Det var kul. Programledaren var rolig också. Inte som han den där Rickard Sjöberg.

Till slut skulle jag laga mat. Men jag var inte så hungrig och klockan var så mycket. Jag gjorde något som heter Potatissnack ungefär och som är typ som varma koppen fast med potatismos. Det låter ju inte så gott men det är ganska mumsigt att mumsa på. Till den en morot, jag har en morotsperiod nu. Och så te. För jag frös så in i norden och huvudet värker totalt. Därför skriver jag inga förbaskade brev ikväll heller, jag måste sova.

Men i alla fall. Ibland kan man ju råka göra något lite pinsamt eller bara konstigt och så tittar man sig omkring för att se till så att ingen såg det. Jag stod och väntade på att vattnet skulle börja koka i vattenkokaren. Jag halvlutade mig lite mot ett kylskåp och sen helt plötsligt så ramlar jag till lite. Sådär som man kan göra ibland. James sitter och berättar något roligt längre bort i köket så jag tror att det är därför Dave sitter och ler så mystiskt där borta. Tills han säger "Du ramlade nästan där va, Helene?". Hahaha, ja det gjorde jag. Jag är lite trött.

Förresten så skrattar, eller fnittrar, James precis såsom ekonomi-Per, Lisa. Det var helt hysteriskt. Jag stod bara och skrattade åt honom. Han trodde nog dock att hela smörhistorien var rolig. För de fortsatte att prata om den nu ikväll.

Men gud vad mycket det blev nu. Jag ska göra morgondagens läxa och sen ska jag sova. Förresten fick vi en massa nya i vår grupp idag. Eller nygamla, Shpetime och Julie kom över till oss, precis som Thea och sen en ny Julie också. Nu är vi totalt 12 stycken. Det är faktiskt lite mer än bra. Lisa ville också byta men då sa Alex att vi redan var för många. Ja, för många. Det fungerar inte. Eller?

Det spelas så många bra låtar på radion i köket hela tiden. Men jag vet ju inte vad det är för något. Det stör mig otroligt mycket.

Vi åkte till Bregenz. Jag fick skoskav redan innan vi hunnit fram till skolan. Nåväl. Väl framme gick vi runt lite och tittade. Hur mysigt som helst. En lite annan känsla än här i Lindau. Lite större, mer bilar, lite mordernare. Trevlig stad hur som helst. Och det är ju inte helt fel med bergen som ligger bakom. Åhå. Vi hittade även inspelningsplatsen av Bond-filmen. Vid den stora utomhusscenen de har där eller vad det är. Väldigt hög säkerhet runt det där projektet. Vi såg aldrig mr Bond eller något annat. Vi såg bara en massa statister som kom finklädda som bara den så någon slags scen ska de spela in där ikväll. På casinot tror jag nästan. Vi tog båten tillbaka sen och vandrade hemåt i sakta mak. Härlig dag. Även om jag känner mig lite fattigare nu. Wegen skoskav och dålig ekonomi och lathet gick jag aldrig och handlade heller. Imorgon har jag därför inte helt mycket att äta till frukost. Men det löser sig. Jag måste laga middag nu. Jag bara hoppas att italienarna som kom igår och som uppenbarligen inte ens går på skolan utan gör någon slags praktik här inte har ockuperat hela köket. Dem är så himla konstiga. Tre tjejer och en kille. Killen är ganska trevlig, han försöker i alla fall. Tjejerna vet jag inte ens om de kan ett ord tyska, dem har inte sagt något alls förutom på italienska sen de kom. De bara står där och tuggar på sina tuggummin med sina stora solglasögon. Nu minsann nu har de hittat till korriodoren här utanför. Jag lärde mig det ordet idag, "hall, korriodor" det heter der Flur. Det är bra att jag tittar i ordboken också och inte kan hitta ordet, trots att jag sett det där tidigare idag. Efter väldigt mycket eftertanke och efter att ha läst ordet "flickvän" inser jag dock att jag tittar i den svenska delen.

Men till det allra viktigaste och roligaste. Jag fick precis ett sms från Lisa. Det stod att Theresa har fått en liten Lukas. Weei. Grattis! Och hoppas nu att Lisa kryar på sig så att hon kan träffa dem och fota den lilla så jag får se. Åh vad roligt. Det känns fortfarande som igår som hon berättade att hon skulle få en liten bebis. Och vi som hela tiden har gissat på en Junior.

Jag hoppas Lisa om du läser det här att du snart mår bättre också. För din egen skull. Det är ju inte roligt att ligga hemma och må dåligt och äta glass hela dagarna. Du måste ju ut och dricka öl också. Jag hoppas att du snart orkar det så att du får vara lite glad. I ditt rätta element.

Wei. Nu blir det lite roligare att sätta sig och skriva brev senare. Först ska jag dock sätta på mig ett par mjukisbyxor och äta lite mat.

Jag har gjort mitt referat nu. Det gick väldigt bra. Skoldagen gick väldigt snabbt också.

Igår kunde jag inte sova. Jag mådde illa. Och när man mår illa och tänker på att man kanske måste bli kompis med toalettgolvet då mår man ännu mer illa. Det var en ond cirkel som till slut måste ha fått ett slut för jag somnade. Sen vaknade jag och solen sken, då blir man väl ändå lite gladare? Jaaa. Såklart.

