helenesj

Snacka om mycket regn. Okej att man brukar säga att det regnar på sommaren i Sverige, men kom igen! Echter schwedische sommer. Det är bra att jag kommer på saker på tyska och sen sitter jag hela natten på jobbet och undrar hur man egentligen skulle böja alla adjekiven och vart man ska sätta deklinationen och artikeln och allt. Jag skulle behöva någon allsmäktig vetare som kunde hjälpa mig med sånt. Natten var förresten väldigt seg. Vi hade ungefär noll att göra. Stor del av tiden gick åt till att lyssna på ordinarie personal som beklagade sig över de nya stolarna. De nya facken är faktiskt skitbra. Men stolarna är ergonomiska stå-sitt-stolar. Man kan sitta på dem i fem minuter sen har man kramp i benen eller ont överallt. Faktiskt, jag provade. Sen hade högste chefen tydligen haft möte häromdagen och sagt att den som hämtar riktiga stolar någon annanstans åker hem med löneavdrag. Haha. Helt sjukt. Vi har i alla fall riktiga stolar hos oss. Förresten är vår chef på semester så vi har fått en ny. När han kom och hälsade igår trodde jag att han var den där elaka, jag blandar alltid ihop de två. Men han är skittrevlig faktiskt. Nåväl. Det regnar vidare. Jag sov en hel evighet idag. Imorse när jag kom hem hittade jag varenda lampa i hela huset tänd och tv:n stod på. Någon hade visst somnat ifrån tv:n igår och sovit hela natten i soffan, haha.

Oj oj. Igår stod många saker på schemat. Att nästintill nykter ramla i en trappa på Patricia och slå sig gul och blå hörde inte till planerna. Men så kan det gå ibland. Kul hade vi i alla fall. Och Parkteatern, Figaros Bröllop, grymt! Jätteroligt. Och imorse kom vi hem tidigt, ungefär som när jag jobbar. De ringde förresten och ville att jag skulle jobba idag, men jag har ont i handen. Dock så har jag plockat jordgubbar. Att folk blev som galningar när det kommer till jordgubbsplockning var en nyhet för oss alla. Gott var det i alla fall och roligt. Nu har jag dock ätit så många att jag knappt kan äta en enda till.

Ledig! Woah. Det har som sagt varit bra senaste tiden. Mycket kul, lagom med jobb. Det bästa är att jobbet faktiskt inte är så jobbigt och tråkigt som det kan vara. Det här med att få jobba på bästa avdelningen. Faktiskt bästa, vi sitter själva två våningar upp utan en massa jobbiga chefer som klagar och ska flytta runt oss hela tiden, vi har våra uppgifter och gör vårt jobb utan att någon lägger sig i alls och det är faktiskt bara de bästa som får hålla på med sådana viktiga saker som vi gör, haha. Vi är grymma och gänget på plan fyra är grymma i år. Vi har kul ihop och alla ordinarie är ju klockrena de med även om de har semester nu allihopa. Vilket i och för sig inte gör något, då får vi klara oss ännu mer själva. Det allra bästa med att jobba på bästa avdelningen är för övrigt att vi alltid får smita på morgonen när vi är klara. Dock så måste vi först ned och tömma våra vagnar, sen åka upp igen bara för att gå ut bakvägen. Men det är cool och vår chef är med på det, han tycker inte att vi ska behöva hålla på med alla andras grejer. I like. Men nog om jobbet. Nu är jag ledig en hel vecka. Jag vet inte vad jag ska ta mig till. Nöje eller avkoppling? Jag har svårt att bestämma mig. Jag bjuder på en bild istället. Slussen vid halv sex-snåret i söndags morse:

Och en till:

Lie and tell me you're happy.

