helenesj

Okej okej jag somnade till en stund. Men det var bara för att det var skönt. Nu är jag hur pigg som helst fortfarande. Nåväl.

Jag bodde på Gotland ett tag. I Visby. Ungefär ett halvår bodde jag där. Under det där halvåret var min favoritsyssla att strosa runt och köpa saker. Jag älskade Coop Forum, trots att jag inte tycker om Coop egentligen. Men de hade nästan under hela min tid på Gotland rea på pocketböcker. Rena himmelriket för en sådan som jag. Men jag kommer bara ihåg Coop, Din Sko, H&M och den lilla chokladaffären på en sidogata. Och så förstås Systembolaget och Apoteket. Och McDonalds och MAX. Jag kommer inte ihåg några andra affärer trots att jag gick längs den där gatan vareviga dag. Om jag inte gick någon av de andra vägarna genom vackra platser. Jag har suttit och rotat i minnet efter Åhléns i säkert en halvtimme nu men jag kan inte komma på att det skulle ligga där. Det känns som ett ställe jag skulle ha besökt varje dag. Det gjorde jag kanske också men jag kan inte se vart det ligger. Jag blir så trött på mig själv. Det är nog dags att åka dit snart igen. Det är ju verkligen en underbar plats. Jag älskar Visby. Och mitt hus tyckte jag om också och mitt gym och skolan var liten och trevlig. Ja, det var inte mycket där som inte tilltalade mig. Nåja. Jag får kanske använda tiden till vettigare saker nu. Som att diska och äta. Det är straffet för att jag glömde bort det igår och såg på tv istället.

Det var som vanligt jobbigt att gå upp imorse. Men jag kravlade mig upp i alla fall och iväg till skolan. Först två pass marknadsföring, föreläsningar. Riktigt intressant faktiskt. Och en bra lärare, även om han är lite konstig kanske. Han är en såndär riktig gubbe, en sån som ser ut som en professor och som man förväntar sig att se hålla i föreläsningar på universitet. Det gick bra. Eftersom vi fick sluta tidigare och jag hade lunchdejt med Lisa och Berit så satte jag mig i biblioteket och diskuterade skadestånd med Emil. Det var riktigt intressant. Man kommer ihåg mer än man tror om alla lagar och regler. Sen blev det långlunch. Mycket på grund av att den maten som jag och Berit ville ha inte fanns tillgänglig utan vi fick stå och vänta medan de kokade ny pasta.

Jag var helt säker på att jag skulle ha föreläsning direkt efter lunch sen. Men när jag skulle kolla upp lokalen insåg jag att den inte började förrän vid tre-snåret. Jag hade inga böcker med mig, ingen lust att gå hem och ingen diciplin att plugga ensam sådär så jag földe med på en föreläsning i arbetsrätt. Det var nyttigt. Sitta och slölyssna lite och inse att man kan visst det där fortfarande. Synd dock att jag missade att lyssna riktigt när han pratade om vad domen i Waxholms-målet betydde. Det var ju det jag ville höra. Nåväl.

Sen var det dags för min föreläsning. I skolans största föreläsningssal. Med teknologer, ekonomer och en dålig lärare. Eller i alla fall en lärare som inte kunde hålla en bra föreläsning (på den här nivån, det sägs att han är bra på högre nivåer, men jag vet inte det jag). Han babblade på om varje OH-bild så snabbt att man inte hann uppfatta första ordet innan han bytte bild. Och så pratade han om texten på OH-bilderna utan att faktiskt läsa den. Han bara mumlade något som att vi själva skulle läsa medan vi lyssnade på honom. Jag vet inte. Det var väldigt opedagogiskt och inte alls intressant. Inte alls som Pär Sundéns lektion i arbetsrätt. Han pratar visserligen mycket men han gör det bra. Därför blev han också "årets lärare" förra året, eller i år eller när det nu var. Det känns som en tråkig kurs. Men det kanske blir bättre. En halvtimme tidigare fick vi gå så det är väl ingen idé att klaga.

Jag skuttade hem i kylan med ishalka under fötterna och himmelen brinnande röd i horisonten. Det är skönt att gå hem sådär ensam i mörkret. Bara låta tankarna snurra och inte bry sig om att man är ledsen utan bara låta det komma över en. Nu ska jag ta det lugnt en stund och sedan ska jag läsa på lite inför första seminariet på marknadsföringskursen eftersom gruppen ska träffas imorgon, då vill jag ha lite koll. Det roliga är dock att jag har varit igång hela dagen och inte gjort annat än att lyssna och lära och ändå är jag inte trött. Inte det minsta. Det känns lite som en placebo-effekt på mina nya piller. För ett piller kan ju inte leda till någon förbättring. Men jag skulle bli glad om jag kunde känna såhär varje dag. Att jag inte bara vill lägga mig i sängen och sova bort eftermiddagen och hela kvällen. Däremot ska det bli skönt att somna ikväll efter en massa tv-tittande. Då kan jag även känna att jag har varit duktig idag.