Nu har Diane övertalat mig att åka med till Bregenz. Först skulle de cykla, det hade jag ingen lust med (fast jag skrev upp mig på en cykelutflykt på onsdag..). Vi ska i alla fall ta båten. Den är inte helt gratis men någon gång måste jag ju se Bregenz också så varför inte idag när solen skiner? Inspelningen av nya Bond-filmen pågår därborta också. Och det ryktas att Daniel Craig (Bond himself) bor på hotell här i Lindau borta vid hamnen. Så kan det gå när man hamnar i sådana här wunderbara små tyska städer.

Österrike alltså. Måste jag ha mitt pass med mig då? Hur fungerar det egentligen med den där Schengen-grejen, jag har aldrig fattat det. Vad jag däremot har fattat är att man får ta med sig mycket alkohol hem till Sverige. Hur mycket man vill rättare sagt. Och jag har även fattat att alkohol här är billigt. Och att en flaska Absolut (svensk) vodka kostar 12 euro. Det har jag fattat. Så det så.

Jag har även fattat att jag måste skynda mig nu. Diane skulle komma förbi när hon är klar. Vi ska vara i skolan om 25 minuter så det är nog snart. Först måste jag byta om till lite mer solvänliga kläder.

Jag köpte jordgubbar idag också. Mums. Och Miho är borta. Det är lite läskigt. Ingen har sett eller hört något från henne sen igårkväll.. Vi jobbar på att hitta henne.

Haha jag pratade precis med en av koreanerna. Jag tror i och för sig att det bara finns en kvar, resten är nog japaner. Hur som helst. Elli tror jag att det var. Hon är jättetrevlig. Jag frågade hur länge hon skulle stanna i nästa stad för hon ska åka till en annan stad och lära sig mer tyska. Sex-sju.... månader trodde jag. Nej, nej, år menade hon. Hon vill nämligen först klara C1 provet och sen vill hon plugga till läkare, i Tyskland. Hon är helt galen. 27 år också, hon ser ut att vara typ 18. Trevlig hur som helst. Hon berättade även att killarna visst inte bara hade släpat upp gatubelysningen hit. Nej, de hade haft smörkrig i köket också. Det var tydligen smör överallt. Och Maki och de andra duktiga japanerna hade fått tvätta allt. Det var inte så roligt. Nu förstår jag varför alla är så arga.

- Vi har inte så mycket läxor men vi måste skriva många brev till DFB.
- Jag har också skrivit många brev.

Ja, James har skrivit många brev den här helgen. Rätt åt honom. De kom nyss med ett brev och en ursäkt till Fred också. Det såg ut som om de förstod vad de har ställt till med.

Poliserna som vi mötte i fredags hade förresten bara skrattat åt dem. Haha.

Nu måste jag skriva brev. Diane är inte tillbaka. Klockan är snart nio. Det verkar inte bli något Marmorsaal ikväll :(

Det har kommit nya också. Fast de förstod ingenting. Vi undrade om dem behövde hjälp. De bara babblade om en massa annat och skrattade och sen sa de "ciao" och så gick dem. Nåväl.

Nu har vi varit och sett på slottet Neuschwanstein.

Vi gick upp jättetidigt imorse. Sen gick vi till skolan. Köpte med oss lite mackor från Hamma. Åkte med en minibuss och en galen chaufför. Kom fram. Wow. Det var långt att gå, uppför. Men vi kom fram. Och vilken utsikt sen. Den var helt magnifik. Sjöar och alptoppar och skogar. Åhå. Vi fortsatte uppåt tills vi kom till en bro... Under bron fanns ett vattenfall och från bron kunde man se hela slottet. Ganska fint kan jag säga att det var, utan att överdriva. Vi vandrade nedåt igen och gick en guidad tur i slottet. Det var inte helt fult inuti heller. Vilka rum. Oj oj. Man fick inte ta kort inne i slottet, men man fick foto genom fönstrena. Jag klandrar inte den där Ludwig II. König von Bayern för att han byggde sitt slott där uppe i bergen. Jösses vilken utsikt. Kunde man sitta där varje kväll och se ut över världen där nere, då hade inte mycket fattats här i livet. Vad jag förstod så dog han 6 veckor efter att slottet var färdigt dock. Inte alltför kul för honom. Speciellt inte när det tog 17 år att bygga det. Han verkar ha varit lite konstig dock. Blev kung 18 år gammal och sen blev han galen. Han ville leva i en fantasivärld (hela slottet är fullt med bilder ur olika sagor). Han sov på dagarna och var vaken på nätterna. Han stannade uppe i bergen och slutade att göra allt som kungen skulle göra. Till slut fick staten förklara honom som galen och sen dog han tillsammans med doktorn som hade sagt att han var galen. En väldigt mystisk död.

"I want to remain an eternal mystery to myself and others"

Det verkar han ju ha lyckats med.