Jag behöver mer sömn, tror jag, därför ska det bli skönt med två lediga nätter efter inatt. Det har varit en grym vecka. Solen har skinit och jag har varit ledig ända fram till igår. Tisdagen var veckans peak hittills. Först en härlig lunch i Gamla stan och sen en glass med Lilla L. Solen sken. Stegen styrdes mot Söder  och S. Efter lite kommunaltrafik-trassel slog vi oss ned i Tanto med öl i solen. Det var en grym blandning av folk och vi skrattade otroligt mycket ända tills natten kom. Då åkte vi vidare till Årsta och såg på film. Gårdagen spenderade jag på en luftmadrass i Årsta framför en av alla otaliga Discovery-kanaler. Sen blev det bråttom. Hem och vända och iväg på föreningsstämma. Väldigt spännande.. nej. Inte det. Sen var det dags för en ny vecka på jobbet. Först fick vi träffa den stenhårda chefen, han är helt crazy på riktigt. Sen blev vi övergivna och vilsna. Tills min lagledare från förra sommaren dök upp. Oh yes. Sommaren kommer inte spenderas bland de vanliga dödliga i den tråkiga sorteringen. Nej. Sommaren kommer spenderas på storkund på plan fyra. Sjukt skönt. Vi var ett par stycken från förra året och de ordinarie är kvar, samma sköna typer. Resten fick lära sig allt som ska göras. Jag avundas dem ej. Jag kommer ihåg hur segt allt var att lära sig där. Själv fick jag återgå till mina nollor. 55 och 77. Posten trillade inte in, det var en lugn natt. Och jag höll på att missa att gå av tåget när jag var på väg hem. Sjukt trött. Nu har jag sovit, varit iväg och sen sovit igen. En natt till. Sen är det ledigt i två nätter. Oh oh.

Until next time: be careful what you wish for!

Och: right here, right now - det är det som gäller.

Det regnar. Och regnar. Och regnar. Jag har vant mig vid regnet. Jag har glömt att det är sommar. Varje gång jag känner att det doftar sommar eller ser en solglimt blir jag glad och påmind om denna härliga årstid. Däremellan tycker jag dumt nog om regnet också. Jag tycker om att sitta uppkrupen i sängen med regnet utanför och lyssna på härlig musik i mjukiskläder. Det hänger nog ihop med att jag hört så många härliga låtar på jobbet som fått mig att längta till hösten med mörker, en kopp te och härlig höst-musik hemma hos mig. Även om jag lär hata det när jag väl sitter där. I alla fall efter första timmen.

Nåväl. Försov mig idag också. Men det berodde på att jag vaknade vid åtta imorse och mådde pyton. Huvudvärk, snuvig näsa och allt sånt. "Du är väl på väg att bli förkyld, du är ju hemma nu igen". Ja. Jag försökte sova vidare men allt äckel i huvudet och ljuset i rummet gjorde det svårt. Sen drömde jag minst tre olika mardrömmar. Sådana där drömmar som man inte kan vakna upp ifrån för att man vill veta hur det slutar. Så när jag hade blivit skjuten med ett luftgevär i benen och ryggen hundratals gånger och en galen gubbe med en handgranat har tagit mig som gisslan i en stad där alla springer runt med vapen helt plötsligt och jag får en chans att springa till sjukhuset (trots en helt sargad underkropp) så var jag tvungen att ta den chansen. Jag hann fram, tur det. Jag undrar varför jag drömmer så många mardrömmar nuförtiden. Det är konstigt. Jobbigt är det också, man får inte tillräckligt med bra sömn när man drömmer dumt. Det är bättre att drömma bra, då vaknar man glad och utvilad.

Men regn var det. Det har regnat mycket på sista tiden. Jag trodde att Solis mådde bra ute i regnet. Men igår upptäckte jag till min stora fasa detta:

Solis hade inte fått någon endaste regndroppe på sig verkade det som. Jag satte genast igång med en stor rescue-insats. Hoppas Solis mår bättre idag. Jag ska ge mig ut i regnet och kolla. Hoppas hoppas. En vecka ska jag väl kunna klara av att hålla liv i en stackars solros väl?

Mat- och sovklockan tror att klockan är lunch. Det är den inte. Det är kväll. Det jobbigaste med att vara ledig är att ställa om tiden. Då hjälper det inte att försova sig.

Att försova sig på sin lediga dag kanske inte verkar så jobbigt. Det var inte så jobbigt heller. Dessvärre kommer det troligen bli jobbigt att sova inatt. Men vad gör det? Klockan stod på 14. Jag trodde att jag hade snoozat i fem minuter när jag vaknade halv fyra istället. Hoho. Men jag drömde en så spännande mardröm. Det var ett stort rån och vi var mitt i det. När jag vaknade och insåg att det inte skulle stå något spektakulärt på aftonbladet.se blev jag aningens besviken. Det var ju så coolt alltihopa. Fast egentligen så var det nog inte det.

Ledig i en vecka i alla fall och solen skiner idag också. Det ser bra ut. Det luktade sommar igår när jag åkte till jobbet och det var sommarskönt när jag åkte hem från jobbet imorse. Härligt.