Som straff för att jag inte gick upp när klockan ringde utan först snoozade, sen ställde om den och till sist stängde av den var jag tvungen att drömma en massa mardrömmar. Men de var ändå bra. Lite terapi nästan. Och jag hade verkligen ingen lust att gå upp sådär tidigt. Jag orkade knappt öppna ögonen. Trots att jag somnade tidigt igår. Men klockan elva var det ändå dags att hoppa upp ur sängen. Ute är det plusgrader och blött. Det regnar inte men det är grått. Åh vad härligt. Jag blir så glad. Jag skulle stannat kvar i sängen. Men jag ska vara duktig idag. Kanske inte nu på en gång för nu skulle jag visst iväg men senare. Senare ska jag göra frågorna till lektionen som nog inte är imorgon utan på fredag, för imorgon är det nog bara föreläsning. Och så ska jag läsa lite. Jag ska ju vara duktig den här läsperioden.

Åh vad allt gick bra idag.

Jag gick upp i tid. Men det var jobbigt. Skola klockan åtta är ingenting för mig. Nåväl. Introduktion på interna. Lagom roligt, alltid samma saker som gås igenom under sådana där introduktionspass. Det tar alltid väldigt mycket längre tid också om man läser med förstaårs-studenter och det är alltid samma frågor som ska besvaras hundra gånger om. Sedan hastade jag vidare mot banken. Där fick jag sitta i en timme innan det blev min tur. Jag som alltid har haft tur när jag varit på banken, det brukar alltid gå fort. När jag väl förklarat mitt ärende stod bankdamen där och visste inte alls vad hon skulle göra. Det kändes som första dagen på jobbet trots att hon nog jobbat där i några år minst. Sen ville hon tala om sin okunskap och pläderade om hur jag var den tredje kunden i följd som hon inte kunde hjälpa utan att själv få hjälp. Till slut kom jag därifrån. Lite pengar fick jag med mig också. Med min tur missade jag såklart bussen också med en minut. Så jag gick in på Apoteket för att köpa något åt Lisa och sedan gick jag till ICA för att köpa lunch som jag hade tänkt äta hemma. Jag ställde mig i solen (ja den sken ju i alla fall) och väntade på bussen. När det var en minut kvar och jag hade väntat tio minuter så ringde läkaren (jag som hade hoppats hinna hem innan detta). Så då missade jag såklart den bussen också. Dock så gick han med på att ge mig några piller för att se om jag blir bättre eller inte. Tur det. Hade han krånglat så hade jag explodera inombords. Men han är faktiskt snäll, det är nog den enda snälla läkaren jag har träffat. Men som sagt så har jag inte träffat så många heller. Nåväl. Jag tog bussen till skolan istället eftersom det inte fanns tid till annat. Där satte jag mig med min musik och DI Weekend och läste en intervju med Svennis medan jag åt min lunch. Sen var det en ny introduktion. Denna gång gällde det kursen i marknadsföring. Det var långtråkigt men till slut satte han igång med en kort föreläsning och det kändes som att det kan bli en intressant kurs. Synd bara att boken är på engelska nu igen. Jag blir så trött. Sen gick jag hem med musik på hög volym i öronen. Ingenting kunde stoppa mig från att komma hem och lägga mig i sängen. Jag satte på vattenkokaren och satte mig vid datorn. Så kom Lisa förbi och hämtade det jag hade köpt till henne, satte på vattenkokaren igen eftersom vattnet nästan hunnit bli kallt. Gjorde en kopp te, lag mig i sängen, såg på tv i tio minuter och sen sov jag i en timme eller två. Det var verkligen helt underbart. Jag älskar ju att sova (det kan nog tyvärr inte mina piller göra något åt, däremot kan de förhoppningsvis få mig piggare så att jag inte hamnar i sängen från första början). Nu har det varit tv-kväll och egentligen skulle jag ta en dusch men jag sparar nog det till imorgonbitti och så sover jag istället. Imorgon ska jag inte gå till skolan klockan åtta. Jag hade tänkt rätta min tenta. För jag trodde att den skulle in på onsdag. Men den skulle visst vara inne redan idag. Vilken tur att jag ändå inte skulle fått godkänt på den. Det var riktigt slarvigt av mig. Haha. Lite skönt är det ändå att ha släppt på kontrollend med de sista tentorna. Jag tror jag behövde det. Nu ska jag ta igen det och klara de nya kurserna galant.

Åh vad allt gick bra idag. ELLER INTE.