Vi kom ut ur slottet och började vandra nedåt. Alla andra gick före så Lisa och jag satte oss på en bänk i solen och hade en liten picknickstund. Sen lekte vi turister och fotade en massa i skogen. "Kan inte du ta en bild på mig här?" "Jo, om du tar en på mig också". Så låter det vart vi än går. Till slut kom vi ned och hittade inga andra så vi titade lite i affärerna, fanns väldigt många fina och dyra saker att se på. Sen hittade vi vår lilla buss och Fanny, Fred och Sylvain och så åkte vi hem. Nästan alla sov nog hela vägen hem. Jag gjorde det i alla fall. Man åker så sällan bil här, ja, aldrig i princip, så det var härligt att åka runt lite. Jag blev nästan lite ledsen när vi var framme. Kanske för att jag har läxor att göra.. Vi fick i alla fall gå av vid MAX. Skönt det, då slapp vi gå från stan.

Haha. James och Dave har skrivit ett förlåt-brev som de har satt upp utanför köket. Jag undrar hur mycket de faktiskt ångrar sig. Jag tycker fortfarande bara att det var roligt. Det gör inte dem andra dock "Ich bin fertig mit Dave und James". Haha. Så kan det gå.

Nu - skriva brev (läxor)
Sen - mat
Efteråt - hoppas att Diane kommit hem så vi kan gå till Marmorsaal och ta det lite lugnt.

Ciao.

It hurts all over the world tonight.

Nää, nu ljög jag. Ibland kan jag komma på mig själv och inse att jag är i Tyskland. Det är ingenting jag går och tänker på längre. Självklart tänker jag på alla konstiga saker som händer här som inte händer hemma. Och självklart känns det lite exotiskt att gå förbi alla turister borta i hamnen och sånt. Men det är liksom hemma nu, mer än vad det var innan.

Förresten har jag spanat på en sjal nu i flera veckor. Åh den är så fin. Förra helgen sa jag att om den fanns kvar idag, lördag, så skulle jag köpa den. Den fanns kvar när jag gick förbi där tidigare, men jag hade inga pengar och tänkte att ödet är nog på min sida. När jag gick hem var den borta. Åh, den var så fin. Jag kommer aldrig hitta en liknande igen.

Jag gick till stan. Först sprang jag på Lisa i köket. Jag har inte sett henne sen i torsdags så vi pratade lite. Sen gick jag. Tänkte att om det fanns skulle jag köpa jordgubbar på marknaden. Den hade dock precis plockats ihop. Gick in på Plus. Deras jordgubbar var dock inte fina så jag köpte en smoothie och lite annat. Sen spatserade jag bort mot vattnet. La mig på en mur och stannade där i solen i flera timmar. Jag gjorde lite på DFB-testet jag fick att göra klart till på onsdag. Sen bara låg jag och hade det bra. Såg på alla. Folk badade till och med. Och det verkade inte vara speciellt kallt för de var i länge och simmade runt en hel massa.

Till slut tog jag på mig mina skor och gick hemåt längs vattnet. Nu har jag skickat in min deklaration. Det finns ett avdrag som man får göra om man tillfälligt arbetar på annan plats än där man bor. Det blev till slut nästan ingen skatt kvar att betala för mig. Så nu kommer jag kanske få ännu mer tillbaka än tidigare och det kan jag lova att jag behöver. Jag tycker det är lite fult att inte informera om sådana här avdrag för folk. Bara för att staten tjänar pengar på att inte säga något. Fult.

Förresten. Jag tog kort på den där saken de har släpat upp, såhär ser den ut:



Nu ska jag äta mat. Ikväll blir en lugn kväll. Även om jag mår bättre idag så idag hade varit en bättre partydag. Fast imorgon ska jag upp sådär jobbigt tidigt så det går inte.

Jag mår bra idag. I alla fall hittills. Det är hur skönt som helst. Ute skiner solen och jag är pigg och inte alls sådär slö som jag har varit den här veckan.

Jag är glad att jag gick och la mig igår också. För det första började de bli lite mer högljudda när jag hade gått och lagt mig. Och sen vid halv  6 ungefär vaknade jag av att det som om tredje världskriget hade börjat utanför min dörr. Sen hörde jag en väldigt irriterad Fred (som bor i rummet bredvid) och sen somnade jag om. För mig gjorde de ingenting att de höll på att stöka lite. Men jag kan ju förstå dem andra. När jag vaknade idag så hörde jag Albert här utanför. Albert på en lördag. Albert som har semester. Först kunde jag inte koppla. Tänkte att det kanske var någon som ville komma och se på huset. Sen gick jag ut från mitt rum för att gå ned och äta frukost och möts av en pjäs större än mig själv utanför dörren. De har släpat in något slags vägarbetsgrej. Det är som en lampa. Skitstor. Går inte att förklara. Jag borde ta kort på den. Herrejösses. Sen kom jag ned till köket, där hade Albert satt upp en inte så glad lapp. Haha. Jag förstår inte hur dem kommer på alla idéer.

Jag ska nog gå ut en stund i solen idag. Kanske hitta mig en gräsplätt att vila på. Imorgon ska vi vara vid tågstationen kl 8.50 för att åka till ett slott. "Det är ju tidigare än skolan till och med". Fanny sa igår att resan dit tar 2,5 timmar med buss. Det blir fem timmar fram och tillbaka. Bäst att ladda iPoden.