Klockan har precis slagit 20.00. Jag sitter här i pyjamas fortfarande. Det är så jäkla härligt att kunna sova hela dagen och inte behöva klä på sig förrän kvällen är kommen, även om jag faktiskt tycker om att vara vaken och ute i solen på dagarna också. Att solen skiner gör inte mitt humör sämre vill jag lova. Jag har sedan jag vaknat legat i soffan och sett på Cityakuten. Sista avsnittet. Oh. Sen insåg jag helt plötsligt att klockan inte var eftermiddag utan kväll och att jag borde ta tag i detta om jag ska hinna laga mat och såntdär innan det är dags att åka och jobba. Med ett lite lättare sinne idag. Tisdagar är bästa jobb-dagen, för då vet man att man har en veckas ledighet att se fram emot!

Så. På med kläder. Fram med dammsugaren. Laga mat. Jobba!

- Igår satt jag på Gbgs bästa takterass och åt mat och drack öl och idag åkte jag och A ut till Långedrags värdshus och åt sen lunch i solen vilket var helt underbart!!!
- Härligt! Idag är första dagen på en vecka som det inte regnar här :)
- Hahaha, rätt åt er!

* Bussen var sen när jag skulle till jobbet igår, såklart. Sisådär 10 minuter sen var den när den kom och plockade upp mig. Sen skulle chauffören tjafsa om barnvagnar och om att folk stod i vägen. Bussen stannade mitt i backen, bara för att chauffören var sur. När vi kom fram var vi mycket mer försenade. Chauffören passade på att göra reklam för SL:s kundtjänst och berättade glatt att vi åkte i en buss som var alldeles sprillans ny. Som om det skulle hjälpa? Seriously. Tur att det gick ett tåg i alla fall. Tur.

* Jobba. Vi fick en fem timmar lång introduktion. Den bestod visserligen av ungefär en timmes rast också. Vi fick lära oss de nya, superduper-maskinerna. Gör man minsta lilla fel måste man börja om från början. Pressure. Vi fick öva och öva. Fem personer fick tillsammans öva på en maskin man egentligen kör ensam. Vi kan plussa på det på rast-tiden alltså. Sen vanlig sortering. Hoppas det blir bättre idag. Tiden förflöt i alla fall relativt fort. Tur det. Annars ägnades en stor del av natten som vanligt på det där stället åt tankar. Sådana där som man inte kommer undan. Sådana där saker som man har tänkt på tusen gånger innan på det där stället. För jag lyssnade på samma musik då (det är ett stort minus, jag behöver ny musik på min iPod, men jag har ingen). Saker som hände för två somrar sen. Allt som hände förra sommaren. Och vad som ska hända den här sommaren. Vad har jag gett mig in i?

* SL:s sommartider. Puh. Första dagen på jobbet har man ingen tid på alla busstider som gäller eftersom bussarna går var tionde minut. Det gör inte pendeltåget. En halvtimme fick jag sitta i Älvsjö och vänta på tåget. Jag observerade många intressanta saker. För det första: vad gör så många människor uppe en tisdagmorgon klockan 6? Jobbar antar jag. Men den dagen jag måste åka hemifrån innan klockan 6 för att komma till jobbet kommer tyvärr bli den dagen då jag inte kommer upp ur sängen innan 15. En annan sak jag kom på var att det i Sverige inte finns någon kultur för att köpa frukost på väg till jobbet. Jag såg en tjej komma ut från Pressbyrån med en croissant och det såg hel-lustigt ut. I andra länder är det bara att gå förbi närmaste bageri på morgonen och köpa godsaker. I miss it. Även om jag aldrig åt något själv så var det mysigt att se på. Men, att komma hem halv åtta känns inte okej. Imorgon måste jag hinna med det tidigare tåget.

* KYLAN. Vad hände med sommaren? Hur ska jag förstå att det är sommar när jag står i rena midvinterkylan med jacka och längtar efter ett par vantar och en mössa? Tur att solen har skinit idag i alla fall och att det var varmt ute vid halv fyra när jag gick ut och hämtade posten i pyjamasbyxor. Nyvaken.

* Lite hederligt kroppsligt arbete. Efter 12 timmar var jag så trött i precis hela kroppen att det var rena rama himmelriket att lägga sig i sängen och somna. Dessvärre så är folk idioter så det ringde två försäljare innan klockan hade slagit elva. Lägg till ett sms från Tele2 och min härliga sömn var förstörd. Dock så lyckades jag ju såklart somna om. Trots hunden som skällde utanför och solen som sken.