Det känns som att det händer väldigt sällan nuförtiden. Men idag lagade jag mat. Lasagne. Mums. Synd bara att jag fick ont i magen efteråt. Struntsamma. Sen gick jag över till Lisa för att se på tv en stund. Och det händer också väldigt sällan, inte att jag går till Lisa och ser på tv, utan att jag lämnar någon lampa tänd när jag är borta. Det har nog inte så mycket att göra med att jag vill låtsas vara miljövän som att jag inte litar på elektronik och tror att allt kan börja brinna. Så. Förutsättningarna är klara. Lasagne och tända lampor.

Det är sådana här gånger det är så himla härligt att komma hem till sig själv. Det luktar hemtrevligt, det är städat (förutom madrassen i sängen som snart ligger på golvet) och så lyser en svag lampa i ett hörn. Det kändes verkligen hemma. Och jag ska hålla fast vid den här lägenheten tills jag flyttar från stan. Jag kanske ska köpa den av hyresvärden också och bo här hela mitt liv. Hela livet på 28 kvadrat, det hade varit något, haha. Nej, jag har större drömmar än så. Men hade det inte varit för pappa hade jag inte bott här igen. Det kanske finns något stort dumt samband som man inte förstår. Det kanske finns någon mening med allt. Det skulle i alla fall vara skönt att tro på det ibland.

Nu ska jag lägga mig i sängen och läsa min bok. Det ger mer än att se på tv. Böcker som jag läser fastnar alltid i minnet. Jag kan koppla många händelser till vilken bok jag läste för tillfället. Filmer däremot glömmer jag bort så fort jag har sett dem. Det är ganska galet. Jag kan minnas att jag har sett en bra film, jag kan bli glad när jag tänker på den, men ser jag den igen blir jag lika förvånad som första gången över allt som sker. Böckerna fastnar. Robbie Williams skiva Escapology vet jag att jag lyssnade på en jul samtidigt som jag läste en bok om australien. Den utspelade sig lång tillbaka i tiden. Nu kommer jag inte ihåg vad den hette eller vem som skrev den, men jag älskade den. Jag kommer ihåg att jag inte trodde att jag skulle tycka om den. Det var en julklapp. En random bok som inte såg mycket ut för världen. Men den var underbar. Och varje gång jag hör en låt från den skivan kommer jag att tänka på den boken. Åh. Jag kanske ska läsa den igen, även om jag inte läser om böcker.

Nu ska jag i alla fall läsa.

Lata dagar. Igår låg jag i sängen ända till femtiden då jag tog en snabb dusch och sen gick till Lisa och fick mat, mums. Sen såg vi på tv hela kvällen och när jag kom hem somnade jag uppkrupen i sängen igen som jag brukar göra nuförtiden. Och så vaknar jag till och tänker att jag bör gå upp och fixa iordning och sova på riktigt men så gör jag inte det för att det känns så jobbigt. Men till min stora förvåning kom jag i säng på riktigt vid halv ett, det var inte så farligt. Imorse vaknade jag lagom tidigt och gick upp på direkten för Lisa skulle komma över och låna internet. Så åt jag frukost och såg på tv medan hon satt här och svor en massa. Sen hade jag planerat en tur till Kvantum för att fylla förråden, jag har ingen mat hemma. Vi tog bussen och stannade på vägen för att få i oss lite mat. Men när jag skulle betala för min mat så gick inte det för mitt kort hade visst gått ut. Det var väl ett jävla påhitt. Antagligen har mitt nya kort försvunnit i posten när det inte fungerade, för det ska komma några veckor innan kortet går ut. Därmed handlade jag bara middag till ikväll. Lisa betalade så snällt åt mig. Nu måste jag åka till banken imorgon och ta ut pengar och fixa mig ett nytt kort. Det är lite jobbigt faktiskt att kunna betala någonting och att inte ens kunna få ut pengar ur en bankomat. Jag blir så trött. Det finns verkligen ingenting som kan gå bra för mig verkar det som. Fast när vi kom hem var det Brothers and Sisters på tv och det hade jag missat i veckan så det var ju tur. Så tänkte jag att jag skulle laga mat efter det eftersom jag trodde att klockan var 17 och att det skulle bli perfekt med programmen jag vill se klockan 18. Men inte det nej, för ingenting kan ju gå bra. Nu fick jag en extra timme att slå ihjäl. Jag tror jag ska utnyttja den till lite bokläsande. Jag har inte riktigt kommit in i boken, det krävs nog att jag läser mer än två sidor varje gång, det ska jag göra nu. Imorgon börjar skolan igen. Nya kurser och allt. Känns lite skönt samtidigt som det känns jobbigt. Men skönt att kunna vara med från början och komma in i det.