Hahaha.

Idag var jag i skolan som vanligt. Sen gick jag hem och sov som vanligt. Sen var jag och handlade mat, nästan som vanligt. Och så lagade jag mat som vanligt. Sen stannade jag där i köket som vanligt.

Först bjöd Thea på en öl. Sen spelade vi biljard. Och så hux flux var vi på väg mot stan. Vi hamnade på Coco Loco. Sen bestämde jag mig för att gå hem när Thea och Fanny skulle gå till Citypub. På vägen mötte vi Gilles och hans vänner. De bestämde sig efter väldigt mycket övertalning att gå med till Citypub. Så jag följde också med. Vid det här laget var klockan bara tolv. Eftersom jag har dundrande huvudvärk och eftersom jag hade feber tidigare bestämde jag mig för att det fick räcka med alkohol. Så jag drack cola. Sen gick det bara utför. James och Dave blev bara fullare och fullare och gesterna blev allt yvigare. Det är ganska roligt ibland att se allt från ett inte så alkoholpåverkat perspektiv. Vid tre kom vi därifrån, för då stängde vår vän. Sen skulle vi gå hemåt. Dave och James kan inte cykla utan att ha "Fahrradkrieg" dock så de började på en gång. Varför de nu skulle cykla alls när de var så fulla. Hundra meter från Citypub, medan vi fortfarande är innanför murarna kör James rätt in i Daves cykel så att hela backhjulet blir helt skevt. Hahaha. Sen fortsätter Dave att cykla trots att det knappt går och helt plötsligt hör vi bara hur något smäller. Det var det däcket. Hahahaha. Vid det här laget går även James cykel sönder lite. Och en arg man som inte gillar att bli väckt klockan tre en fredagnatt skriker på oss från sitt fönster.

Vidare mot bron där allt fortsätter. Dave inser gång på gång att hans cykel är helt kaputt. Efter bron cyklar Dave in i Theas cykel som Alex cyklar runt på. Och så blev även det bakdäcket lite skevt och så gick inte den cykeln att cykla mer på. Enligt James och Dave var detta dock inget större problem, i alla fall inte jämfört med hur Daves cykel såg ut. James cyklar vidare och Dave knuffar omkull honom så att han ramlar rakt ned på gräset och nästan in i ett träd. Ungefär nu ser vi hur en polisbil rullar lite långsamt framåt på andra sidan rondellen. Hahaha. Thea, Alex och jag går därifrån och James reder ut allt med polisen, hur han nu gjorde det.

Sen kom vi hem och de började kasta saker på varandra och ha på hög musik och ha ned saker i golvet i köket. Jag orkade inte med allt längre så jag tänkte sova. Men nu är jag inte trött längre. Och min säng är full med hundratals saker. Jag har snott åt mig nya (rena i alla fall), fina, rosa lakan som jag ska byta till imorgon. Imorgoin ska jag ligga i sängen hela dagen. Jag tror att jag måste ta igen mig. Kanske går jag ut i solen om de skiner. Det beror på hur jag mår.

Det roligaste av allt, förutom att vi har skrattat oss fördärvade: Daves riktiga cykel är trasig eller borta eller på lagning eller något sådant så han har lånat Judiths cykel. Judith är gift med Frank som äger och styr skolan. Eller något sådant. Och cykeln är helt obrukbar, de måste köpa nya däck.

Haha. Tänk så bra det kan gå när man trotsar kroppens alla signaler på att stanna hemma i sängen. Thea sa tidigare "äsch, ta ett piller och drick några öl så mår du bra sen" och nu på väg hem "se vad bra det blev trots feber och allt". Jo, så kan det gå.

Nu ska jag sova. Jag tror att många här i huset kommer vara aningens upprörda imorgon för hur mycket de andra låter. Fast jag hör dem inte så värst mycket och sover man så sover man ju...

Jag sov verkligen hela eftermiddagen. Helt utslagen. Vaknade och skulle gå på en promenad i solskenet. Var ute i en och en halv timme. Gick runt hela ön sen min vanliga runda. Det var så fruktansvärt vackert men jag hade trotsat mig själv och lämnat kameran hemma. Jag tror dock att det blir sådär fint igen. Mycket folk ute. Alla är lediga idag eftersom det är 1 maj. Väldigt härligt. Till slut kunde jag till och med glädjas lite åt allt. Jag satte på lite melodifestivalmusik på högsta volym och mådde bra en stund. Nu har jag ätit mat och ska göra läxan och sen sova. Jag har funnit orsaken till min nedstämdhet. Det kallas feber. När saker och ting i kroppen inte står rätt till blir man lätt lite överkänslig mot såntdär som man andra dagar kan ta med en nypa salt. Eller som man tränger undan med andra tankar. Men jag ska försöka bota den med ännu mer sömn. Alla gick precis iväg och skulle göra en eld. Det lät ju ruskigt trevligt. En annan gång. Jag vill lite att Diane ska komma tillbaka. Hon sa att vi ska gå till Marmorsaal på söndag när hon kommer och dricka något gott, varma citroner vill jag ha.