* Jag satt på tåget imorse och skrev en lista med bra och dåliga saker. Den dåliga listan var längre. Men det gör ingenting. Allt är som bortblåst nu efter lite sömn och solsken. Hoppas det kan vara åtminstone lite fint imorgon också när jag faktiskt är ledig. En vecka är jag ledig. Åh sweet dream.

Inte nog med att jag inte orkade vara vaken inatt så ringde det någon idiot från något idiot-företag och väckte mig imorse. Det räckte förresten inte ens med att bara ringa. När jag väl svarade så la den på. Suck. Sen vaknade jag upp några timmar senare och insåg att jag kanske har räknat fel på alla dagar hela sommaren. Tänk om jag faktiskt visst jobbar hela den här veckan? När jag vaknat till insåg jag att så nog inte är fallet ändå. Men man vet ju aldrig. Nu skulle jag behöva gå upp ur sängen. Och herrejösses, ladda iPoden. Tänk om jag glömmer det och åker till jobbet utan musik. Det är som att frivilligt plåga sig själv 12 timmar i sträck utan uppehåll.

Vackert väder lagom till onsdag vore trevligt, danke schön. Men det kommer ju aldrig hända.

Party blev det. Det blir det alltid med S. Vi hade himla kul, det hade vi. Och efter en tur genom halva stan i högklackat och ösregn då jag seriöst trodde att jag inte skulle kunna ta ett enda steg till satte vi oss på bussen och åkte hemåt. Det blev en trevlig resa hela vägen till förorten. Någon berättade att han pluggade på Handels, han såg ut att passa in i kulverterna på LTU, nej nu var jag elak. En annan hade slutat plugga för tio år sen eller något men hade precis flyttat tillbaka till sin gamla studentlägenhet i centrum. Mycket konstigt. Men trevligt. När bussen var framme satte jag mig i spärren och somnade nästan i väntan på skjuts hem. Sen vaknade jag klockan två idag när S ringde. Hon hade visst ringt ett par gånger till mobilen innan.

Bästa dagen efter det med S och Jonas. Grekisk mat. Fucking Åmål och godis medan regnet smattrade vidare utomhus.

Nu ska jag försökra roa mig med något fram till inatt någongång. Imorgon ska jag börja jobba. Det börjar hårt med 12 timmar. Hujedamej. Jag satt i bilen på väg hem nyss och kunde föreställa mig känslan i kroppen när jag måste gå av bussen utanför tennishallen imorgon och vandra bort till Postens reception som är full med oh så förväntansfulla blivande arbetare som bara räknar timmarna tills det är höst igen :)

Man kan inte gräma sig över sin dumhet i all evighet. Man måste glömma och gå vidare också. Det finns fortfarande bra saker kvar här i världen att hinna med.

Idag har jag planterat en solros, i regnet. Regn är inte så farligt om man bara låter sig själv bli lite blöt och kall en stund och sen får gå in och ta en varm dusch. Min solros ska förhoppningsvis växa under sommaren. Jag ska ta hand om den och se till så att den mår bra. Jag kommer ihåg en sommar när vi hade en solros, den blev hur hög som helst. Så nu ska jag göra mitt bästa för att min solros ska må bra hela sommaren.

Jag är trött. Och jag är trött på mig själv. Jag är så fruktansvärd korkad ibland att jag inte orkar med mig själv ens. Nu får det vara nog. Nu stänger jag av och glömmer bort vad för korkade saker jag har haft för mig. Låtsas som att det aldrig inträffat och så kanske jag kan bli glad igen. Antagligen inte. Antagligen kommer jag gräma mig över det här i flera år.

Kanske har jag gått vidare imorgon. Antagligen inte på söndag. På måndag börjar jag jobba. Just nu skulle jag kunna straffa mig själv med förbud att lämna sängen på ett år. Fast å andra sidan orkar jag inte gå upp ur sängen just nu heller. Så det vore kanske inget straff.

Kanske inte idag. Igår regnade det. Men det är grått i alla fall. Nåja. Det gör väl inget. Men sommarkänslan infinner sig inte. Det var svårt att gå i affärer igår och titta på sommarkläder när det kändes som om det var höst ute. Jag känner mig nöjd med att göra ingenting alls. Ändå så känner jag för att springa en mil eller så (inte för att jag kan det, jag kan springa kanske fem meter, håhå). Skulle kanske bege mig ut på en promenad i alla fall. Idag är det annars ledigt på promenadfronten faktiskt. Jag har hittat helt härlig musik. The Gabe Dixon Band. I like.