Jag vet inte var jag ska börja. Så jag börjar kanske med imorse. Jag gick upp innan sju och började tvätta. Sen sov jag en timme, gick till tvättstugan, sov mer och gick dit igen. Sen åt jag frukost och dammsög och fixade och sen åkte jag till stan. Efter stan tog jag en lite paus i sängen innan jag gick till Lisa och lagade mat. Sen fixade vi oss fina och så gick vi på fest. Sedan gick vi till kåren. Men där blev jag inte långvarig. Kvällens plus är Emil. Det var kul att ha honom med. Kvällens minus är jag själv. Men nu ska jag sova gott och ta nya tag imorgon. Så ska det bli. Imorgon ska jag verkligen inte göra någonting. Det ska bli helt underbart. Ingen press. Bara ligga i sängen och ha det bra. Nu ska jag sova.

Jag är så trött. Varför är jag trött nu igen? Det är nog för att jag har haft tid att slappna av lite efter stressen med tentorna. Antagligen. Jag har städat hela kvällen. Jag ska göra färdigt det sista imorgon. Men jag har fått bort den sista flyttkartongen samt alla andra kartonger och jag har kånkat in resterna av skrivbordet i klädkammaren. Tur att den är rätt tom så att det fick plats, jag fick ju aldrig loss alla ben och det förbaskade bordet har ju ben som står åt alla håll. Suck. Nu är det i alla fall helt tomt i min gamla skräphörna. Jag har fått upp böckerna i bokhyllan också. Men jag har kommit på att hälften av alla böcker står hemma hos Lisa så jag får kanske ta och ändra där med. Jag vill åka till IKEA ju och köpa en bokhylla som jag kan ha där jag inte har någonting just nu. Det vore great. Men det är svårt att åka till Haparanda utan körkort och bil. Förresten. Jag såg på Höök idag för första (och säkert enda) gången. Avsnittet var nämligen inspelat på skolan. Lite läskigt att de låtsas att någon har blivit mördad i skolan men å andra sidan så kändes det som ett skämt när man känner igen omgivningarna. Men lite läskigt var det ändå här hemma i mörkret. Nu ska jag sova. Imorgon har jag bokat tvättid. Sen ska jag in till stan och fylla förråden, så ska Lisa och jag äta god mat och sen är det Halloween/Tentaröj. Men det blir nog rätt lugnt för min del efter förra helgens äventyr och ångest dagen efter. Men det var då och nu är nu. Jag ska inte hålla på och älta gamla saker. Jag ska se framåt och göra något bra av varje dag.

Guten Nacht.

What's the name of the game?

Alltså igår var jag helt slut så jag skulle sova. Först var det något på tv dock som jag fastnade framör. Klockan var halv elva. Klockan två insåg jag att jag hade legat uppkrupen i fotändan av sängen i flera timmar och inte gått och lagt mig än. När jag sen väl hade borstat tänderna och gått och lagt mig kändes det som om något dåligt var på gång att hända, jag vet inte vad men det var väldigt obehagligt och så kom det konstiga ljud från allt mörker i lägenheten. Jag var nog egentligen bara för trött för mitt eget bästa. Imorse lyckades jag vakna och ringa vårdcentralen, sen gick jag och la mig igen. Alldeles för sent åt jag en god frukost och sen gick jag och Lisa en promenad. Det var dock så kallt här hemma så jag kunde inte gå upp ur sängen förrän klockan slagit halv ett. Men det var skönt. Ibland får man unna sig lite sådana dagar. Nu har vi sett på film och nu ska jag sätta igång med städningen. Jag är egentligen hungrig men någon god mat får bli belöningen efter städningen. Det och en lång varm dusch. Det börjar nämligen bli vinter här uppe i norr. Man blir en isbit så fort man går ut. Mörkt är det också. Klockan 16 kunde man inte längre se annat än mörker ute. Vi har ett par riktigt härliga månader framför oss. Hujedamej.

Håhåjaja. Jag är helt slut trots att ingenting har varit speciellt ansträngande idag. Jag var hos optikern först. Men att sätta in nya glas kostade mer än vad jag hade räknat med så jag ska fundera på om det kanske är värt att investera i ett par helt nya glasögon. Men jag vet inte. Jag ska tänka på det där ett par dagar. Sen gick jag runt på stan och kollade. Var inne på biblioteket och lånade filmer. Så kom Lisa när hon skrivit klart sin tenta och vi styrde stegen mot Mat och Prat för lite lunch. Sen sprang vi på Magnus och Johan mitt på Smedjegatan och de hade planerat en tur ut till Storheden, vi följde med, vare sig de ville eller inte. Ute på Storheden handlade vi diverse saker och sen åkte vi hem. Då såg jag och Lisa på Casino Royal. Det var en av filmerna jag fixade under dagen. Den nya Bond-filmen kommer ju vilken dag som helst på bio så vi ville se den gamla innan. Den nya Bond är ju delvis från Bregenz, annars hade jag aldrig sett den, haha, jo det hade jag kanske. Jag har velat se Casino Royal ända sen den kom. Efter filmstunden fixade vi ett par saker och lagade mat och sen åt vi maten. Pasta med skinksås, mums mums. Sen har det bara blivit tv-kväll och nu ska jag hoppa ned i sängen. Jag har sovit dåligt de senaste nätterna. Inatt vaknade jag upp och hade fruktansvärt ont i ryggen. Jag kunde inte ligga ned, det var hemskt. Men det måste ha gått över rätt fort för jag har bara diffusa minnan från det. Nåväl. Imorgon ska jag upp och ringa läkaren, för det har jag inte gjort än, dåligt av mig. Sen ska jag nog krypa ned i sängen igen ett tag och ta det lugnt. Skulle behöva hämta upp tentan i skolan också så att jag kan sätta mig med den på fredag eller så. Men det får vi se. Jag ska ta dagen som den kommer. Planen för dessa lediga dagar var ju annars att tvätta, städa och sätta upp mina gardiner. Det vore skönt att äntligen bli klar här hemma med allt. Det känns fortfarande som om jag flyttade in igår. Vilket jag i princip gjorde med tanke på att jag har varit i Stockholm hela hösten. Någon dag ska jag se över mitt schema också och planera in en hemresa. Men inte nu. Nu ska jag läsa min bok och sova.