- Vi har ju inte varit där tillsammans på över en vecka.
- Vi var ju där i fredags.
- Ja, okej då. Men på söndag har det gått mer än en vecka.

Min kropp gör ont. Värker. Tut weh. Men Morgen ist alles wieder gut. Es ist meine Hoffnung.

Vissa dagar bara vet man att allt kommer bli dåligt. Man kan känna det redan innan man öppnar ögonen på morgonen. Idag var en sån dag.

Jag vaknade imorse och ingenting var bra. Jag försökte verkligen vara glad och må bra men det gick inte. Efter frukosten rusade jag iväg till skolan. Med högsta volym på iPoden och bara arg musik. Inget lugnt och mysigt, nej nej, det värsta jag kunde hitta. När jag kom in i klassrummet försökte Gilles och Nathan få kontakt med mig men det gick inte för jag hade så mycket musik i öronen. Och jag hade ingen lust att prata med någon. Sen delade vi i alla fall upp oss så vi som ska skriva DFB fick gå ut och sitta med ett modellprov fram till rasten. Det var väldigt svårt. Men jag hade alla rätt utom ett på läsförståelsen och Alex tyckte att resultaten på de andra delarna var bra de också (8/15, 8/15). Den svåraste delen fick jag tre rätt på av hur många vet jag inte men det var inte ett bra resultat. Jag var ganska missnöjd men om Alex säger att det är bra så är det det. Artur och Gilles tyckte också att jag var jätteduktig. De hade inte lika många rätt.

Skitsamma. Jag blev lite gladare på rasten när jag fick prata med Lisa. Ibland kan det vara det som gör en glad, att få prata lite på svenska när man känner sig nere. Det är så svårt att förklara på tyska hur man mår och varför. Det är skönt att bara kunna släppa allt och prata om ingenting på svenska.

Efter rasten gjorde vi någon hörövning i boken. Det var skittråkigt och jag var så trött och frös så mycket att jag inte orkade tänka, jag ville bara därifrån. Efter skolan gick vi till Alte Schule och åt lunch. Det är en italiensk restaurang som flera redan har varit på. Jag blev lite piggare efter maten och lite trevligt sällksap men fortfarande är jag helt lost i huvudet. Sen gick vi hem. Gilles och nån jag inte vet namnet på (Cedric tror jag) gick med till MAX, de ville spela Tischfussball. Gilles är bra för han pratar alltid tyska med mig och han pratar alltid mycket. Och jag pratar bra när jag pratar med honom. Precis som jag pratar bra när jag pratar med Diane. Med vissa människor går det lättare än med andra helt enkelt.

Jag ska ägna den här eftermiddagen åt att sova. Sen ska jag skriva mitt referat och kanske gå på en promenad om inte solen har försvunnit. Imorgon hoppas jag på en gladare dag.

Jag har lugnat ned mig nu. Jag tog mina saker och gick ned för att skriva mina läxor. På väg ned mötte jag Diane, då blev jag genast gladare när det fanns någon rolig att prata med. Sen skrev jag mitt affärsbrev. Då kom Diane förbi och sa att om jag ville ta en paus så skulle hon befinna sig i köket. Jag var nästan klar så jag skrev färdigt och gick sen för att laga mat. Det var trevligt. Vi bestämde bland annat att vi ska åka till Bregenz nästa vecka eller så för att se James Bond-inspelningen. Diane sa även att hon skulle ta med sig mig hem till sig någongång för hon tyckte så synd om mig när alla satt och pratade om hur de ska åka hem flera helger medan jag bor så långt bort så att det inte går. Lite gladare satte jag igång med min presentation av mig själv. Efter ett tag kom dock Miho förbi och berättade att de visade handboll på tv. Vi satte oss och såg på Kiel - Nordhorn. Fullt med svenskar på planen och Vranjes var kommentator. Han hade bra tyska, men det hördes att han är svensk. Väldigt många konstiga betoningar och så. Det var dock skönt att höra på för han pratade väldigt tydligt och ganska långsamt, inte som den andra - tyska - kommentatorn. Efter handbollen var det dags att fortsätta. Nu är jag nästan klar tror jag, jag måste bara kolla några ändelser och såntdär. Sen får jag väl skriva mer någon annan dag om det inte räcker tidsmässigt. Jag tror mest att de vill ha något att utgå från de där lärarna.

Imorgon ska jag sova länge. I alla fall till halv åtta. Haha, att jag kan tycka att det är länge. Was ist passiert? Sen ska jag gå i skolan och så ska jag komma hem och äta lunch (Diane var så söt och sparade det som blev över av hennes mat till mig, hon åker nämligen hem över helgen imorgon så hon skulle slängt det annars). Sen ska jag skriva en presentation om drottning Silvia, hon är ju tysk, det blir bra. Hon är även bott i São Paolo, det kommer göra Artur glad.

Okej. Bis morgen.