Hemma i Storstaden. Flög med L. På flygplatsen beskådade vi alla stridsflyg som små barn. Det är ju nato-övning i norrbotten den här veckan. Vi var som två små barn när vi såg alla plan och helikoptrar och allt.  Väl i planet satt vi klistrade vid fönstret för att se ännu fler plan lyfta, även om dånet från dem kunde höras på milslånga avstånd.  Planet vi flög med hade endast varit uppe i luften med passagerare två gånger innan (det var med andra ord rätt fräscht),  vi  kunde dock ändå hitta på att vi skulle krascha. Men sånt händer inte. Det är inte farligt att flyga. Hoppas bara ingen bredvid oss trodde annat. Med på planet var även en ung kille som var allt annat än klar i huvudet. När vi kom av planet stod han omringad av fyra poliser och x antal väktare. Skönt att han inte började slåss på planet eller något i den stilen. Vi tog en hamburgare på Arlanda innan vi begav oss mot stan.

När jag väl kom till förorten och skulle ta bussen hem kom det en hel massa barn och tonåringar och trängde sig på. En av dem satte sig på sätet där jag hade min väska. Han satte sig på kanten precis, så han satte sig i alla fall inte på väskan. Jag kände ändå att jag ville lära dem lite vett så jag lät väskan stå kvar. Efter ett tag gick det hem hos den lilla ligisten och han frågade snällt och trevligt om jag inte kunde ta bort min väska. Bra. Han vann många pluspoäng där. Lite vett måste man lära dem. Att han satt i dunjacka när det är 18 grader ute är inte heller så vettigt. Men det kanske han lär sig senare.

Det är skönt att vara i Storstaden och jag ser fram emot sommaren på riktigt nu. Läste ett horoskop i en tidning som L köpte. Det ser bra ut om man ska tro på det. Frågan är bara om jag är redo. Frågan är om jag kan besluta mig för något. Frågan är om det inte är bäst att go with the flow och se vad som händer. En liten del av mig är spänd på hösten i norr. Men det ska inte få stoppa mig från att ha kul. Och i hösten i norr ska inte få färgas av gammalt groll. Det har jag bestämt mig för.

Imorse var det dags att gå upp innan tuppen. Väldigt tidigt. En tur ned till tvättstugan och snabbt tillbaka till sängen. Efter lite sista knåp med uppsatsen gick vi till skolan för att registrera och publicera våra uppsatser. När vi var klara med allt tekniskt gick vi upp till vår handledare som kryssade i VG på både min och L:s uppsatser. Så fort vi kom därifrån kom en massa glädjetjut och skutt och allt möjligt ur våra kroppar. L hoppade faktiskt hela vägen hem :) Sen lyckades jag ta en tupplur efter min lunch så hela schemat för dagen sköts framåt några timmar, haha. Det är jag värd. Nu är det städat och klart. Väntar bara på att maten ska bli klar nu och att jag ska hinna in i duschen innan Cityakuten. Skönt är det nu. VG på uppsatsen och sommarlov. Oh yes.

Men när man ska åka bort en längre tid (det känns lite som att åka bort när jag måste lämna mitt egna hem) så saknar man ju alltid något hemma till slut. Jag har redan insett att jag kommer sakna min tekopp. Den är så stor och mysig. En kopp gott te i den kan göra mig på bra humör en dålig dag. Jag kommer sakna fler saker. Som min egna tv och en hel lägenhet som jag får göra som jag själv vill i. Sånt där man alltid saknar när man är van att bo ensam och sen ska dela hus med flera andra. Men det finns fördelar med det också. Det gör det och det är skönt att komma hem. Grilla och ligga ute i solen och såntdär. Jobba lite också såklart. Men det står inte direkt på pluslistan, inte förrän pengarna kommer.

Nu ska jag glädjetjuta lite till över mitt VG. Jag är så bra. Varför har jag fruktat uppsatsen hela min utbildning? Det har ju gått hur bra som helst hela vägen. Nu ska vi fortsätta på samma spår i höst. Sen är vi nästan klara!

(Förresten har jag inte köpt någon biljett än så jag kanske inte ens kommer hem imorgon, haha, det vore ju otur.)