Det har varit en bra dag idag. Jag har inte ens hunnit tänka och känna efter. Först var jag uppe länge igår. Sen sov jag lagom länge imorse. Låg kvar i sängen tills det blev lite halvbråttom. Duschade, torkade håret och gick iväg i solskenet, härligt varmt var det. Planen var lunch i skolan men halvvägs dit ringde Lisa och meddelade att lunchen skulle intas på MAX istället. Vi åkte dit i Johans bil. Den var helt full. Magnus och Camilla var med också. Vi åt alla upp maten alldeles för fort och sen åkte vi tillbaka till skolan där jag inte gjorde någonting. Löste lite sudoku bara. Sen gick Lisa och jag en promenad, då hade det blivit kallt ute. En tur till ICA och sen var det dags för tenta. Sådär precis innan kändes det jobbigt men när jag väl satte mig med den insåg jag att jag kunde mer än vad jag trodde. Skönt det. Jag satt i tre av fyra timmar, jag har inte klarat den, men det var skönt ändå att klura lite. Efter tentan ringde jag Lisa som satte igång att laga mat. Gick direkt hem till henne och fick risotto, kött och tomatsallad. Åh vad mumsigt. Det behövdes god mat efter en massa köttfärssås och spaghetti. Sen såg vi lite på tv och nu har jag sett på mer tv hemma. Just nu en film. Skönt. Imorgon har jag ingenting att göra förutom att åka till optikern och kolla synen. Det börjar bli jobbigt att se nu på riktigt. Hoppas det inte blir jättedyrt i slutändan bara. Nu ska jag krypa ned i sängen igen och se på film. Sen ska jag läsa min bok och sova gott.

Det fascinerar mig att klockan bara är halv tolv. Jag gick upp imorse, sisådär tio minuter innan jag skulle möta Lisa och gå till skolan. Det var inte en så bra morgon med andra ord. Och nu kom jag på varför. Det var för att jag vaknade vid kvart över fyra inatt och såg att någon hade ringt mig. Jag insåg genast att det var ett såntdär bluff-nummer. Ett sånt som de vill att man ska ringa upp och så kostar det multum för varje minut. Men eftersom att jag hade vaknat och var skitpigg sådär mitt i natten gick jag upp och kollade upp detta konstiga nummer på internet. Jag fick såklart snabbt mina misstankar bekräftade. Sen kunde jag sova igen. I skolan satte jag igång. Till en början gick det bra, jag var duktig och seriös och gjorde rätt. Tills jag insåg ett litet, litet fel som gjorde att hela svaret blev fel. Och så har jag insett att det är dåligt att lyssna på musik, jag lyssnar alldeles för mycket på texterna och börjar försvinna iväg i tankarna. Vi åt lunch och skrattade hysteriskt åt Emil som så ofta annars betedde sig som en idiot. Det var skönt dock att bara skratta. Efter lunch gav jag upp och gick hem. Det var för mycket som pågick i mitt huvud. La mig i sängen hemma och tog det lugnt. Nu har jag tittat på tv och försökt komma igång och i alla fall läsa lite anteckningar, något kan ju fastna. Men det lockar mer just nu att koppla ur datorn, ta med den till sängen och kolla på tysk-dubbade Sex and the City-avsnitt som jag sett hundra gånger. Egentligen vill jag sätta på Barfuss och bara lyssna på den härliga musiken och den underbara dialogen, men den ligger hos Lisa. Nåväl. Jag ska hålla igång ett tag till i alla fall. Tentan börjar inte förrän kl 15 imorgon så jag kan ta en sovmorgon och ta det lugnt. Jag ska bara ringa läkaren under förmiddagen och diskutera lösningen på mina fel och brister. Nåväl. Snart ligger jag i sängen och har det bra. Jag älskar min säng. Det kanske inte alls beror på den där sköldkörteln att jag alltid ligger i sängen, det är nog för att jag tycker så mycket om att ligga där i värmen. Humdidum.