.. insåg jag att det är valborg idag. Alla är alltså jätteglada och festar och har det bra. Valborg är en väldigt stor fest bland studenterna. Nu vill jag inte säga att jag glädjs åt det här. Men Lisa opererades igår och hon mår nog inte så bra idag. Då är vi i alla fall två. Man skulle kunna säga att jag inte festar i ren sympati. Jag sitter här och är arg och tvär för att stackars Lisa säkert har ont och mår dåligt. Stackars Lisa förresten. Jag hoppas att hon mår bra. Den andra Lisan, den som bor här, har hämtat upp sin soldat (han är ju faktiskt militär) på tågstationen vid det här laget, om han inte ångrade sig och åkte hem igen. Men det tror jag väl inte.

Plugga var det. Inget valborgsfestande. Fast Fanny berättade att det är stor fest hos henne i Holland också och så blev hon lite ledsen. Eller hon sa att hon vill ringa till sina kompisar men att hon skulle bli ledsen då för att hon inte fick festa. Hon skulle ha fest med sig själv ikväll. Men jag ska ju ändå bara plugga. Ciao ciao.

Hallo. Igår la internet av här i huset. Då fick jag gå och lägga mig istället. Men självklart blev jag fruktansvärt sugen på att skriva min presentation om en tysktalande person just då. Till det behövde jag internet. Det var nog bra att jag sov, jag hade inte skrivit det där i alla fall. Imorse var jag ute och gick. Solen sken och man kände hur det började bli varmt. Kom hem och blev klar jättetidigt och var i skolan tio minuter innan den började, det har inte hänt sen första och andra skoldagen. Skolan var rolig. Vi fick fortsätta att lära oss adjektiv med fasta prepositioner. Leka lite lekar och så. Sen fick vi skriva en historia och det kändes ganska bra, som att jag kunde få ihop meningarna bra, för Artur var inte till så stor hjälp. Haha. Sen gick vi till Asia wok och åt, det var gott. Hem och så fungerade internet. Jag tänkte sitta vid datorn en liten stund och sen börja med skolarbetet. Dock så la internet av efter två minuter och efter att ha försökt få igång det igen gav jag upp och la mig i sängen istället. När klockan ringde och jag skulle gå upp kom det en satans fluga och irriterade mig så då gick jag inte upp utan gömde mig i protest under täcket. Två timmar efter att jag somnade vaknade jag och såg på trädet utanför mitt fönster att det regnar och stormar ute. Jag som skulle gå en promenad ikväll. Gick ned och åt lite frukt för att lugna nerverna och skjuta upp studierna en stund till. Nu finns ingen återvändo. Men jag har ingen som helst motivation, jag är arg och less på precis allting och jag kommer få sitta hela natten för att skriva klart allt som ska skrivas. Tror nästan att jag sätter mig där nere och skriver. Annars kommer jag bara störas av bättre saker att göra på mitt rum. Sova till exempel. Jag är lite arg på mig själv för att jag har skjutit upp skrivandet, eftersom jag har vetat om detta ända sedan i fredags. Fast jag måste ju försvara mig själv. Om jag är arg på mig själv och resten av världen så blir det liksom inte bra. Det måste vara jag mot resten. Ja. Bis später.

Jag tänkte ta en kort tupplur. Eller åtminstone lägga mig i sängen och vila lite. Min italiensktalande granne verkar dock tycka att detta är en dålig idé. Precis som hon tycker att det är en dålig idé att sova på mornarna och att lägga sig tidigt på kvällarna (hon pratar nämligen i telefon varje kväll, till sent, och varje morgon innan jag har gått upp, alltså ungefär vid 7-snåret..). Hon pratar nämligen ALLTID i telefon. På italienska. Och det låter som om hon är arg konstant. Att prata tyst vet hon inte betydelsen av. Det är som att hon skriker och är arg. HELA TIDEN. Jag förstår ingenting. Det konstiga är att hon kan säga något och låta jätteupprörd, sen blir hon tyst i flera minuter och sen börjar hon igen. Det här kommer till slut driva mig till vansinne.

Puh. Imorse sov jag länge. Inte för länge utan lagom länge. Ute regnade det. Sen drömde jag en mardröm precis innan jag vaknade om att alla asiater i huset var arga på mig för att jag inte hade gått ut med soporna. Det gick bra dock, James var på min sida. Men jag undrade ändå när jag träffade dem i köket imorse om de var sura eller inte. Fast dem är så genomgoda så det skulle jag aldrig tro.

Skola sen. Det gick sisådär. Jag måste sätta mig och öva på det där vi gjorde. Adjektivändelser och vad som är artiklar och inte. Jag förstod verkligen ingenting. Jag blir imponerad av Gilles dock. Innan har jag trott att han är lat och inte alls speciellt intresserad av att lära sig. Men jösses. Han lär sig verkligen och han lär sig fort. Jag vill också. Vi gick till något slags matställe på lunchen. Men det var för dyrt och fanns ingenting gott så jag, Jonathan och Fred gick till McDonalds och åt kycklingwraps. Mm det var gott. Sen eftermiddagslektion. Jag visste inte att vi skulle ha DFB idag också men det hade vi tydligen. Huvudet var kaputt men jag tog mig igenom lektionen och det gick ganska bra. Nu funderar jag på om jag ska ta en promenad och sen gå förbi affären eller om jag ska plugga lite först..

Jag måste nog vila en stund. Min kropp orkar inte röra sig just nu. Ikväll är det en dålig film på Schulkino. Eller. Det känns som om jag inte kommer förstå den, som att jag kommer att somna och som att det inte kommer ge mig något. Därför stannar jag hemma och försöker kanske börja på mitt brev och min presentation och allt annat som ska göras.

Komm auf den Teppich. Ungefär så. Det betyder kom ned på jorden. Lugna dig. Det lärde vi oss idag. Gut gemacht.

Idag är nätverket så långsamt och instabilt att jag skulle hinna flyga runt hela världen och ta reda på allt jag behöver innen en sida har laddats klart. Jag blir så trött.

Jag somnade. Sov i två timmar. Drömde att jag gick in hos frisören som ligger precis när man kommer in i stan, där allt kostar 11 euro, fast då får man betala extra för att de ska föna håret. Skitsamma. När jag kom in var det inte en frisörsalong längre utan ett gammalt hus, ungefär som den där källaren som den stackars Österrikiska kvinnan hade blivit gömd i. Sen såg jag att det fanns väldigt mycket mat till djur. Så kom det en stor hund som sen utvecklades till ett lejon eller något liknande och som bet sig fast i min fot och i mitt ben. Aj. Jag fick någon här i huset att skjutsa mig till en doktor och sen vaknade jag. När jag vaknade hade jag jätteont i min fot i säkert en timme. Alltså, ont på riktigt, jag inbillade mig inte bara. Sen gick jag ned och åt mat. Efter att jag hade gjort läxan.

Jag skulle göra fler läxor. Men jag har ingen lust. Fransmännen (de är ju från Schweiz, men de pratar franska så de får vara fransmän) gick ut. Att de orkar.

Lisa kom för övrigt väldigt glatt trippandes uppför trappan förut. Hon har varit lite bitter men nu meddelande hon att på onsdag kommer det någon och hälsar på och det är inte jultomten. Kul för henne. Väldigt. Jag tycker i och för sig att det ska bli rätt spännande att träffa den där Patrik också.

Haha vi gjorde en övning idag i skolan. Man skulle gå runt och prata och ta reda på saker om varandra. Alla hade fått en speciell fråga. Någon hade fått frågan "tycker du om att dansa" och det kom fram att Artur i Brasilien hade dansat massa. Alltså typ pardans. Sydamerikansk sådan vielleicht. Det var kul i alla fall. Det hade jag inte trott om lilla Artur.

Nu ska jag sova.

Tydligen så är det valborg på onsdag. Det har jag helt missat. Här pratar de bara om Tag der Arbeit, alltså 1 maj. Vilket är på torsdag. Shit, redan maj. Jag har nog inte hängt med riktigt. Har det redan hunnit vara januari, februari, mars OCH april? Vad gjorde jag under all denna tid? Just fan. Jag kom ju hit innan det ens var april.

Oh nu vill jag dricka cola. Det står en tom flaska på mitt bord och James drack precis cola i köket. Det skulle vara så gott. Men när mitt te har kallnat lite kommer det också att vara gott. Jovars.

Idag kom jag upp i tid. Och solen sken. Detta betydde promenad-Zeit. Det var riktigt skönt ute och härligt att bara gå runt och tänka på allt annat än sånt man måste tänka på. När jag hade gått över tågspåret och svängde runt hörnet så att MAX syntes blev jag dock lite nedstämd. Det var slut på det härliga. In i duschen, torka håret, på med kläder (kjol idag när solen sken), äta frukost, gå till skolan. Och idag var det heldag. Puh. Vi hade nya lärarinnor också (det är konstigt att det finns två ord i svenska, lärare och lärarinna, men man säger bara "lärare". Annat är det på tyska vill jag lova). Den första var rikigt bra. Vi hade kul och lärde oss. Kul med omväxling. På lunchen åt jag en macka från Hamma (jag kommer att sakna Hamma när jag åker hem) sen satte jag mig ute på skolans terass och mådde bra i solskenet. Det var nästan så att jag somnade där. Sen var det DFB med en annan ny lärarinna. Eller, som jag inte har haft innan i alla fall, det var också kul. Mycket läxor den här veckan dock. Vanliga läxor och så allt som ska skrivas till DFB. Puh. Jag får försöka vara duktig.

Nu ska jag dricka mitt te och sen ta en kort paus innan jag börjar med skolarbetet. Jag ska även gå till brevlådan. Det är planen. Jag måste nog laga mat idag också. Eller just det, nu kom jag på vad jag skulle äta, allt är redan färdigt =)

Sluta se sådär på mig. Jakob Hellman påminner om Gotland och Visby. Tydligen är lillebror där nu. Jag har tappat tidsuppfattningen totalt. Jag var säker på att det var flera veckor kvar. Idag är det fyra veckor sedan jag kom hit. Det känns som två. Fast Lisa kom för två veckor sedan, det är helt galet.