Jag måste bli en bättre människa. Jag vet att jag är en bra människa. Men ibland gör även jag dumma saker. Ibland skyller jag ifrån mig. Ibland säger jag saker jag menar men som jag inte vill ska komma ut så som det gör. Ibland bara kommer allt på en gång i fel ordning med fel mottagare och så blir allt en stor soppa. Nu ska jag bättra mig. Jag kan också börja bete mig mer som en människa. Det kan jag och det ska jag.

Idag blev det lite gjort i skolan. Men efter att Lisa och var och åt pizza till lunch så fick jag så fruktansvärt ont i magen så jag kunde inte fokusera efter det. Sen gick vi hem till mig och såg på tv i många timmar. Nu ska jag sätta mig här med mitt ljus och så ska jag läsa mer. Plugga. Göra mig oumbärlig. Nej, nu ljög jag. Men det vore så skönt att klara den där rackarns tentan på tisdag. Jag skulle verkligen bli glad då. Det känns inte som att jag är "värd" ett godkänt. Jo, värd det är jag verkligen. Men det känns som om jag vill kunna det som jag klarar. Jag vill inte känna att det står att jag har klarat den här kursen när jag i själva verket inte kan någonting. Men det är väl inte sådant man ska tänka på, det gör ju ingen annan.

Sen ska jag snart börja fundera över framtiden. Jag måste göra upp en plan. Jag måste kolla upp vilka kurser jag verkligen vill läsa, vilka jag inte vill läsa, vilka det vore bra om jag läste. Så måste jag börja rota lite i det där med uppsatsämne och fundera på hur jag vill att framtiden ska se ut. Vad jag är intresserad av. Det vet jag redan. Men jag måste kanske tänka över lite hur jag ska komma dit. Inte ha en konkret plan men ändå ha mer än en diffus dröm i bakhuvudet. Just det. Så är det med det. Men först ska jag göra mig förtjänt av ett kanske-g i mikroteori.

Tur för mig att klockan på väggen går en timme före. Jag behöver all tid och motivation jag kan få.

Nu har jag äntligen kravlat mig upp ur sängen, utvilad. Tur för mig att man ställde tillbaka klockan inatt. Jag såg en film som i vanliga fall skulle slutat halv fyra, men nu slutade den ju halv tre redan, woah. Men nu har jag sovit och nu ska jag gå till skolan och sätta igång och plugga. Det blev ingenting gjort igår. Det gick en massa konstiga tyska filmer på tv och mitt tillstånd krävde mer sängliggande än att sitta och plugga. Men nu är jag laddad. Det är jag verkligen. Idag är det dåligt väder. Vädret följer nämligen varannan-dag-teorin slaviskt. Fast igårkväll och inatt regnade det massor.

Nu: soova. Haha. Det kom helt spontant, det ska jag ju inte. Plugga ska jag göra.

Ojdå. Det gick inte så bra det där igår. Vi åkte till stan och jag stannade till stängning och sen kom jag hem och somnade fortare än vad jag hann komma fram till sängen, nästan. Jag la mig i sängen. Sen vaknade jag upp av solskenet som kom in genom mina fönster imorse, härligt. Om jag bara kunde må lika härligt i den stunden. Klockan elva gick vi till skolan. Det gick rätt dåligt för oss. Vi satt kvar i alla fall två timmar och jag hann med en del. Sen handlade vi mat och gick hem. Jag somnade och nu är klockan 19. Magen skriker efter mat samtidigt som det känns som om den inte välkomnar någonting på besök. Men det är bara för mig att skylla mig själv och styra upp det här. Jag ska laga köttfärssås och sen ska jag äta den och till slut ska jag sätta mig här och plugga. Det finns ändå ingenting på tv ikväll, det kommer gå bra det här. Jag SKA plugga. Men det var ju kul igår i alla fall. Och även om jag pratade med en väldigt otrevlig tysk så sa han att jag pratade bra tyska, det gjorde inte att han blev trevligare, men det är alltid kul att höra.

Det går en film på tv. "Som man bäddar" heter den. Jag har inte sett på den, men jag kände att det var riktigt till mig (indirekt då såklar).

Billig fylla? För mig räcker det att gå runt utan glasögon ett tag, att sitta vid datorn, som nu, späder på det lite extra. Haha. På onsdag ska jag till optikern. Fasiken vad skönt att få i nya glas i glasögonen nu känner jag. Jag har lokaliserat allt snurrande i mitt huvud till mitt synfel. Det måste bannemej vara där det sitter.