Den här dagen har bara varit scheisse. Jag var pigg och glad imorse. Sen vände allt. Jag var inne hos Diane och pratade med henne. Vi bestämde oss för att äta något på stan efter att delegationen varit här. Jag lyckades göra min läxa. Och se på när Dave och James terroriserade Fred som var fruktansvärt bakfull idag. De var helt galna. Hoppade sönder hennes säng bland annat. James ville få upp henne också så han lyfte upp hela sängen när hon låg i den och höll på att välta alltihopa. Det var fruktansvärt roligt att se på, Fred var inte lika road. Sen åt jag lite lunch och blev tröttast i världen. Hela kroppen värkte och skrek efter sömn. Precis när jag hade lagt mig i sängen kom Diane och en ny tjej förbi och frågade om jag skulle med ut i solen och äta glass men jag kunde knappt röra mig så jag tackade nej och sov istället. Sen har jag liksom inte piggnat till. Nu har jag i alla fall ätit middag, trots att jag inte var hungrig för fem öre.

Det har kommit många nya. Några som redan har varit här innan, en norsk tjej och en kille från England. Han var med redan igår. Nåväl. Det är kul med nytt folk.

Jag ska försöka mig på en början på ett brev nu. En holländsk sekreterare (jag) ska skriva ett brev till en tysk businessman om hur han ska ta sig till Holland och vilket hotell han ska bo på och när han ska vara på konferensen och en massa annat. Detta ska jag kunna göra utantill på testet. Puh. Men jag har till på torsdag ungefär att jobba med detta. Jag måste dock skriva en presentation av mig själv till dess också. Nåja. Det går nog bra om jag bara börjar.

Igår hade vi skoj. Verkligen skoj. Sådär så att man var lycklig ända in i hjärtat. Eller så överdriver jag lite. Vi gjorde oss klara och så gick vi till stan. På vägen stannade vi dock och fotade solen en massa som de två svenska turister vi är. Alltid med kameran i högsta hugg. När vi kom fram till Röstbar satt Diane, Paolo och Jonathan utanför så vi satte oss i solen på Marktplatz. Det blev dock fort lite för kyligt när solen gick ned och vi ville inte stå utanför hela kvällen utan få plats på Röstbar så vi gick in och trängdes. Vi det här laget var vi fler än ovan nämnda. Skitsamma. Till slut började bandet spela. Det var roligt. Gamla klassiker. Och vi diggade och hade det skoj tillsammans. Drack en drink för det tog hundra år att få något att dricka. Först glömde de bort vår beställning och sen gick det inte att komma fram till baren.

Lisa och jag tröttnade lite på musiken och ville utforska vidare. Utanför Röstbar mötte vi en superduperfull David. "Heeey, Schweeeeeeden". James kom han också. Han hade nog inte bara druckit. Nej. Dem var helt väck båda två i alla fall. Lisa och jag knallade vidare till Marmorsaal där det skulle vara Reagge-kväll. Utanför mötte vi Hannan eller vad hon nu heter. Hon berättade att den andra som jag verkligen inte vet vad hon heter var inne så vi gick in. Sen var det party. Den tjejen som har ett så svårt namn är världens trevligaste. Hon är så himla trevlig och rolig och gullig. Vi dansade flera timmar och hade riktigt roligt. Jag lyckades lura baren på 1 euro också. De skulle ha pant för glasen man fick. Jag visste inte det dock så jag hade bara pant för ett glas när jag beställde två. Sen skulle jag betala en euro til men då hade han redan gått iväg. Sen påstod han sig ha koll på det där hela kvällen men när vi gick stod det andra folk i baren så jag fick tillbaka 2 istället för 1. Inte hela min förmögenhet men för en euro kan man köpa mycket i den här staden. Till exempel en shot på Citypub. Eller så kan man tvätta en gång här i MAX.

Vi gick hem till slut efter att James varit förbi och varit full och sen gått och Fanny var med också. Tjejen med namnet jag inte vet följde med hem till MAX. Hon och Nathan bor hos samma familj och han hade redan åkt hem och hon skulle inte behöva gå dit ensam eller åka taxi. Jag hade väldigt ont i mina fötter vid det här laget och högklackat på kullersten efter flera timmars dansande var inte min grej. Jag gick lite barfota, lite med skor. Det gick att ta sig hem i alla fall. Idag har jag ont dock.

På väg hem berättade Fanny att de andra redan var hemma efter diverse olika omständigheter. Vi hittade Dave vid en dator. Jonathan och Diane drack te och resten sov. Jag vet inte om hon med namnet stannade här. Jag hoppas det för hennes skull. Nyss såg jag Dimash (hur nu det skulle stavas) med ett täcke så jag antar att han har sovit här. Han bor dock i Österrike så det vore väl inte så konstigt.

Imorse kom hela tjocka släkten till min italienskpratande granne. Jösses. De vet inte hur man för ett samtal utan att skrika. Så gick jag ned och åt frukost. Någon hade tagit ut soporna som tur var, det är min dag idag men när vi kom hem inatt var det en katastrof i sophinken. Det är storstädning på gång i hela huset också. Och Maki städade hela köket trots att det inte är hennes dag. Hon är så snäll.

Nu måste jag plocka undan. Ryktet säger att delegationen kommer vid tolvtiden. Inte för att de ska se mitt rum, men man vet ju aldrig och det är ju trevligt att ha det städat.