Tentan imorse gick ju dåligt, som förväntat. Men det var ändå skönt att gå dit och kolla och fundera och se att jag ändå kunde kanske en och en halv fråga. Känns lite emot mina principer dock att lämna in en tenta som jag vet att jag inte får godkänt på. Det finns inte ens någon chans eftersom jag inte svarade på så många frågor att jag skulle få godkänt ens om jag satte full poäng på dem. Men det känns rätt bra ändå. En dag på stan med god lunch, Olivers är tydligen stället man äter lunch på. Och sen har jag bara tagit det lugnt. Läst en bok, ansiktsmask, lagat mat, målat naglarna. Sånt där som är rätt härligt ändå. Ta hand om sig själv lite. Jag ska inte slösa så mycket energi på dåliga saker i fortsättningen. Det sägs alltid att man inser sådant efter att jobbiga saker har hänt, men det känns faktiskt så nu. Det är viktigt att skämma bort sig själv ibland. Att ligga kvar en halvtimme i sängen på morgonen, köpa god mat, ta en lång varm dusch. Och inte hela tiden vara så sur och arg och stressad. Men det är en jävla uppförsbacke att komma dit. Att vara sådär glad och omedveten om allt som händer runt om i världen och i ens närhet som jag var förut. Efter förra året spådde jag att det här skulle bli ett bra år. Det blev det till en början, jag åkte till Tyskland, finally. Men sen dess har det gått utför. Apropå Tyskland träffade vi en tysk student igår på hockeyn. Det var skitjobbigt att prata tyska bara sådär. Men Lisa säger att hon blir imponerad över hur bra tyska jag pratar, så jag antar att jag kanske är lite duktig ändå.


Nu ska jag ordna lte dricka åt mig och Lisa. Det blir en lugn kväll. Eller inte. Men inte så mycket dricka blir det. För imorgon ska jag vara i skolan när biblioteket öppnar och sen är det bara att köra. På tisdag är det lugnt igen.

(Världens minsta lilla trevliga ord får mig att bli glad. Det betyder mycket, mycket mer än vad man kan tro. Om jag kunde skulle jag ge dig allt i världen just nu och resten av ditt liv, men det tar vi en annan gång, när vi har växt upp. Till dess fungerar det som det är).

Jag vaknade upp efter att ha kommit på tredje plats i ett marathon-lopp i drömmarnas värld imorse. Jag var helt slut efter målgången och det kändes precis lika jobbigt att vakna och gå upp. Sen pluggade jag dukigt i skolan. Men efter lunch gick jag hem och satte mig här istället. Det gick dåligt. Inte för att jag inte ville plugga utan för att jag insåg att jag verkligen inte kan någonting. Det känns nästan som om det är mer värt att stanna hemma imorgon än att gå dit och skriva tentan. Det kommer bara vara en plåga att sitta där och inte kunna ett enda svar. Jag ska plugga som tusan till nästa tenta dock. Och jo, jag kommer gå, jag skulle aldrig våga göra något annat. Jag gick och la mig i sängen istället. Såg på tv och sov en stund. Det behövs. Jag är inte helt stabil känner jag. All den här stressen över tentorna har fått mig att krackelera. Det är bra att det snart är över så att jag kan få fokusera lite på livet. Det behövs just nu. Jag måste hitta en vardag som fungerar och hålla mig till lite rutiner. Nåväl. Till slut gick jag upp och lagade lite mat. Lisa kom över och sen åkte vi till Coop Arena. Luleå - Djurgården stod för kvällens underhållning. Eftersom det delades ut gratisbiljetter i skolan där var hela skolan där, kändes det som. Djurgården inledde riktigt bra. Luleå också. Efter första perioden var det riktigt kul, många mål. Andra perioden var ett riktigt sömnpiller. Sista var jobbig för Djurgården. Men med 16 sekunder kvar gjorde de ett mål. Och i sudden gjorde de ett till och så hade vi gått från arga, sura och besvikna till gladast i arenan. Skönt det. Nu ska jag nog hoppa ned i sängen. Jag borde pränta in det som jag redan kan ordentligt i huden eller något men det kommer inte att tjäna någonting till. Det är lika bra att bara gå dit och sen gå därifrån. Jag kan inte göra mer nu. Det skulle jag gjort för längesedan i så fall. Det var ett förbaskat ältande hela tiden. Usch, jag tycker det är jobbigt att vara såhär oförberedd inför en tenta, men det kanske också är en del av livets hårda väg.

Guten Nacht.

Nu har jag ryckt upp mig lite. Lisa kom hit och såg på tv och jag fick i mig lite mat och sen brukar jag i största allmänhet piggna till framåt natten, vilket ju är extremt dumt. Jag försökte mig på uppgiften som stod på tur men jag tror att mitt huvud inte orkar tänka mer på skolan idag så jag la ned och tänkte sova. Det går bara lite trögt att ta sig till sängen. Men snart är jag där och imorgon gör jag ett sista försök att få till tänket och börja förstå det här med markoteori. Håhåjaja.

Guten Nacht.

(Om jag kunde skulle jag faktiskt fly till Tyskland. Älskade Tyskland där folk inte är som i Sverige, där det är roligt att gå till mataffären för att allt ser så billigt ut och där det finns hundra olika sorter att välja på av allting. Tyskland där de får till den där riktigt tyska accenten som får mig att vilja bli tysk. Tyskland där gräset är lite grönare än i Sverige. Tyskland, lite närmare världen. Tyskland, ett land som jag inte alls förstår hur jag kan vara så förbaskat förälskad i. Ich bin in Deutschland verliebt).

Det är inte många gånger som man fakiskt menar att det känns riktigt hopplöst när man säger det innan en tenta. Men just nu känns det som om jag inte kommer att kunna skriva ett enda ord på tentan på fredag (som har något med makroekonomi att göra) och jag ser ingen väg ut ur detta, förutom att plugga mer, men det går inte. Idag tog jag visserligen time-out. Imorse vaknade jag inte till liv förrän halv nio, trots att jag somnade tidigt igår och klockan ringde var femte minut från halv åtta. Och när jag väl kom till skolan blev det inte direkt bättre. När energin verkligen var på noll efter lunchen var det svårt att motivera sig till annat än att gå hem och lägga sig i sängen. Det är inte helt lätt när huvudet inte hänger med och kroppen skakar av utmattning, då vill man bara hem. Så jag gick hem och så sov jag två timmar. Sen har jag inbillat mig att jag har pluggat. Jag har svarat på en fråga på en övningsuppgift. Sen tog det stopp. Jag förstår inte hur det här ska gå till, men det tjänar ju ingenting till att deppa ihop heller. Även om det är vad jag skulle vilja. Jag skulle vilja lägga mig i sängen och skita i allt. Strunta i tentorna. Strunta i att plugga. Och börja om sen, med de nya kurserna. Ibland är det synd att jag är så förbaskat envis och vägrar ge upp sådana här saker. Jag blir så trött. På allt och på mig själv och på hela världen. Jag kan inte fokusera på någonting, allt är bara en enda röra i mitt huvud. Fast nu är det rätt lugnt, nu skulle jag kunna börja om igen. Det är bara det att bara tanken på att läsa frågan igen som jag inte förstår och inte vet hur jag ska lösa ger mig panik. Jag behöver hjälp. Jag behöver någon som kan förklara hur allt hänger ihop. Som kan få mig att lyssna och förstå och rätta mig när jag gör fel. Någon som kan offra de kommande 24 timmarna och lära mig allt jag behöver kunna, så att jag blir kvitt den här skiten. Men jag tror inte att det finns någon sådan. Det borde dock finnas en jour för sådant här, personer som inte har något att göra som man kan få hyra några timmar när det krisar (det fanns det en skylt på ett stort hus i Lindau som erbjöd, tror jag, jag blev aldrig klok på den där skylten).

Nej. Nu ska jag skärpa mig, sluta gnälla och lösa i alla fall en uppgift till innan jag tänker äta middag och se på tv. Sen får vi se om det blir mer plugg efter det eller om jag helt enkelt ger mig för idag och vilar ut inför imorgon och satsar 200 procent då. Vi får väl se. På fredag är i alla fall ett av två orosmoln borta.

Story of my life, searching for the right.

Are you alright? I wish you'd give me a little clue. Are you alright, is there something you wanna say? Are you alright, just tell me that you're okay. Are you alright, cause I need to hear from you.

Det blev många timmar i skolan idag. Sista timmarna var jag helt slut. När jag kom hem snurrade hela världen. När jag såg mig själv i spegeln förstod jag varför Emil sa att jag såg helt förstörd ut när jag satt och plöjde igenom all text. Men det finns inget annat alternativ. Jag kan ju inte bara hoppas att jag ska klara tentorna utan att plugga. Det är jobbigt nu. Men om en vecka är det över. Då får jag ledigt i flera dagar. Och går tentorna åt helskotta så gör inte det någonting heller. It doesn't matter. Det är nästan skönt att vara såhär trött, veta att man kommer att somna utan problem. Känna att kroppen inte stängt av alla funktioner. Hungerfunktionen fungerar nämligen inte, bara på mornarna. Men det var gott som tusan ändå att äta min tonfisksås med pasta som jag slängde ihop vid åtta-tiden efter en kort paus framför datorn när jag kom hem från skolan.

Jag slumrade till när jag såg på House. Jag hade bäddat ned mig under täcket och helt plötsligt så vaknade jag upp och insåg att jag hade sovit. Det handlade nog bara om en minut eller två men det var skönt. Nu ska jag diska lite snabbt och sen se på Brothers and Sisters innan det är dags att sova på riktigt. Om jag nu orkar hålla mig vaken till dess att programmet är slut.

Are you alright - Lucinda Williams.

Nästa tisdag, då är jag lite mer alright.